Integration ska innebära att man är "hemma"!

Den 12 maj skrev jag några rader på min blogg om hur integrationspolitiken kunde förtydligas och hur med små medel man skulle kunna få folk känna sig "hemma".
Efter att ha fått stöd av några vänner, bl.a. Carina Boberg, gick jag vidare i början av september och skrev ett medborgarförslag. Förslaget innebar att ta fram invandrarnamn som bott/bor i Linköping och har genom sina goda insatser/ framgångar lyft upp staden.
Detta har nu uppmärksammats av media. TV4s lokala nyheter har ett inslag som går ikväll vid 18:30 och 22:30. Min förhoppning är att väcka diskussion kring hur med enkla medel samhället kan förhindra segregation och en eventuell uppdelning av vårt underbara land. Det är så man kan kämpa emot fördomar och missuppfattningar.

Ilojalitet äcklar mig!

För andra gången på kort tid känner jag mig besviken på illojalt folk som inte spelar schyst utan ändar sig så fort vinden svänger!
I hela min uppväxt lärde mina förebilder mig att lojalitet skulle vara på prioritet ett och att jag skulle ge signalen till mina närmaste att oavsett vad ämnet var skulle de kunna lita på mitt stöd.
Jag har svårt med dem som är hala och vänder kappan efter vinden och tänker på sig själv och sin lilla ställning. Jag blir genast frustrerad och kan inte dölja mina känslor. För hur kan man samarbeta med dem som kämpar för sitt eget intresse? De kan byta ut en mot nästa person i en endaste sekund… Skulle det vara överhuvudtaget värt att låta dessa egotrippade individer komma nära en…?
Det är klart att de finns i hela samhället och man kan inte undvika dem, men någonstans måste vi vara överens om att det är stor skillnad på att låta de styra efter sina önskemål eller få dem förstå att deras vinst är mycket kortvarigare än vad de själva tror…?

Ett bakslag för mig, personligen, och mitt parti

För drygt två år sedan skrev jag tillsammans med Ralf Falkhede (FP), Lotta Helge (V), Irma Görtz (S) och Agneta Niklasson (MP) en motion som handlade om vård till papperslösa flyktingar. Initiativet kom efter en föreläsning då jag, Linnéa Darell, Carina Boberg från Folkpartiet samt Lotta Helge (V) och Agneta Niklasson (MP) samt en hel del sjukvårdspersonal och studenter deltog. Folkpartiet har varit ett av de första som kämpat för denna mänskliga rätt som förser de svagaste i vårt samhälle med humanitära insatser.
Resultatet var inte 100%-ligt tillfredsställande men löftet var att ett direktiv med klara riktlinjer skulle underlätta för papperslösa att få akut vård. Under tiden hoppades vi alla att regeringen skulle ingripa och sätta klarare ramar kring detta. Tiden gick…
Idag läste jag på Corren om en avhandling som visat att Östergötland, Örebro och Kronoberg är sämst i Sverige när det gäller att ta hand om papperslösa flyktingar som behöver vård. Detta var en riktig tankeställare som fick mig fundera på vad det är som inte fungerat? Har direktivet inte fått något stort genomslag? Har information om majoritetens riktlinjer inte spridits ut till all personal? Eller gör inte våra anställda som vi begär?
I vilket fall känns detta som ett nederlag för mig, personligen och även för mitt parti som Sveriges enda socialliberala parti. Jag har stöttat Rosengrenska Stiftelsen i några år och har förespråkat papperslösas rätt till ett humant liv, via mina fackliga, professionella och även politiska uppdrag. Detta bakslag känns idag som ett riktigt fiasko.

Vad är viktigast; medborgarnas intresse eller våra pakter?

Jag har deltagit i första landstingsfullmäktige efter valet. Sammanträdet pågick i två dagar och det fanns många punkter på dagordningen. De mest spännande var delårsrapporten och finansplan för 2011. Det var mycket spänt läge då alliansen tillsammans med Vrinnevipartiet har en mager majoritet och många inom oppositionen var skeptiska och trodde och kanske till och med hoppades på att Sverige Demokraterna skulle fälla dessa beslut.
Media var förstås på plats och de var mycket nyfikna på utgången. Efter en lång debatt, på ca 5,5 timme, med många inlägg gick vi till beslut. Oppositionen som var mycket aktivt under debatten rustade upp sig för att begära votering. Men den sista debattören som var miljöpartist gjorde en oväntad sak; han sträckte t handen till oss! Han föreslog tre ändringar i finansplanen för att kunna rösta för vårt förslag!
Det var såklart inte läge för en sådan förhandling, vilket han själv också insåg, men avsikten var helt rätt. Han röstade för vårt förslag istället för oppositionens och garderade risken att SD skulle fälla förslaget.
Resultatet var dessvärre väntat och rätt obarmhärtigt. Han blev av med sitt uppdrag i Landstingsstyrelsen som en klar markering för resten.
Jag har funderat sedan dess på vad politiken handlar om? Är det så att vi representerar medborgarna och ska göra det bästa för dem? Eller ska vi göra allt, till och med offra dem som ibland har avvikande åsikter, för att försvara våra klubbar, allianser, pakter?

S måste skärpa sig!

Ännu en gång får man höra om kris inom S och att det riktats starkt internt kritik mot partiets topp. S kunde dämpa ner kritiken fram till valdagen men efter det katastrofala valresultatet Mona Sahlin och hennes närmaste står för går det inte att dölja klyftorna!
Det har länge diskuterats om att partiet behöver helt klart förnyas, men förmågan att få igång förändringen bland S-medlemmar har inte varit så starkt. Nu försöker SSU få fart på den tröga rörelsen som kanske borde ha kommit igång för länge sen.
I dagens DN skriver Ardalan Shekarabi och Anna Johansson att ” Vi är övertygade om att det är dags att göra en rejäl omvärldsanalys och ta reda på hur Sverige faktiskt ser ut år 2010 och om socialdemokratin över huvud taget har svaren på det moderna samhällets utmaningar. Vi måste göra en gedigen omprövning av vår politik, liksom av våra egna strategiska val och hur våra politiska motståndare utvecklats. Framförallt måste vi ha ett långsiktigt perspektiv på det politiska och organisatoriska förändringsarbetet för att kunna vinna valen 2014 och 2018.”
Jag vill bara önska S lycka till med sin omvärldsanalys och förändringsarbete så att de kan samla tillbaka sina väljare från SD…

Det finns ingen ursäkt för dålig bemötande inom vården!

Det behövs mer kunskap om mötet mellan vårdgivare och vårdtagare samt hur detta möte kan påverka patientens upplevelse av vården. Media har jämna mellanrum rapporterat om hur såväl patienter som anhöriga kränkts eller behandlats illa när de sökt vård. Det visar på att det behövs mer kunskap kring denna fråga.
Vissa tror att patienter blir illa bemötta i vården kan helt enkelt vara ett resultat av hög arbetsbelastning och en ordentlig stressad personal. Såväl stress som hög arbetsbelastning kan såklart leda till så kallad distansering vilket är relativt vanligt bland hälso- och sjukvårdpersonal, och som gör att dessa möten blir korta och ytliga.
Ändå tycker jag inte att allt dåligt bemötande i vården kan skyllas på stress och hög arbetsbelastning utan kan även bero på brist på kunskap bland vårdpersonalen om hur det kan vara att leva med olika kroniska besvär/symtom och sjukdomar. Jag tror att ett sätt att råda bot på detta problem är att i utbildningarna till olika yrken inom vården i större utsträckning undervisa just om patienternas upplevelser i mötet med hälso- och sjukvården samt hur det är att leva med en kronisk sjukdom. Som komplement till detta bör det även satsas på fortbildning av verksam personal i det ovan nämnda ämnet.

Skickliga chefer sökes!

Bra chefer är ett måste för att vården ska kunna hålla en tillräcklig god kvalité. Men förtroendet för cheferna är idag inte det bästa. Cheferna måste lära sig att sätta upp tydliga mål, vara konkreta och konsekventa. En återkommande brist hos flera chefer är att de inte fullföljer hela verksamhetsplanen.

I den ena änden av skalan finns de chefer som har alla kvalifikationer som krävs av en vd. I den andra änden finns eliten. Det är chefer som har de ledaregenskaper, den sociala intelligens och den personlighet som krävs av en toppchef. Vissa når ledarskapet och andra blir aldrig mer än ”vanliga” chefer.
Problemet inom offentlig sektor är att cheferna har en alldeles för trygg ställning. Det krävs mycket för att en icke motiverad och mindre duktig chef omplaceras. Det är inte acceptabelt. Detta kan ha bidragit till att offentlig sektorn inte varit lika produktivt som den privata. Vi har inte råd att vänta ett antal år till. Det handlar om skattepengar som ineffektivt används och sådant är inte godtagbart.

What´s upp with Aleksander Gabelic?

Det har varit många spännande nyheter på nätet idag; från rödgrönas upplösning till nya offer i Malmö. Men jag har fastnat för en kort ledare på dagens Corren. Rubriken är ”Bubbel trubbel i S-gruppen”.
Det handlar om en del problem S i Linköping haft. Författaren tar upp problematiken där S verkar försöka sätta Aleksander Gabelic på plats eller om det nu kanske är han som dikterar sina egna villkor till sitt parti.
Det hade varit mer intressant om författaren undersökt frågan lite närmare och diskuterat möjligheten till andra variabler som kanske skulle kunna ha haft någon påverkan. Kan det vara så att författaren bara berört ytan och att det funnits saker som kanske inte kommit fram? För mig personligt är det av stort intresse att veta vad det hela egentligen handlar om. Är det verkligen så simpelt som det låter eller finns det mer under ytan som ingen vågar att ta upp...?

Även nåt som ett högre ohälsotal är invandrarnas fel!

Idag lyssnade jag på en dragning kring hur hälsan skiljer sig mellan våra två stora städer i Östergötland; Linköping och Norrköping. Det är ett faktum att våra vänner i Norrköping lider av större ohälsa än vi Linköpingsbor.
Jag fastnade för en fras som togs upp tidigt i diskussionen. Någon sa att det hela handlade om en kulturändring. Jag undrade vad just detta betydde för de ansvariga och vad de hade för tankar kring detta? Jag fick till svar att en del av förklaringen är att det invandrats längre och intensivare till Norrköping än till Linköping! Jag trodde första att jag hört fel!
Jag kunde inte låta bli och tänka på vad många diskussioner efter senaste valet rörde sig om. Många var helt övertygade om att anledningen till varför SD hamnat i riksdagen var det att många invandrare röstat fel! Att de egentligen ville lägga sina röster på S men fattade inte och röstade därför på SD! Få ville acceptera att det var fanns missnöje med integrationen hos många svenskfödda väljare…
Jag kände mig riktigt frustrerad över påståendet om anledningen till ohälsan. Jag tycker att det inte är ok att skylla bristerna på en särskild grupp inte är acceptabel. Det finns många data som utpekar en längre historik som skulle kunna ha legat bakom det högre ohälsotalet i Norrköping. Sådana påstående är en direkt fara för vårt land och vår demokrati och måste därför bestridas med full kraft!

Vården ska få upptäcka ohälsa tidigt!

Jag läste nyss på dagens DN att ” Snart kommer läkarna att ställa fler frågor om hur du röker, dricker, tränar och äter. Socialstyrelsen presenterar på tisdagen riktlinjer för hur sjukvården ska hjälpa patienter att förändra sina levnadsvanor.”
I dags läget finns ingen samstämmig tradition i vården för vilka råd som ska ges, därför arbetar olika landsting på olika sätt. Jag har länge tagit upp denna fråga och undrat över varför vi svenskar inte vågar ha starkare riktlinjer när det gäller tidigt upptäckt av ohälsa hos vår befolkning. I många länder är det helt normalt att vårdgivaren får ställa en del svåra frågor vid besöket. Frågor som handlar om patientens levnadsvanor och livsstil. Detta har visat sig vara en bra metod som kan hjälpa vården att i tidigt skede upptäcka eventuella hälsorisker.
Jag hoppas att informationen som på detta vis samlas ska ge vårdpersonalen bättre underlag för att hjälpa patienterna till ett bättre liv!

Jämlik vård

Jag fick tillfället att delta i en konferens via min forskning som handlade om ”Genusperspektiv inom vården”. Det fanns många intressanta föreläsningar. Experter från olika område lyfte upp flera problem som inte vanligtvist uppmärksammas.
Jag kunde inte sluta fundera på att man skulle dra samma slutsats om personer med invandrarbakgrund. För individer som har en annan kultur är det svårt att acceptera och förstå den svenska kulturen de möter inom vården. De förstår inte heller hur sjukvården är organiserad. Kontakt med vården i Sverige sker dessutom när man inte är i bästa skick medan i andra länder söker man sig till vården vid första tecken på sjukdom. Att ”drabbas” av en annan kultur och kanske bara delvis förstå språket är en chockartad upplevelse i sådan situation.
För sjukvårdspersonalen är situationen en annan men lika allvarlig. De är
bekväma med sin egen kultur, men deras vårdtagare förstår inte. Att sätta sig in i
vårdtagarens sätt att tänka och fungera kräver att man har god kunskap om hans eller hennes bakgrund. Även för vårdpersonalen kan snabba åtgärder vara nödvändiga.
Det är i en sådan situation som patientens samverkan, säkerhet och integritet samt insättande av rätt terapeutisk åtgärd och optimal vårdkvalitet är i fara.
Jag tycker att man kan jobba med att tydliggöra detta genom satsningar på särskilt inriktad forskning inom området men även kunskapsspridning i vården.

Stort tack!

Äntligen var de klara med personrösterna i landstingsvalet. Det visade sig att jag till slut fått 304 kryss! Detta är ett fantastiskt reslutat. Jag är mycket tacksam över dessa röster och känner mig extra stolt över dem.
Jag vet att bland dessa finns de som egentligen hör hemma hos motsatta blocket men ändå valde att sätt sitt kryss framför mitt namn! Det känns mycket hedrande. Jag känner ett stort ansvar gentemot mina väljare och att jag unde de kommande åren måste visa att jag verkligen förtjänat väljarnas förtroende.
Jag måste passa på här och tacka alla mina vänner som under en lång tid stöttat mig i vått och torrt. Utan er skulle jag inte kunnat göra ett sådant bedrift!
Jag vill särskilt tacka min bästa hälft! Hon har varit en riktigt stor klippa som delat mig sig sina kloka tankar, sin hängivna kärlek och sin underbara omtanke!

Bara konkreta förslag!

Under de senaste dagarna har många av oss funderat över varför SD fått så många röster och vilka det är som röstat på dem? Många pratar om hur de kommer att isolera SD och inte låta dem komma in i rum där besluten fattas...
Jag tycker att lösningen är att bjuda dem på dans! Att låta väljarna se vad som gömmer sig bakom SDs fina fasad. Att inte bemöta dem och ignorera väljarnas missnöje med etablerade partier gagnar inte svenska folket.
Jag har tillsammans med ett par vänner (Parisa Hassan Zadeh och Samad Tiemori) lagt fram ett förslag (Corren) till Linköpings kommun som motverkar utanförskap bland killar med invandrarbakgrund. Detta beror på att statistiken under senaste tid visat att arbetslösheten inom den här gruppen ständigt ökat. Dessa killar som saknar komplett gymnasiebetyg inte kan söka sig vidare till universitet eller vara attraktiva på arbetsmarknaden. Det leder till att de så småningom tillhöra den svarta statistiken och måste leva i utanförskap under en lång tid. Ett litet stöd kan putta dem till rätt riktning och ett rikare liv!

Livet är tråkigt utan oss invandrare...!

Hela dagen har jag pratat med folk som känner sig övergivna, besvikna över valresultatet och de kan inte acceptera att SD fått så många röster... Och hela dagen har jag citerat min favorit nalle (Nalle Puh): "Kom inte för sent till det du vill komma i tid till!"

Hittade sedan nåt annat en vän lagt ut på sin facebook och tyckte att det kändes helt rätt:

"Dina bokstäver är latinska. Dina siffror arabiska. Din
demokrati är grekisk. Din pizza italiensk. Din kebab är turkisk. Din
alkohol uppfanns av en iranie, och du älskar att åka till Thailand. Din
favoritrappare har afrikanskt påbrå och han den där roliga på TV är
...kurd. Din landslagskapten är............bosnisk. Visst...... vore livet tråkigt utan "INVANDRARE"...Sverigedemokraterna???!!!

Hur tänkte de som röstade på SD...??? Vilken världen vill de skapa??? Är vi andra så passiva så att de kan genomföra sina planer i dagens Sverige?

Jag behöver Ditt förtroende och Ditt kryss på söndag!

