Jag har deltagit i första landstingsfullmäktige efter valet. Sammanträdet pågick i två dagar och det fanns många punkter på dagordningen. De mest spännande var delårsrapporten och finansplan för 2011. Det var mycket spänt läge då alliansen tillsammans med Vrinnevipartiet har en mager majoritet och många inom oppositionen var skeptiska och trodde och kanske till och med hoppades på att Sverige Demokraterna skulle fälla dessa beslut.
Media var förstås på plats och de var mycket nyfikna på utgången. Efter en lång debatt, på ca 5,5 timme, med många inlägg gick vi till beslut. Oppositionen som var mycket aktivt under debatten rustade upp sig för att begära votering. Men den sista debattören som var miljöpartist gjorde en oväntad sak; han sträckte t handen till oss! Han föreslog tre ändringar i finansplanen för att kunna rösta för vårt förslag!
Det var såklart inte läge för en sådan förhandling, vilket han själv också insåg, men avsikten var helt rätt. Han röstade för vårt förslag istället för oppositionens och garderade risken att SD skulle fälla förslaget.
Resultatet var dessvärre väntat och rätt obarmhärtigt. Han blev av med sitt uppdrag i Landstingsstyrelsen som en klar markering för resten.
Jag har funderat sedan dess på vad politiken handlar om? Är det så att vi representerar medborgarna och ska göra det bästa för dem? Eller ska vi göra allt, till och med offra dem som ibland har avvikande åsikter, för att försvara våra klubbar, allianser, pakter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar