onsdag 30 december 2009

Gott Nytt År!

Om jag ska sammanställa decenniet som snart är över är det inte bara 11 september och dess följder. Konsekvenserna efter det har drabbat alla oss mer eller mindre.
Vi kan vara överens om att kriget mot terrorismen i Irak, Afghanistan och andra länder fått mycket uppmärksamhet och resurser. Men årtiondets två andra uppmärksammade händelser var även Sunamin och Gaza-kriget som resulterade mycket lidande för de civila.
Antalet väpnade konflikter sjönk visserligen kraftigt i början av 00-talet men steg förvisso i decenniets mitt och ledde till onödigt våld mot civila. Våldet verkar däremot ha blivit mycket råare och starkare. Och våldet riktas dessvärre oftare till icke-militära mål. Barn och kvinnor drabbas mer och mer av kraftigt och omotiverat våld i de konfliktfyllda områdena.
Miljön och klimatet har också varit ett hett ämne under detta decennium. Det har anordnats små och stora konferenser där olika aktörer försökt att få alla länder att samarbete över gränser för att stoppa miljöförstöringen så snabbt som möjligt. Men tyvärr har de flesta försöken varit utan några konkreta beslut och resultat.
Snart träder vi in ett nytt årtionde. Viljan att få stopp på orättvisor i vårt samhälle är enorm, suget efter att förändra är gränslöst. Låt oss hoppas på ljusare framtid och rikare värld!

tisdag 15 december 2009

Vad skulle kunna hända med forskningen i Vårdval Sverige?

För mig som alltid varit intresserad av forskning och utveckling inom vården är det oerhört intressant att veta hur det går för dessa frågor i Vårdval Sverige. I och med införandet i september så blev förväntningarna ganska stora; hur skulle en sådan reform påverka möjligheterna av forskning och utveckling?
Privata leverantörer och investerare ska enligt avtal erbjuda en kostnadseffektiv sjukvård av god kvalitet. Eftersom landstinget med sitt forskningsansvar är den dominerande beställaren av dessa tjänster finns också en skyldighet som innebär att Landstinget måste bevaka och följa upp forskningsperspektivet i dessa verksamheter.
I dagsläget är det för tidigt och det går ej att ha en klar bild över hur detta fungerat. Det kommer kanske att ta flera år att få en sådan bild. Det krävs dessutom stora resurser för att kartlägga hela landet.
Makten över vårdvalssystemen ligger hos de lokala tjänstemännen och politikerna. Det är viktigt för oss inblandade, både professionen och politiker, att påverka processen så att en sådan viktig fråga inte glöms bort.

Jag kan erkänna och dela den oron en hel del utryckt om att det finns stora risker att forsknings- och utvecklingsfrågor kommer i skym undan av dagliga verksamheten, eftersom ersättningssystemet i vårdval knappast ger utrymme för extra aktiviteter. Men jag veta att detta skulle kunna lösas på ett särskilt sätt; alltså genom att träffa en överenskommelse som säkrar den patientnära forskningen på primärvårdsnivån, vilket inte är så svårt. Om viljan finns där…!

fredag 11 december 2009

Ett jämställt samhälle om 100 år?