Jag har under tre decennier varit engagerad i politiska samhällsfrågor i olika nivåer och under alla dessa år har jag lärt mig en hel del om olika processer och arbetssätt. När jag för fem år sedan blev introducerad till Folkpartiet tyckte jag att jag hittat rätt. Jag har ju i hela mitt liv drivit utbildnings- och utvecklingsfrågor; bl.a. på jobbet och via mina fackliga uppdrag etc. Sedan valet 2006 har jag fört fram Folkpartiets kärnfrågor inom landstinget i Östergötland; primärvården, psykiatrin och inte minst forskning och utveckling. Det har varit svårt att driva dessa frågor då jag haft svårt att få med alla i min grupp och även alliansen att hänga med. Men det har varit värt det! Då jag är känd för bl.a. min envishet har jag ändå kunnat få genom några viktiga saker; bl.a. ett antal forskarplatser för landstingsanställda med medellånga vårdutbildningar.
I höstas fick jag ett stort förtroende av min lokalförening inför valet. Detta innebär att jag står som första namnet på landstingslistan. Jag känner mig mycket hedrad och otrolig tacksam över denna uppskattning. Jag vill använda mina tidigare erfarenheter för att lyfta upp partiet och slå vakt om medborgarnas rättigheter.
Men detta räcker inte! Jag behöver nu Ditt förtroende och stöd för att kunna stå starkare och driva min socialliberala politik. Din röst, Ditt kryss ger mig styrkan att kunna verkställa stora förändringar. Så gör min röst starkare genom att ge mig Ditt kryss vid på söndag!

Ett vanligt lån eller en klok investering?

Idag lyssnade jag på P3 där de hade en het radiodebatt om studiemedel och hur olika block tycker om det. Det var en klar skillnad mellan alliansens och de rödgrönas politik kring detta. Enligt de rödgröna ska bidragsdelen höjas upp ytterligare medan alliansen vill höja upp lånedelen men även en liten del av bidragsdelen.
Studenters ekonomi och trygghet handlar om att en trygg situation som gör det möjligt att bättre kunna plugga. Länge har många upplevt att ekonomiska bekymmer leder till otrygghet och negativ stress.
Vi folkpartister tycker att Sverige ska vara ett kunskapsland dit forskare och studenter söker sig till. Men samtidigt tycker vi att detta är en investering som i framtiden kommer att löna sig. En del av oss lånar pengar för att skaffa sig bostad, bil, prylar etc. Men när de ska satsa på sin framtid tvekar de och säger att det inte känns bra att låna för sin utbildning! Jag har själv svårt att förstå detta argument då jag och alla i min omgivning fått låna pengar för att kunna utbilda sig. Jag var mycket glad över att det fanns en sådan möjlighet. Det känns otroligt ointelligent att avstå ett låna som kan garantera en bättre framtid.

Kvotering; byta en orättvisa mot en annan...?

Socialdemokraterna har återigen tagit upp frågan om kvotering. En jämnare representation av kvinnor och män i beslutande organ är en viktig demokratifråga tycker jag också. Men oppositionen vill genom kvotering till bolagsstyrelser genomföra en symbolisk förändring. Jag vill i stället se en varaktig förändring. Jag tycker att både kvinnor och män, yngre och äldre, svenska födda och utländsk födda ska ha lika förutsättningar att göra karriär. Men att lagstifta det känns alldeles för extremt!
Då blir det svårt att avgöra om individen fått jobbet pga sin unika kompetens eller att det bara behövdes en tjej, en ung eller en utländsk född individ? Då är det egentligen ytan som räknas, inte innehållet! Jag upplever det som om att man byter ut ena orättvisan mot en annan! Alltså en kompetent individ missgynnas för att han/ hon tillhör ”fel” kön, ålder eller etnisk bakgrund… Är det inte så att vi alla är jämlika? Då tycker jag att vi ska låta varje individs unika kompetens och egenskaper som ska vara avgörande och inte något annat!

Respekt är ordet!

Igår kväll satt jag och tittade på en intervju med den floridapastorn Terry Jones. Han var tydligt med sitt budskap: här ska vi kristna bestämma vad som är bra för U.S.A. och vi vill sätt hårt mot hårt! Jag kunde inte sluta fundera på vad som skulle kunna hända om vi alla tyckte likadant?
För mig som socialliberal är det självklart att alla ska kunna vara fria att välja vilken religion. Religion- och yttrandefrihet är två huvudpelare i min tro. Man får respektera vad andra tror på och ska vara medveten om att radikala krafter finns i alla religioner och länder.
Det var radikala muslimer som låg bakom 9/11, det är radikala muslimer som spränger sig i luften och det är just radikala muslimer man ska fördöma!
Att bränna muslimernas heliga skrift är det farligaste sättet man kan välja! Muslimerna, som alla andra, har otroligt stort respekt för Koranen. En sådan aktion kan leda i bästa fall till massprotester och i värsta fall mycket farliga situation för alla amerikaner världen över. Men det verkar inte Terry Jones ha fattat…

Åtgärdspaket för att förhindra våld mot äldre

Efter två intensiva dagar med styrelsen för srat-audionomerna är jag tillbaks till politiken! Såg imorse att min intervju lagts ut på Göteborgs universitets hemsida, under forskning och utbildning. Det kändes otroligt bra!
Imorse hade vi Folkpartister en kampanj framför US och delade ut material. Vi delade även ut lite frukt som var mycket uppskattat. Samtidigt som oss var Socialdemokraterna där och gjorde reklam för sig själva. Men de var kortvariga och åkte iväg efter knappt en halv timme!
Vid lunch fick jag delta i en presskonferens tillsammans med mina partikolleger; Barbro Westerholm och Linnéa Darell. Vi la fram ett åtgärdspaket för att förhindra och förebygga våld mot äldre. Det förekommer ibland att äldre utsätts för våld inom sin relation. Övergreppen kan vara såväl fysiska som psykiska och finansiella. Vi tar alltid för givet att äldre är snälla mot varandra vilket försvårar tidigt upptäck.
Våld och övergrepp mot äldre är svåra att diagnostisera eftersom skadorna uppstår lättare hos dem än andra gruppen.
Vi tycker att det behövs mycket mer kunskap kring detta och problemet måste kartläggas. Idag vet vi inte hur många som drabbas, i vilken utsträckning männen utsätts. Vi vill stärka forskningen kring detta och informerar all personal inom äldreomsorgen och vården. Vi tycker även att vi måste inkludera rättsväsendet i samarbetet kommunen och landstinget har.

Frige Sakineh!

Sakineh Mohammadi Ashtiani är en 43-årig iransk kvinna som riskerar möta döden genom stening.
Sakineh Mohammadi-Ashtiani förhördes under 2006 för mordet på sin man. Under förhöret erkände Sakineh att ha begått äktenskapsbrott med två män som egentligen ansvarar för att makens mord. I maj 2006 en domstol i provinsen östra Azerbajdzjan (i nordvästra Iran) dömde Sakineh till 99 piskrapp för att begå äktenskapsbrott. Efter att ha tjänstgjort hennes straff släpptes hon. Fyra månader senare dömde en annan domstol henne till döden genom stening för äktenskapsbrott!

Många länder, kändisar, tidningar har uppmanat det internationella samfundet att sätta press på de iranska myndigheterna för att stoppa detta barbariska straff. Brasilien erbjöd att ge Sakineh amnesti men den iranska regeringen vill inte ge sig i denna fråga.
Det behövs fler som engagerar sig i denna viktiga kamp. Sakinehs enda hopp är att fler protesterar mot denna orättvisa och uppmanar de ansvariga att frige henne.
En manifest ska hållas i Lilla Torget i Linköping vid kl. 17.00. Jag vill bjuda in alla som tror på mänskliga rättigheter att delta i den och visa sitt stöd för en kvinna som oskäligt utsatts för ett systematiskt övergrepp.

Det handlar om varje individs inställning!

Igår fick jag tillfället att representera Folkpartiet i en paneldebatt RFSL i Linköping anordnat. Alla partier deltog och vi fick diskutera olika frågor som berörde HBT-gruppen.
Alla vi var eniga om en ska som måste förbättras och det var bemötandet inom vården.
En timme efter fick jag trätta delar av den iranska kvinnoföreningen i Linköping och även där fick man svara på en hel del frågor. Där dök samma sak upp; alltså det där med bemötandet.
Bemötandet handlar ju om den inställning som individer har till varandra och sättet de uttrycker det; t.ex. i tal, handlingar, tonfall, ansiktsuttryck och även gester. Enligt Hälso- sjukvårdslagen ska vården ges med respekt för alla människors lika värde. Men hur mycket av detta tillämpas? Ofta glömmer vi att även de som jobbar inom vården är ”vanliga” människor och där finns det olika typer; glada, trevliga, hjälpsamma, servis inriktade men även sura, osympatiska, egotrippade individer.
Jag tycker att vi kan lösa bemötande- och attitydfrågan genom utbildning och information. Det handlar, som jag ser det, om hur vi kan acceptera andra som avviker från oss själva. Om vi kunde lära oss att alla är likvärdiga skulle vi inte behöva stifta så många bestämmelser och även lagar. Tänk hur mycket resurser vi skulle kunna spara och hur många individer som skulle slippa känna sig förnedrade…

En härlig höst dag på Campus Valla

Idag var jag på Campus Valla i Linköping och tillsammans med vår allians vänner körde en stor kampanj inför valet. Med allians-bussen kom Högskole- och forskningsministern Tobias Krantz.
Jag och min partivän Karin Granbom Elison har länge varit eniga om universitets roll i framtiden. Vi har ofta betonat vikten av ett starkt universitet i både lokala och nationella sammanhang.
Jag berättade för forskningsministern om att vi har Sveriges bästa läkarutbildning och vi folkpartister strävar efter att även få Sveriges bästa sjuksköterske-, sjukgymnast- och arbetsterapeuts utbildningen. Vi strävar efter att förstärka forsknings traditionen bland landstingets alla personal.
Tobias Krantz tyckte att det finns goda förutsättningar att utveckla sig och locka till sig duktiga forskare.
Besöket slutade runt 11 tiden då gick bussen mot Motala och sedan till Jönköping. Jag var mycket nöjd med dagens insats då det var många studenter som med öppna arm tog emot oss och ville gärna visa sitt stöd öppet!

En schmetisk uppdelning av befolkningen!

Jag satt nyss och läste dagens debattartikel på DN. Det handlar om svenskarnas attityd gentemot invandrarna. Författaren, Lars Åberg, skriver att ” Svensk integrationspolitik genomsyras av strukturell välvilja” och fortsätter ” Fortfarande kan man höra folk tala om ”våra invandrare”. Den här betoningen av invandrarskapet är en plåga; som andra- och tredjegenerationens och evighetens invandrare tycks man aldrig få en individuell identitet.”

Jag kan förstå frustrationen och håller med om att det finns ett allmänt gap mellan de som är födda i Sverige och de som flyttat in. Jag brukar kalla det för ”light främlingsfientlighet” som är mer vanligt än den starkare varianten! Man ser ingen fara med att uttala sig på detta vis då man först inkluderar invandrarna genom att säga ”våra” sen puttar man bort dem genom att använda just ordet ”invandare”!
Jag håller med författaren som beskriver vårt anseende i omvärlden. Utomlands uppfattas vi svenskar som mjuka, toleranta och generösa. Men stämmer denna bild med dagens verklighet? Vi skyller alla våra problem på; våra invandrare, våra lata ungdomar och våra kräsna pensionärer etc. Och på sätt delar vi upp befolkningen och stämplar dem för att bättre kunna förklara våra fiasko.

Det gäller att upptäcka problemet i tid!

Skolan har startat igen. För många skolbarn är det roligt att vara tillbaka till sina klasser. Men för många av dem, det är också återkomsten av huvudvärk säsong.
Upprepad huvudvärk och migrän är bland de vanligaste klagomålen barndom hälsa, men problemet blir överraskande lite uppmärksammat från vården. Många tror att barn under läsåret klagar oftare än på sommaren överdriver symtomen och det kan skyllas på skolarbetet. Ofta kan problemet bero på att förändringar i ett barns sömn, tidiga morgnar och stress inför skoldagen, kan alla utlösa migrän när skolan år startar.
Migrän är ett ärftligt neurologisk tillstånd som kännetecknas av svår, smärtliknande huvudvärk. Det uppskattas att cirka 10 procent av små barn och upp till 28 procent av äldre tonåringar lider av migrän. (Hormonella förändringar under pubertet kan också vara en utlösande faktor. Livsstilsförändringar som motion, dricka mer vatten, få tillräcklig sömn och mat är viktiga.
Föräldrar har ofta svårt att skilja mellan verklig smärta och det inbillade som barn ibland hittar på. Sedan kan det vara så att föräldrar måste kämpa för att hitta läkare som tar ett barns huvudvärk klagomål på allvar. Det gäller att vara uppmärksam och bevaka barnens beteende och levnadsvanor och så fort man ser något avvikande ska man som förälder, lärare, vårdgivare vidta åtgärder.

En långsiktig politik!

Jag har ofta försökt begripa varför en del kommuner och landsting kan klara sig så mycket bättre än andra. Inte ens under de goda åren kan vissa lyckas få sina budgetar i balans - och under de dåliga ser det riktigt dåligt ut. Ingen har undgått att ekonomin varit ur balans sedan hösten 2008. Vi i alliansen försöker att rätta till problemet genom att effektivisera de resurser vi har inom kommun och landsting. Vi vill undvika varsel och nedläggningar då detta inte är den optimala vägen att gå. Oppositionen i landstinget vill höja upp skatten med 50 öre. De anklagar oss för att vara slappa och orealistiska.
Jag tycker att det hela handlar om ledningen. Det är det hänger på! Om vi tittar på Fagersta så ser vi att de har en stark ekonomi, alltså en brukskommunen med äldre befolkning. Kommunalrådet Stig Henriksson (V) som har fått hålla makten ensam i många år tycker att impulsiva åtgärder som skattehöjningar inte ger någon långvarig effekt! De som "klarar" ekonomin genom att höja skatten med 50 öre, har snart problemen på halsen igen!
Med en budget i balans är verksamheten trygg. Med minus ska ledningen inte få panik och lägga fram snäva besparingspaket eller skattehöjning. Det finns de som idag försöker lova sig fram till makten. Jag tycker att väljarna ser genom detta och väljer de som inte tänker vara kortsiktiga!

Politiker som vågar behandlar sina väljare rätt!

Idag var Rödgröna ute och berättade att de skulle förbättra yngres ekonomi! Enligt DN så vill oppositionen att höja studiemedlen och förbättra kvaliteten på deras utbildning och öka kontakterna med arbetslivet. De följde förstås efter regeringen som var först ut med löfte om höjt studiemedel var dock sittande regeringen. Så sent som i onsdags gav allianspartierna besked om höjda studiemedel om 500 kronor i månaden – hela summan inom den del som studenterna får låna.
Under de senaste veckorna har de flörtat med alla och lovat bort mängder av pengar. De tar förstås till alla medel för att kunna vinna valet men det de missar är det att folk kan tänka! Det är sådana oansvariga handlingar som fått folk att vara misstänksamma mot sina politiker och ser dem generellt som en grupp bedragare! Jag kan inte låta bli och fundera på varför denna kapplöpning inte kan upphöra och varför politiker inte kan behandla sina väljare som förnuftiga, visa vuxna som kan hantera den nakna sanningen?

Fysisk aktivitet i tidig ålder förebygger sjukdomar!

Det är viktigt att i tidig ålder få en vana för fysisk aktivitet. Det är det bästa sättet för att förebygga sjukdomar som kan ha sitt ursprung i barndomen. Övervikt är ett stort hälsoproblem, vilket kan leda till följdsjukdomar så som diabetes typ 2, hjärt- och kärlsjukdomar. Benskörhet ger ökad risk för frakturer och symtom uppkommer vanligtvis inte förrän frakturen uppkommit.
DN rapporterar idag om hur viktigt det är att barn och ungdomar rör på sig för att må bra. Det konstateras idag av en forskare (Anita Hurtig-Wennlöf) på Örebros universitet. Den minskade fysiska aktiviteten bland barn och ungdomar håller på att få förödande konsekvenser för folkhälsan. För lite fysisk aktivitet i ungdomen bäddar för sjukdomar som ger symtom först om tjugo, trettio år. Vi bör vänja oss redan som barn att röra på oss varje dag, säger Anita Hurtig-Wennlöf.
Vi måste inse hur barns fysiska aktivitet påverkar deras framtid och kan orsaka enorma problem för både individen och samhället i stort; allt från fetma och kolesterolhalter i blodet till skolprestationer och självbild. De kommande generationerna ska få slippa hamna i en ond cirkel för att vi idag inte orkar lösa ett enkelt problem!

"Mini Maria"

Idag hade Corren skrivit om ett förslag jag och min partikamrat Linnéa Darell, första namn på Linköpings kommunfullmäktigelista, har lagt fram. Vi tycker att ett utökat samarbete mellan kommun och landsting är nyckeln till framgång. Det handlar om ett konkret förslag som skulle kunna förbättra vården och det kommunala arbetet kring psykiatri och missbruk.

Vi vill lyfta detta område då efterfrågan på insatser ökar, framförallt bland unga. Vi skulle vilja starta ett ungdomsteam, ”Mini Maria” liknande Maria Ungdom i Stockholm, fast i mindre format. Teamet ska ta emot unga som redan befinner sig i missbruk, men framförallt också finnas tillgängliga för dem som är oroliga för att någon kompis eller närstående har problem med alkohol eller droger.