Ett samhälle utan jämställda lagar är ett samhälle med många orättvisor. Fler och fler engagerar sig i denna fråga och försöker på alla möjliga sätt att förändra den gamla och sneda bilden av att vissa grupper är överlägsna. Kampen har varit hård liksom motståndet!
Jag som är uppvuxen med fyra äldre systrar och en lejonmamma fick lära mig tidigt att allt mina systrar gjorde skulle jag också få lära mig göra. I ett totalt mans dominerade samhälle med en synnerligen förvrängd kvinnosyn lärde jag mig att det inte fanns någon som helst skillnad mellan män och kvinnor. Det har alltid varit svårt för omgivningen; vänner, kolleger, avlägsna släktingar, att tro på det rättvisa systemet vi haft hemma hos oss. Kritiken har varit minst sagt intensivt och hårt mot både min mamma och oss barnen då vi i vår tur gått vidare med denna sorts uppfostran och lär våra egna barn att alla människor är lika, oavsett kön, ålder och etnicitet. Tänk om alla var uppfostrade så!
Ofta blir jag trött på diskussioner som handlar om en precis fördelning av allt. Jag tycker inte att jämställdheten handlar om just en uppdelning på exakta 50-50 av alla tjänster, hushållet m.m. Detta, enligt min mening, lett till att alla känner sig tvingade till att hävda sig och ”kräva” sina rättigheter. Kvinnor kämpar mot män, invandrarna kämpar mot svenskar, äldre kämpar mot…Osv.
Under hösten har jag med stort intresse följt debatten om ensamma pappors rätt till sina barn (www.minpappa.nu) via media. Där har vi ett totalt misslyckande när det gäller att ordagrant tolka jämställdheten. Ingen verkar vara intresserad av förälderns lämplighet. Vem säger att ena könet är lämpligare och har större rättighet för att ”äga” vårdnadsrätten?
Ett annat exempel är kvoteringen av styrelser och andra viktiga positioner. Det verkar att krav som kompetens och lämplighet håller på att glömmas medan kön, etnicitet och nyligen ålder tar större plats när man ska tillsätta en högre tjänst! Är detta verkligen den perfekta lösningen vi kan komma med?
Vad är det för budskap vi vill sända? Att kommande generationer måste kämpa för sina självklara rättigheter för att vi misslyckades att lära dem se hur jämlika vi i grund och botten är? Vad kan följderna av en sådan ogenomtänkt politik vara? Att om 100 år är det faktiskt vita, medelåders män som kämpar hårt för att ha ett mer jämställt samhälle? Varför kan vi inte lära våra barn idag att alla människor är likvärdiga? Är det inte lättare att låta dem förstå att det inte finns någon som helst skillnad mellan människor?

tisdag 8 december 2009

Större delaktighet på jobbet leder till färre sjukskrivna!

En doktorsavhandling i psykologi som för några dagar sedan lades fram vid Stockholms universitet visade att fler än 25% av personer med tillsvidareanställning och 50% av alla med tidsbegränsade anställningar tycker att de har fel yrke; alltså en stor grupp inom arbetsmarknaden har arbeten som påverkar deras hälsa negativt.
Enligt avhandlingen är konsekvenserna för personalens hälsa är tydliga. Personer som upplever sig vara på fel plats har fler symptom på ohälsa. Dessa individer uppgett att de har sämre lärande- och utvecklingsmöjligheter i arbetet, vilket kan betyda ett mindre inflytande samt lägre stöd från överordnade. Detta kan innebära även stora konsekvenser för organisationens utveckling och hållbarhet.
Då blir frågan genast mycket aktuell; varför kan inte arbetsgivarna ta större ansvar för sina anställdas pysiska hälsa? De skulle kunna bidra till en mer stabil och gynnsam situation för hela samhället. Och det skulle inte kosta dem mycket pengar! Det finns enkla lösningar som skulle påverka situationen nästan med en gång. De allra flesta som känner sig trötta på sina jobb är det de som känner sig maktlösa och svikna av sina arbetsgivare.
Delaktighet kan vara ett förslag som skulle kunna lyfta upp personalen. Om man, som anställd, känner sig mer delaktig i de olika processerna som berör jobbet kan man må bättre och ha mer positiv inställning till sin arbetsplats.
Så varför inte ta sitt ansvar och se till att personalen trivs med sina jobb? Varför inte satsa mer resurser på att förbättra anställdas psykiska hälsa? Vi alla vill undvika fler sjukskrivna… Eller?

fredag 4 december 2009

Bara en väl genomförd reform kan vara nyckeln till större förtroende!