Hur ska vården bemöta framtida patienter?

Igår publicerade Norrköpings tidningen en debattartikel jag och min partikamrat Ralf Falkhede skrivit tillsammans. Det handlar om hur vården ska bemöta framtida patienter. De söker idag i större sträckning efter information på egen hand och detta ställer större krav på vårdgivare. Då Norrköpings tidningen inte lagt ut vår artikel på sin hemsida lägger jag ut den på min blogg så att de som intresserar sig av sådana frågor får läsa om våra tankar!


Hur ska vården bemöta framtida patienter?

Vården förändras ständigt. Nya mediciner, behandlingsmetoder, analyser av prover, men framför allt nya kunskaper gör att det alltid sker en snabb utveckling. En stor förändring som inte uppmärksammats på samma sätt, är förhållandet mellan vårdpersonal och patient. Dagens patienter ställer krav och är bättre informerade än de varit tidigare. Och detta är mycket viktigt. Trots allt är patienten den som vet mest om sin hälsa. I dag är det en självklarhet att patienterna skaffar sig information via internet och kan förväntas själva ha åsikter om behandling/medicinering. Det som tidigare var vårdpersonalens obestridda kunskap är nu allmänna och tillgängliga kunskaper. Denna utveckling är dock inte helt problemfri och det är särskilt två saker som måste uppmärksammas.
Vårdgivarna kan uppleva att de blir alltmer ifrågasatta av upplysta och pålästa patienter. Den auktoritära rollen som t.ex. läkarna en gång i tiden hade, har idag bleknat. Många har svårt att hantera sådana fall och tycker att de blir ifrågasatta i sin roll som läkare. Läkaren/ sjuksköterskan tolkar det som att patienten inte tror att de ger den bästa möjliga vården och upplever det som obehagligt och negativt. Vårdgivarnas förmåga till respektfulla relationer med sina patienter kan skadas, då varje relation måste baseras på en ömsesidig respekt. Om en patient inte får ett gott bemötande under sin vistelse inom vården kan följderna starkt påverka vårdprocessen på ett negativt sätt.
Vårdpersonalen måste ha redskap och förberedelse för att bemöta kunniga och nyfikna patienter. Arbetet med att föra in sådana övningar inom olika vårdutbildningar har påbörjats, men det är långt ifrån alla program som tagit detta på allvar. Det är inte klart hur sådan kunskap skall införas i varje vårdutbildning och på vilken nivå.
Som socialliberaler tycker vi att vårdutbildningarna mer och mer måste tänka i dessa banor och ta fram strategier för hur metoder ska förverkligas. Befintlig personal skall också få fortlöpande utbildning i hur de ska hantera sin nya roll.
Även patienterna måste få hjälp med att utvärdera den information som de hämtar t.ex. på Internet. Pensionärsorganisationen SPF satsar nu på att utbilda sina medlemmar när det gäller medicinering. Övermedicinering är ett problem och det är viktigt att både patient och vårdgivare har möjlighet att diskutera detta utifrån en gemensam bas. Vi vill därför att vården i större utsträckning stödjer patienterna i deras sökande efter kunskap via sjukhusbiblioteken och datorstöd på vårdcentraler.
Reza Zarenoe (FP)
Ralf Falkhede (FP) Landstingspolitiker

Ge de kommande generationerna en bättre chans!

Att grunden för hälsan läggs i tidig ålder är inget nytt. Vi har under många år lärt oss att skapa en god start för våra kommande generationer genom att guida dem kring dessa frågor. För att en god hälsa betyder trygghet, bidrar till en större självständig och skapar större självförtroende.
I Sverige har vi länge propagerat för olika slags förbud mot tobak-, drog- och alkoholkonsumtion på olika områden; arbetsplatser, skolor, restauranger m.m. Vi vet att sådan förbrukning tär på kroppen och leder till större behov av olika sjukvårdinsatser. Men ofta glömmer vi att psykisk ohälsa är lika allvarlig!
Idag utsätts vi alla för olika typer av psykisk ohälsa; ångesten inför framtiden, stressen som ökar på jobbet/ skolan, depressionen… Tendens har eskalerats hos särskilt unga kvinnor.
Jag och min partikamrat Parisa Hassan Zadeh hade igår en debattartikel på Corren som handlade om detta. Vi tycker att samhället måste agera nu och ta fram lösningar som ska minska effekten av psykisk ohälsa hos dessa individer. En stor fara är att detta överförs till deras barn så småningom, vilket gör att grunden för kommande generationers hälsa försämras. Detta kommer att resultera i att samhället hamnas i en ond cirkel med.

Vården behöver nya ögon!

Jag fick tillfället att besöka ett vårdföretag, Cordinator, i Linköping. Vi var två Folkpartister, min partikamerat Karin Granbom Elison och jag. Träffen ordnades av Svenskt Näringsliv.
Företaget grundades av Gunilla Rundqvist, som är utbildad till narkossjuksköterska. Hon jobbade läneg inom Landstinget men kände att det fanns delar som kunde förbättras.
Vi hade en mycket spännande diskussion kring bl.a. hur samverkan med landstinget fungerar och vilka svagheter landstinget har? Det största problemet, enligt Gunilla, är det logestiken. Det förekommer ofta dubellt arbete inom landstinget, vilket först och främst drabbar patienterna.
Jag höll med henne och berättade att jag också sett motståndet som dessvärre exsisterar inom landstinget.Hon tyckte att det behövdes "nya ögon" som kritiskt skulle kunna se över de delar landstinget skulle kunna skärpa sig på.
Gunilla berättade även om hur vi politiker skulle kunan underlätta och stimulera vårdpersonalen att starta eget. Jag berättade om Folkpartiets nya landstingsprogram och att vi har faktiskt en särskil punkt där vi lyfter fram denna viktiga fråga!
Jag måste sägta att både jag och Karin var imponerade av Gunilla och jag i min tur önskar att kunna behålkla och utveckla Gunillas samarbete med landstinget då vi behöver goda exampel att lyfta upp i vårt län!

Varför måste de härda ut?

Nyss läste jag ett inslag på Corren om våld mot utländska kvinnor som gift sig med svenska män. Enligt rapporten har fler kvinnor hört av sig till kvinnojouren i Linköping. En förklaring, enligt rapporten, är att många härdar ut under ledigheten. När man väl kommer tillbaka till jobbet är det lättare att i lugn och ro höra av sig i en annan miljö än i hemmet.
Jag tycker att det är mycket bedrövligt att dessa individer måste ”härda ut” våldet under en relativ lång tid och för att sedan kunna få hjälp/ råd/ tips. De ska få kunna komma i kontakt med myndigheterna i tidigare skede.
I en debattartikel som jag och min partikamrat, Karin Granbom Ellison, skrev i våras tog vi upp detta problem och undrade varför man inte kan upptäcka dessa kvinnors lidande i tid? Vi la fram förslag som skulle kunna underlätta för de drabbade. Att utbilda bl.a. hälso-, sjukvårdspersonalen så att de upptäcker fall där det finns klara misstankar kring våld i hemmet.
Att vara beroende av sin man kan vara en stor orsak till varför dessa kvinnor inte söker hjälp i tid. Nyakmko Sabuni förslog i mars att införa en individuell etableringsersättning som skulle kräva deltagande i etableringsinsatser och som inte skulle vara beroende av hushållets samlade inkomster. Detta skulle kunna ge kvinnorna möjlighet till egna inkomster och även förstärka deras självständighet.

Vi måste värna om demokratin!

I lördags fick jag veta att en partikamrat misshandlats i Norrköping (NT). Mannen hade stått vid Stadsbiblioteket och delat ut folder och valmaterial. Enligt länsvakthavande polisbefäl var det inte klart om attacken var planerad men konsekvenserna var allvarliga. Folkpartisten fick söka vård på Vrinnevisjukhuset.
Jag var djupt fundersam över detta och kände mig orolig då attacken inte var riktad till en individ utan till hela vårt demokratiska samhälle! Jag upplevde i mina unga år våldsamma drabbningar mellan oppositionen och makthavarna. Jag tror därför starkt på yttrandefriheten och är mycket mån om den.
Alla vi ska kunna utrycka oss om vad som helst annars är faran stor att alla vi förr eller senare drabbas av våldsamma angrepp på grund av vår; kön, religion, ålder etc.
Jag tänker på min partikamrat och hoppas att han snart repar sig. Jag hoppas innerligen att vi andra tar lärdom av detta och inte låter intolerans vinna denna viktiga kamp...

Ett verkligt problem som inte tas på fullaste allvar!