Alla vet att statistik kan övertolkas och brukar ge en bild som förmodligen stämmer för ögonblicket. Men ändå använder vi oss av statistiken i många sammanhang. Vi mäter och utvärderar våra insatser i olika frågor. Så utan en bra och noggrann statistik är förutsättningarna för en jämn och kontinuerlig utveckling är små. Men hur hanterar vi resultatet? Vad gör vi för att uppnå ett bättre resultat?
Öppna jämförelser som är en sort statistik, visar att bara drygt hälften av Sveriges befolkning har stort förtroende för primärvården, medan andelen för sjukvården är 67%. Under flera år har vi, politiker, varit välmedvetna om bristerna inom primärvården, fått statistik efter statistik som bekräftat och efterlyst en klar och tydlig förändring inom denna organisation. Men hur har vi hanterat situationen? Hur har vi använt vår kunskap för att bygga och lyfta upp primärvården?
För mig är primärvården eller förstalinje vården är den absolut viktigaste delen av sjukvården. Det är där den basala sjukvården måste skötas, så att akuten inte blir belastad med ”enkla fall”, och det där de har ansvaret att hålla oss friska (hälsofrämjande arbete).
I och för sig ska förtroendet för primärvården förbättras i och med införandet av ”vårdvalet”, men jag tycker inte att vi ska ta för givet att gapet i förtroende minskar markant eller försvinner helt under närmaste tiden. Vi, beslutfattare, måste noga bevaka och hjälpa till så att processens utveckling och framgång inte hotas av oseriösa och otillräckliga insatser.

onsdag 2 december 2009

Hur ska vårdgivarna klara av sina nya roller i framtiden?

Vården har under senaste åren genomgått en enorm förändring. Patienterna skaffar sig samma information som tidigare var läkarnas obestridda kunskap. Vårdgivarna blir ifrågasatta av mycket upplysta och pålästa patienter. Den auktoritära rollen läkarna en gång i tiden hade, har idag bleknat.
Vårdpersonalen saknar ibland redskap och förberedelse för att bemöta detta. En del av dem upplever sådant som obehagligt och något negativt. Det finns till och med några som tycker att detta är ett hot mot deras professionella arbetssätt och vill inte acceptera det som en självklar del av framtiden.
Vi måste rusta upp personalen med en fortlöpande utbildning som kan förse dem med en bredd orientering av hur de ska hantera sin nya roll; där den ”naturliga ledarrollen inte längre är så naturligt, där de förväntas vara allvetare samtidigt som de ofta kan bli ifrågasatta, där patienterna har kanske fräschare information än vårdgivarna.

torsdag 26 november 2009

Mer om psykiatri

Psykisk ohälsa håller på att bli ett av de verkligt stora hälsoproblemen. Vi träffar alla människor som lider. Men det är också något som vi har svårt att tala om. Därför är det viktigt att vi som politiker tar tag i detta och satsar så att alla skall kunna få den bästa hjälpen.
Den psykiska ohälsan i samhället har ökat under många år, särskilt allvarligt bland våra ungdomar . Samtidigt har kvaliteten på den psykiatriska vården försämrats under flera år. Ändringarna som sedan 90-talet gjorts har lett till att psykiatrin blivit ”det svarta fåret” inom sjukvården. Regeringen kommer därför att satsa sammanlagt 2,7 miljarder mellan 2009 och 2011 på en mängd insatser. Men dessa insatser kan inte ha någon som helst verkan om den psykiatriska vården inte fungerar som den ska! Den senaste granskningen av utbildning i psykiatri som Socialstyrelsen i juni iår offentliggjorde visade svagheter och ojämlikheter i både läkar- och sjuksköterskeutbildningen.
Läkare och sjuksköterskor måste få tillräckliga och adekvata kunskaper i
psykiatri redan på grundutbildningarna för att kunna bemöta patienter och göra en diagnostisk bedömning så att en lämplig behandling kan erbjudas. Det visade sig dessutom att psykiatrikursernas innehåll varierade mellan lärosätena ibland beroende på lärarnas intresse och engagemang. Psykiatrikurser har inte heller, med några få undantag, ökat i omfattning i vare sig läkar- eller sjuksköterskeutbildningarna.
Utredningen rekommenderade att varje landsting skulle titta närmare på sina utbildningar och vidta eventuella åtgärder som skulle kunna förbättra dem.
När det är svårt att jämföra de aktuella medicinska utbildningarna inom Sverige så undrar jag hur varierande det är mellan utbildningarna från andra länder? Hur utvärderas de? Vad får utländska läkare för kompletterande utbildning?
Jag tycker att vi, landstinget i Östergötland, är som arbetsgivare skyldiga att se till att vår personal har hög kompetens inom alla områden. Vi skall kontrollera att de som vi anställer, verkligen har den utbildning som krävs.

tisdag 24 november 2009

Nu vill jag ha Ditt förtroende och Din röst vid nästa val!