Nyss läste jag på Corren att en man i 70-årsåldern gripits, misstänkt för hustrumord.



Detta är ett verkligt problem som inte tas på fullaste allvar. Ingen vill erkänna att misshandel förekommer bland äldre. Ivåras skrev jag och min partikamerat Linnéa Darell en debattartikel om detta ämne. Vi försökte väcka uppmärksamhet kring frågan och uppmanade samhället för att inte "titta bort" utan satsa på bl.a. ökad information, stöd till våldsutsatta äldre samt olika möjligheter för dem att söka och få hjälp. Utöver resurser till Kvinnofrid tyckte vi att till exempel krisgrupper, jourplatser, telefonjour och kontaktpersoner för äldre skulle kunna behövas. Jag tycker inte att någon ska behöva leva sina sista år i pyskisk och fyskisk terro!

En Linköping och ett Östergötland för oss alla!

Idag fick jag vara med på Corren och ge en del svar till vilka ändringar vi folkpartister vill genomföra för att göra det lättare för hbt-gruppen. Igår hade min partikamerat Carina Boberg en debattartikel om Folkparitets tankar kring hbt-gruppen. Jag gav i min tur min syn på vilka förändringar som bör ske i Liköpings kommun respektive Östergötlandslandsting.




Större satsnigar på ungdomar, äldreomsorg med hbt-certifikat är blande de mest viktigaste frågorna. När det gäller landstinget måste vi lyfta upp jämlikvård och bemötandefrågan som de absolut nödvändigaste.
En sak till som sällan diskuteras i detta sammanhang är det invandrarna som utgör en del av hbt-gruppen, de som egentligen flyr sitt land för lättare kunna leva sit liv i Sverige. De mobbas, diskrimineras och isoleras ändå.
Det behövs en stor enighet bland oss politiker om vilka
satsningar som genast ska genomföras och hur myckt olika politiker, partier är beredda att satsa på hbt-gruppen! Jag skulle kunna tänka mig att ändra bl.a. förutsättningarna för IVF-försök (provrörsbehandling för par som själva inte lyckas att få barn) för hbt-gruppen i Östergötland. Finns det någon annan landstingspolitiker som är beredd att lika hårt satsa på denna fråga?

Ätstörningar bland unga killar måste kartläggas!

Idag publicerade Corren en debattartikel min vän Mattias Emanuelsson och jag skrev för ett tag sedan. Den handladar om "Ätstörningar hos killar". Ett problem som inte fått tillräckligt mycket uppmärksamhet och har därför varit mycket okänt för allmänheten. Corren har tyvärr inte lagt ut den på sin sida än, men förhoppningsvis gör de detta inom kort. För de som är intresserade lägger jag ut artikeln på min blogg:

Redan i tidig ålder förstår barn att framgång och popularitet är starkt kopplade till vissa utseenden och kroppsformer. Populära dockor, tecknade serier och TV-figurer är, med få undantag, snygga och smala eller vältränade. Detta förstärks under skoltiden och blir allt viktigare med åren. Under senare år har fler ungdomar vittnat om hur deras närstående kämpar för att nå en ideal kroppsform. En ny rapport visar att barn, vars föräldrar ofta bantar, i större utsträckning befinner sig i riskzonen för att utveckla ätstörningar.
Ätstörningar är mycket vanligare hos kvinnor än hos män. Studier om exempelvis anorexia tyder på att kvinnor står för cirka 90 % av fallen och män för 10 %. De drabbade lider ofta av sitt problem i det tysta, medan sjuk¬domen tar år av deras unga liv. Det ger dem dåliga förutsättningar att utbilda sig och rustas inför vuxenlivet. Konsekvenserna räknas inte enbart i förlorade skolår och djup livskris, utan drabbar såväl övriga familjen som den drabbades vänner.
Eftersom ätstörningar ofta betraktas som ett ”kvinnoproblem” kan det innebära att det finns ett stort mörkertal av ätstörningar bland pojkar och män. Trots att det saknas mycket kunskap om hur vanligt detta problem är bland män, misstänks män utgöra ungefär en tredjedel av dem som lider av hetsätningsstörning. Det innebär hetsätning utan försök att kompensera för vad man äter med hjälp av kräkning och dylikt. Tyvärr syns inte den här gruppen inom vården, då de inte söker hjälp på vare sig ätstörningsenheten eller inom BUP.
Vi folkpartister tycker att det omedelbart behövs en kartläggning av ätstörningsproblem hos pojkar. Detta krävs för att kunna inrätta nödvändiga kliniska riktlinjerna för en snabb utredning och individuellt anpassad behandling/vårdprogram.
Trots extra pengar till psykiatrin är behoven av ätstörningsvård fortfarande stort och hjälpen i många fall otillräcklig. Alla med ätstörningsproblem ska få en tidigt insatt specialiserad behandling av hög kvalitet.
Det är inte lätt att ändra samhällets skönhetsideal, men vi vet däremot att det är fullt möjligt att sätta in specialiserad behandling mot ätstörning tidigt under sjukdomens svåra förlopp. Många unga skulle därigenom räddas från ett liv vid sidan om samhället.

Mattias Emanuelsson (FP), Landstingskandidat
Reza Zarenoe (FP), Landstingskandidat

Ett bakslag för demokratin!

Idag hörde jag på radio (SR) att SCB på Sveriges Radios uppdrag har tagit fram statistik om de cirka 50 000 personer som finns med på partiernas listor i kommunvalet och de cirka 5 500 kandidater som finns på riksdagslistorna, som partierna rapporterat till Valmyndigheten inför valet 2010. Det var tråkigt att höra siffrorna. Det kändes helt galet då jag vet att det finns många fler som är intresserade av politik och skulle kunna vara en tillgång för vår demokrati.
Anledningen till att varför de låter bli att engagera sig skulle det kunna vara att en del inte känner sig delaktiga i samhället. Att de kanske en dag ska resa hem.
En annan grupp som kanske vid tidigare skede försökt och varit med känner sig besvikna på hur de blivit behandlade. Jag vill här citera vårt enda kommunalråd i Linköping med invandrabakgrund; Muharrem Demirok som i samband med dagens upplysning om SCBs statistik sagt: ” Jag tror det är olyckligt att bara fokuserar på antalet personer med utländsk bakgrund. I många andra partier har man hyfsat många kandidater långt ner på listorna, men de får aldrig komma längre upp.”
Statistiken visar endast 4 kandidater med utländsk bakgrund i mitt parti i hela Östergötland, upprörande! Jag tycker att vi, framför allt folkpartister, måste skärpa oss och ta vara på alla östgötarnas/ linköpingsbornas kunskaper och livserfarenheter.
En korrekt tolkning av demokrati innebär en klar blandning och deltagande av olika grupper som samhället består av, inte en viss grupp som kanske inte har en riktig förståelse av vad de andra skulle vilja önska sig eller förvänta sig!
Vill vi ha fler som engagera sig i politik så måste vi bana väg, inte bara i skrift, utan i handling! Vi måste vara öppna och välkomna alla som vill vara med och låta dem växa i sina roller!

Bättre ALF fördelning till Sveriges bästa läkarutbidlning!

Igår fick jag tjänstgöra på landstingsfullmäktige. Det var mycket spännande dag med många inlägg och repliker mellan majoriteten och oppositionen. När jag fick ordet, ca 6 timmar efter att jag anmälde mig, fick jag äntligen prata lite om forskning och även våra vårdutbildningar. Jag berättade om min och partiets vision om att Östergötland ska bedriva forskning i världsklass.

Jag tycker att genom stark klinisk forskning och goda kvalitetsregister har Sverige en konkurrensfördel vad gäller uppföljning av nya läkemedel samt tidig introduktion på marknaden av innovativa läkemedel. Detta är något som Östergötland bör dra fördel av. Landstinget i Östergötland ska bidra till att samtliga vårdutbildningar håller hög kvalitet. Vi har Sveriges bästa läkarutbildning men de utdelas inte centrala medel som är jämförbar med deras höga prestation. Utdelningen bestämdes för länge sedan och har inte ändrats under de senaste åren. Jag tycker att vår del av centrala ALF-medel måste utökas då utdelningen inte är rättvist och inte motsvarar utbildningens status! SKL har tillsatt en delegation som under hösten kommer att börja en del förhandlingar kring detta. Vad jag förstått ska Marie Morell ingå i denna delegation och jag har bett Marie att se till utdelningen omedelbart justeras och anpassas efter varje utbildnings bedrift.
Vi har Sveriges bästa läkarutbildning men jag vill att vi även satsar helt hjärtat på att även ha Sveriges bästa sjuksköterske-, sjukgymnast-, arbetsterapeutsutbildningar! Alla vårdutbildningar som finns i länet måste få förstärkning för att kunna hålla en hög kvalitet. Detta är en självklarhet för mig.

Patienterna besitter en stor kunskap!

Vi alla är eniga om att patienten/ konsumenten måste ses som en resurs inom vården. De kan påverka sin och även andras hälsa. Patienterna besitter en stor kunskap som skulle hjälpa vårdpersonalen att ställa säkrare och mer specifika diagnoser. I en rapport som Socialstyrelsen som i mitten maj presenterade visade det sig att det finns oacceptabla skillnader i hälsa mellan olika grupper av medborgare. Utlandsfödda var bland dem som upplevde oftare brist på information från vårdpersonalen än svenskar. Lågutbildade söker inte den vård de behöver i samma utsträckning som högutbildade och deras dödstal i behandlingsbara sjukdomar är tre gånger så höga. Vården måste helt enkelt bli bättre på att informera patienterna på ett förståndigt sätt. Eget ansvar är en självklarhet för en del av oss, men denna naturliga fråga är inte så självklart för en hel del östgötar. Det är där vi behöver nå våra medborgare och förklara för dem vad det menas med detta och på vilket sätt och vilken utsträckning det kan påverka deras liv.
Att bygga broar och hitta ett gemensamt språk som underlättar mötet mellan vårdgivare och vårdkonsumenten måste vara ett prioriterat område för vården. På så sätt kan individen få mer makt att påverka sin egen vård och kan genom dialog med sina vårdgivare få mer förståelse över vårdprocessen samt behandlingar/mediciner som rekommenderas.

Hattrick!

Idag hade jag och min partikamerat Ralf Falkhede en artikel i Corren. Det är den tredje jag kunnat publicerad i Corren under maj! Det var en replik till Socialdemokraterna som återigen hävdat att de skulle kunna göra ett bättre jobb om de får förtroende vid nästa val.
Vi berättar i vår artikel om att majoriteten under sina få år gjort mer än Socialdemokraterna under sina 12 år!

Vi driver flyktingarna till att gå under jorden

Läste aftonbladet nu och kunde inte låta bli och läsa en debattartikel som Röda korsets representanter, Bengt Westerberg och Kari Molin, skrivit om hur tuffare politik tvingar fler flyktingar gå under jord. Flyktingpolitiken har ständigt varit ifrågasatt under många år. Folk som söker sig till Sverige på grund av svåra omständigheterna i hemlandet drivs till att leva gömda. Det finns andra som söker sig hit för att kunna återförenas med sina barn och barnbarn innan de dör.
Men på grund av kunskaps brist, tids brist och kanske till och bristande intresse för varför folk befinner sig i Sverige negligeras de av migrationsverkets handläggare! Jag vill till och med påstå att i dagens Sverige sorteras människor efter respektlösa omständigheter som tur, hur pass mycket stress som rådet inom verket!
Folk tvingas till att gömma sig och nöja sig med ett plågsamt liv som ingen av oss skulle kunna tänka sig då man inte har någon som helst rättighet, varken på arbetsmarknaden eller sjukvården eller resten av samhället.
Skattesmitare, mördare, pedofiler, licensskolkare, gängledare och nazister har mer rättigheter och kan få leva som alla andra. Medan kloka människor, akademiker, arbetare, experter måste leva i totalt utsatthet, inte har råd att söka vård och kan bli nekade vård om de inte kan betala. Dessa lever i en skuggvärld då de inte känner sig välkomna till vården.
Denna klara särbehandling strider mot alla mänskliga rättigheter och ska inte tillåts längre!

Ett dolt problem inom äldregruppen

Våld och övergrepp mot äldre kan vara svårt att upptäcka. Vi tror inte att sådant problem inte kan existera bland våra äldre, men dessvärre förekommer det.
Jag och min partikamerat Linnéa Darell har skrivit en debattartikel om detta som publicerades på Corren den 19:e maj.

Integration kräver goda förebilder

Idag satt och kopplade av vid Stora torget i Linköping. Kollade på folk som gick förbi. Det är en hobby jag haft sedan länge tillbaka. Människors beteende är fascinerande; vissa jagar sekunderna, andra går sakta och iakttar omgivningen, en del är glada, andra har inte tid för sådant trams!
Jag fastnade för folk på busshållplatserna. Jag lyfte upp blicken vid ett part tillfälle och såg vad bussarna hade för namn. Det är ju inne att ambulanser, bussar och andra fordon ska ha namn, jag har inte förstått vitsen men vad vet jag?

I alla fall insåg jag efter en bra stund och flera bussar att de hade enbart ”svenska” namn! Jag har gått hela eftermiddagen och kvällen och funderat på varför? Finns det ingen första, andra, tredje generations invandrare som gjort något gott för att förtjäna ha sitt namn på en kommunalbuss? Vad krävs det för att döpa en buss till ett asiatiskt, afrikanskt namn? Finns det inga hjältar, förebilder, eldsjälar, idrottare som skulle förtjäna detta? Hur kan det vara möjligt…?
Integration börjar med goda exemplar, förebilder som kan vägleda och visa för andra hur lätt det kan vara att integrera sig i detta fantastiska land…

Vi måste börja tidigt...

Under Folkpartiets riksmöte som i mars hölls i Västerås betonade Tobias Krantz i en föreläsning hur viktigt det var för Folkpartiet att skapa ”spjutspetslandet” Sverige. På lokal nivå, Östergötland, har partiet länge drivit en strategisk och långsiktig politik för att gynna forskning och förstärka samarbetet mellan universitet och landsting. Men jag tycker att vi måste arbeta på ett annat sätt nu.
Så att vi kan nå ut med budskapet att forskning är viktigt och besöker därför gymnasieelever för att informera om vad forskning innebär. För att kunna klara av målet regeringen sätter upp måste vi ha en konstant flöde med nya generationer som visar intresse för forskning och vågar visa upp nya innovationer.
Jag kunde få några andra forskarkolleger att inse hur viktigt det var att väcka intresse hos ungdomarna. Forskargänget besökte häromdagen ett 30-tal ungdomar på Katedralskolan i Linköping. Gruppen berättade hur de själva blev intresserade av forskning och hur vägen såg ut för dem och vad de idag jobbar med. Besöket var mycket uppskattat av både elever och forskarna. Det märktes att intresset var väckt hos några och det fanns efteråt funderingar kring bl.a. hur lång tid det skulle ta att disputera och vilket ämne som i framtiden skulle vara aktuellt…
Ett ytterligare besök till hösten är redan planerat!

Folkpartiets vallistor från Linköping

Idag fanns en liten notis om folkpartiets vallistor inför valet på Corren, men tyvärr så var de snåla med utrymme och bara publicerat namnet på de 3 första. Här kommer hela lisorna!



VAL TILL KOMMUNFULLMÄKTIGE
Folkpartiet liberalerna
1. Linnéa Darell, Handläggare
2. Carina Boberg, Gymnasielärare
3. Daniel Ny, Kommunikatör
4. Karin Granbom Ellison, Riksdagsledamot
5. Samad Tiemori, Operationssjuksköterska
6. Rebecka Gabrielsson, Statsvetare
7. Gunnar Broman, Civilekonom
8. Åsa Wennergren, Gymnasielärare
9. Gunilla Almesåker, Civilingenjör
10. Thomas Bystedt, Religionsvetare
11. Carl-Fredrik Ideström, Samhällsvetare
12. Karolina Strid, Pol.mag.
13. Claes Almén, Ingenjör
14. Mattias Emanuelsson, Civilingenjör
15. Jan Törnfeldt, Lärare
16. Monika Broman, Distriktssköterska
17. Birgit Eliasson, Lärare
18. Maud Ericsson, Fil.kand
19. Mikael Kvist, Ingenjör
20. Ahmed Alkhani, Undersköterska
21. Joakim Anrell, Kommunikationsstrateg
22. Patrik Bergenwald, Projektledare
23. Georg Hellgren, Universitetslektor
24. Svante Valfridsson, Konsult
25. Johan Westerling, Student



VAL TILL LANDSTINGSFULLMÄKTIGE
Folkpartiet liberalerna
1. Reza Zarenoe, Leg.Audionom
2. Madeleine Pavlidis, Leg.Sjuksköterska
3. Ralf Falkhede, Pensionär
4. Monika Broman, Distriktssköterska
5. Mattias Emanuelsson, Civilingenjör
6. Evalill Nilsson, Läkare
7. Carl-Fredrik Ideström, Samhällsvetare
8. Gunnar Broman, Civilekonom
9. Thomas Bystedt, Religionsvetare
10. Jan Törnfeldt, Lärare
11. Ahmed Alkhani, Undersköterska
12. Anita Jernberger, Folkhälsovetare
13. Samad Tiemori, Operationssjuksköterska
14. Claes Almén, Ingenjör

Större samarbete mellan patientorganisationer och vården

Idag var jag och min partivän Linnéa Darell på besök hos Hörselskadades RiksFörbund (HRF) i Linköping.
HRF är en av de största patientorganisationerna i landet och de har under alla år jobbat systematiskt för att föra fram krav/ förslag på hur politiker och beslutfattare skulle kunna förbättra hörselskadadens livssituation.