Mitt politiska intresse väcktes tidigt. Jag var bara 10 år när jag hängde med folkmassorna på Teherans gator i 1979. Det var ju oundvikligt. Nästan alla var engagerade och vi ville ha en klar förändring.
Jag lärde mig i det läget att för att förändra något ska man jobba hårt och vara saklig. Den mest lärorika delen var att om man ville ha en förändring så skulle man vara med och se till att förändringen skulle ske inom de ramar man kämpade för. Resultatet visade klart att via ett gränsövergripande samarbete kunde man uppnå omöjliga mål. Att förändra var inte så enkelt men lagarbetet gjorde det roligare.
Det har nu gått tre decennier och under alla dessa år har jag mer eller mindre drivit politiska och samhällsfrågor i olika nivåer. När jag för fyra år sedan blev introducerad till Folkpartiet tyckte jag att jag hittat rätt. Jag har ju i hela mitt liv drivit utbildnings- och utvecklingsfrågor; bl.a. på jobbet och via mina fackliga uppdrag. Sedan valet 2006 har jag fört fram Folkpartiets kärnfrågor inom landstinget i Östergötland; primärvården, psykiatrin och inte minst forskning och utveckling. Det har varit svårt att på ett professionellt sätt driva dessa frågor. Men det har varit värt det!
Igår kväll fick jag ett stort förtroende av vår förening inför nästa val. Detta innebär att jag står som första namnet på landstingslistan. Jag känner mig mycket hedrad och otrolig tacksam över denna uppskattning. Jag vill använda mina tidigare erfarenheter för att lyfta upp partiet och bevara medborgarnas rättigheter. Jag behöver nu Ditt förtroende, stöd, medverkan och Din röst då jag ensam inte klarar av att genomföra stora förändringar. Så ge mig Din röst vid nästa val!

måndag 23 november 2009

Psykiatrin är i stort behov av klinisk forskning

Kvaliteten på den psykiatriska vården har försämrats under flera år. Ändringarna som sedan 90-talet gjorts har lett till att psykiatrin blivit ”det svarta fåret” inom sjukvården. En viktig förutsättning för psykiatrins förbättring är att utveckla forskningen inom psykiatrin. Att kliniska, eller så kallad patientnära, forskningen kan lyfta upp den psykiatriska vården är givet. På så sätt kan forskningen ta del av patienternas behov på ett mer verklighetsbaserat sätt. Forskningsresultat kan även snabbt spridas till den kliniska verksamheten.
I andra länder, t.ex. USA och England, finns det förebilder för hur psykiatrisk forskning kan bedrivas när den är som bäst och hur den direkt kan samverka med vårdenheter så att kunskapen når patienterna i snabbast möjliga takt. De har sedan länge begripit vikten av att cent¬ralisera den högspecialiserade forskningen om psykiatriska sjukdomar, och placerat dessa forskningscentra nära sjukhus med klinisk verksamhet.
Varför inte lära sig av dem? Vi kan bygga forskningscentraler med just inriktning på psykiatrin. Det gagnar både patienterna och sjukvården.

söndag 8 november 2009

En förlorad dröm

Imorgon är det exakt 20 år sedan muren föll. Många östtyskar drömde om ”ett blomstrande land” som skulle återförna och hela en nation. Jag var på ett studiebesök, med förbundsstyrelsen, förra hösten i Berlin. Vid några ställen kunde man se resterna från den berömda muren. Men det var inte bara det som fångade mitt intresse utan hur den hela tanken om att bygga landet på nytt var förlorad!
Återföreningen innebar en enorm stor kostand för Östra tyskland. Ett svindlande miljardbelopp som nästan kollapsade den östtyska ekonomin. Våra föreläsare berättade gång på gång hur övergången från den östtyska valutan till den starka D-marken i 1990 och fackets krav på snabb anpassning av lönerna slog ut tusentals företag. I industrin­ försvann på kort tid miljoner arbetsplatser och tyska staten började pumpa in miljarder i arbetslöshetsersättning och avtalspensioner. Men denna lösning verkade mera son en chock i systemet och stort bakslag inom kort var fakta. Efter alla försök blev väst tyskland trött på att stimulera en fallande ekonomin, vilket idag lett till en ännu värre situation. Arbetsvillkoren idag är mycket sämre än vad de var för 20 år sedan. Svartarbete lönar sig inte, då man inte får mer än några få euro för 10 arbetstimmar.
Under senare tid har de flesta av gamla östtyskarna flyttat tillbaka till sina gamla områden och bor under sämre förhållande än vad det var för 20 år sedan. Berlin såg, enligt min syn, ut som en delad stad, med stor arbetslöshet, fattigdom och orättvisor i ena delen och välbetalda, rika i andra delen.
Det var svårt att jämföra den bilden med den man hade i sitt minne från 89 när folk stod vid och på muren och med muntra försök ville fullfölja sin dröm…