Idag pratade vi ganska länge kring hur vården på ett bättre sätt skulle kunna ta vara på deras kunskap kring denna patientgrupp. Styrelsemedlemmarna var eniga att förutsättningarna kring närmare samverkan mellam vården och dem har klart förbättrats. Men att det fortfarande idag finns det delar man skulle kunna utvidga och utveckla mer.
Jag ser det detta som en klar del av vårdkvalitet. Patienterna besitter en stor kunskap om sin sjukdom/ handikapp/ funktions nedsättning som vården inte har. Vården måste självklart räcka ut handen i större grad och värna om den kunskap de säkert skulle ha en stor nytta av.

Populistisk politik: ett beprövat sätt för att kunna vinna valet!

Att ta upp kampen för en bättre miljön står på alla partiers dagordning, kanske förutom extrem högerns. Alla har sina visioner om hur de skulle kunna förändra våra lagar och bestämmelser så att miljön inte får mer skada av oss människor.
Oppositionen kom förra vecka med ett ganska konterversielt förslag kring hur de efter att ha vunnit valet ska förbättra förutsättningarna för miljön. De vill bl.a. höja upp bensinskatten, införa kilometerskatt på tunga fordon för att minska miljöförstöringen.




Men idag kan man läsa på Expressen att SSU åkt runt i landet i en buss som redan i mitten av februari var avställd! Så det bertyder att på två veckor kunde socialdemokraternas ungdomsförbund lyckas bryta mot miljöreglerna.
Det mesta förvånadndsvärda i hela historin är att SSU skyller ansvaret ifrån sig och ser busschaufför som ansvarig i detta... Hhhmmm, kallas inte detta för populistisk politik?! Och är det så de rödgröna tänker vinna valet...?

Besök hos en intresseförenig i Linköping

Igår fick jag tillfället att träffa en intresseförening (IFS) i Linköping som erbjuder stöd och gemenskap för anhöriga till drabbade av schizofreni eller andra psykotiska tillstånd.
Vi var tre folkpartister; Linnéa Darell, Karolina Strid och jag. Det var ett spännand besök dä vi fick titta på lokalen, fick höra om verksamheten och hade ett givand samtal med styrelsen.
Det fanns många varierand aktiviteter på tapeten och styrelsn beättade hur de jobbar med bl.a. temadagar till hösten. Linnea Darell som vid tidigare tillfälle deltagit i dessa dagar, berättade att det var mycket spännande program med många intressanta föreläsninar.

En aktivitet som nämnades vid gårdagens besök var anhörig stöd. De tyckte att det fanns ett stort behov hos anhöriga, både vuxna och barn. Men särskilt barn till patienter med shizofreni och andra psykotiska tillstånd. Dessa barn brukar lida av ensamhet, har ofta inte att berätta om hur de har det hemma. Därför upplevde styrelsen att en satsning på denna grupp var i tiden.
Frågor kring psykiatrin inom landstinget diskuterades, bl.a. lokal, personal oc framtiden. De undrade hur folkpartiet har drivit frågan under senaste mandatperioden? Vi kunde berätta om en del konkreta saker folkpartiet kunnat åstadkomma sedan 2006, t.ex. förslaget folkpartiet la fram under hösten, på ett fullmäktige, kring att starta ett forskningscentrum sida vid sida om psykiatriska vården. Detta skulle locka bl.a. fler läkare/ sjuksköterskor till psykiatrin och höja upp statusen för denna specialite.
Jag tycker att detta är ett första steg mot en bättre vård och omhändertagande. De resultat forskarna kommer fram till ska tas tillbaka till verksamheten och implementeras där så att patienterna får en direkt nytta.

Kvinnomisshandel kräver mer samverkan mellan olika organ

Veckan började med ett besök hos ”Kvinnojouren” i Linköping. Jag medverkade i en debattartikel som just handlade om detta ämne i mars. Min partikamrat, Karin Elison Granbom, och jag skrev om hur förutsättningar för personer som utsätts för detta onödiga våld skulle kunna förbättras.



Vi fick erbjudandet att träffa några som ingår i styrelsen. Samtalet var mycket givande, vi kunde diskutera om vilka behov som finns och hur resurserna måste förstärkas för att i tidigare skede kunna upptäcka misshandel.
Jag tycker att samhället har en fel inställning när det gäller denna fråga. Frågorna som brukar ställas handlar mest om hur mycket det skulle kosta oss att sätta in fler resurser eller förstärka dem så att vårdkjedan/ omhändertagande sker på ett mer effektivt.

Det är ytterst få som tänker på lidandet individen måste gå genom. Kan vi någonsin mäta smärtan en misshandlad kvinna upplever? Eller hennes stora besvikelse över sin make/sambo/ pojkvän? Hur känns det och leva hemlig i ett land där man är född?
Jag tycker helt enkelt att det finns gränser för hur vettigt det är att ha kostnadsberäkningar för olika åtgärder. Det som är sorgligt för mig i detta sammanhang är det att det är totalt acceptabelt i vårt samhälle att låta dessa kostnader styra frågan istället för att förstärka stödet för familjer där det kan finnas starka misstankar kring denna problematik. Våldet är oftast upprepat och nästan alltid en del av ett mönster där mannen i allt större utsträckning försöker utöva dominans och kontroll över kvinnan.

Tolkarna- en underskattad resurs i vården!

En artikel som jag tillsammans med min kära partikamerat Samad Tiemori skrev för ett tag sedan var publicerad på NT igår. Här kan ni se vad det handlade om:

Att bli sedd och uppmärksammad som individ är viktigt för alla patienter. Det krävs ett förtroende mellan vårdgivare och vårdtagare. Denna viktiga process tar tid men är av stor vikt då den framkallar en känsla av trygghet och välbefinnande.
Patienter som inte lyckats göra sig förstådda hos vårdpersonalen upplever bemötandet som brist på hörsamhet och respekt. Det leder till att man blir osäker och glider in i en passiv roll som patient.


Forskning visar att patienter till följd av språkbarriärer är mindre nöjda med vården, eftersom kommunikation utgör en grundläggande del av mötet mellan vårdgivare och vårdtagare. Det finns mycket kunskap kring hur språkbarriärer förstör relationen och hur båda parter har svårt att hantera dem. Vårdpersonalen måste träna på att använda sjukvårdstolkar och se vilka speciella svårigheter det kan innebära.
Vi vet att sjukvården har ofta svårt att få bra tolkar. Många av de privata tolkförmedlingar som anlitas av landstingen betalar för låga arvoden för att tolkar med rätt kompetens ska vilja ta uppdrag hos dem. Det leder till att behovet av speciellt auktoriserade tolkar ständigt ökat.
Resultatet blir därmed att patienter som är i behov av språktolkar får ta med sig anhöriga, vänner eller nöja sig med att träffa olika tolkar vid olika besök.
Kontinuiteten inom vården spelar en oerhört stor roll för dessa patienter, särskilt för de flyktingar som utsatts för våld och liknande. För patienten är det viktigt att känna att alla inblandade arbetar mot samma mål, nämligen ett snabbt tillfrisknande.
Kanske har patienten flera hälsoproblem, och handläggningen av de olika problemen behöver då samordnas så att vården blir smidig för patienten och problemen blir effektivt lösta. En vårdkedja där patienten känner tryggheten att alla samarbetar kring hans/ hennes problem och där god information gör vården säker och effektiv är vad som kännetecknar god kontinuitet i vården.
I Östergötland upplevs hälsokommunikatörer som en positiv del i vården. Trots att de är så få (6 stycken i hela länet) har de redan kunnat hjälpa många patienter och underlättat vårdprocessen för både patienterna och vårdpersonalen. Men deras arbetsuppgifter är inte främst tolkning vid sjukvårdsbesök, utan att fungera som informatör och brobyggare mellan olika kulturer.
Ett av de stora problemen är alltså den passivitet som skapas på grund av informationsbrist och dåligt kontinuitet i vårdprocessen.
Vi tycker att detta kan lösas med bevarad respekt för den asylsökande människan och hennes värdighet genom att generera en trygghet mellan patienten och alla inblandade.