tisdag 3 november 2009

Inför regelbundna tester för att rädda liv

Igår kunde man läsa på DN att en undersökning visat att var femte person misstänker att någon av deras kolleger har alkoholproblem. Det som skrämde mig var det att var fjärde valde att blunda för problemet och inte skulle ta upp det vare sig med chefen eller arbetskamraten. Det visar att en del av oss gör en stor björntjänst för våra arbetskamrater, deras familjer, deras klienter/kunder…
Jag minns att för några veckor sedan la läkarförbundet fram en rapport där de pekat på samma problem inom läkaryrket. Det förekommer läkare som skriver recept till bl.a. lugnande medicin, till sig själv. Rapporten bekräftade även att en del av arbetskamrater till dessa läkare var medveten om problematiken, men valde ändå att vara tysta.
Jag får rysningar när jag ens tänker tanken om att bli behandlad av en påverkad läkare, bli serverad av en påverkad kafé- eller restauranganställd, bo i ett hus där en påverkad hantverkare jobbat…
Jag skulle gärna föreslå att genomföra regelbundna, spontana drog- och alkoholtester. Men det går ej att undvika en enorm diskussion kring integriteten! Samtidigt ser jag att vi kunnat lösa denna diskussion och satt upp alkoholmätare i nästan varje buss och taxi. Undrar om vad det kan bero på; kan det helt enkelt bero på att det hänt ofantligt många olyckor där många mist sina liv? Ska vi vänta på att andra genom samma misstag ta livet av en del medborgare så att vi kan tillämpa samma sam där med?

måndag 26 oktober 2009

Inga fler plastpåsar!

Häromdagen hörde jag att i Kenya har regeringen förbjudit butikerna att dela ut plastpåsar sedan ett tag tillbaka. Det lät som en mycket bra åtgärd då det går två kilo råolja åt att tillverka ett kilo plastpåse! Och med tanke på hur kort tid den används innan den slängs ut och hamnar i naturen är det ett klart resursslöseri.
För några år sedan rapporterade FN om i vilken omfattning plastpåsar användes i hela världen. Hör och häpna nu: det handlade om 1000 miljarder påsar årligen. Rapporten har lett till att i några länder, bl.a. Kina, Kenya, Sydafrika och Uganda har affärer förbjudits att dela ut plastpåsar.
Det är en skrämmande siffra, med tanke på hur mycket råolja som används i samband med detta och inte minst att dessa transporteras i olika sträckor.
Jag tycker att vi konsumenter på senare tid blivit mycket mer medvetna om vår styrka och hur detta kan användas för att skydda miljön bättre. Vi tar vårt ansvar och använder miljö- och rättvisemärkta varor i större utsträckning, vi använder lokala varor osv. Jag tycker att detta handlar också, som allt annat, om en beteendeförändring. Bara om vi vill!

tisdag 20 oktober 2009

Lite vanlig fobiterapi kan vara svaret!

Den heta debatten Jimmie Åkesson startat sedan igår håller på att utveckla sig till en nationell angelägenhet som till slut kommer att endast förstärka SD. SD kommer att intensifiera sin kamp mot islam då de lärt sig av sina europeiska kamrater att detta är mycket använtbart vid valet nästa år. U.S.A. ivrig jakt efter muslimska terrorister har på något märkligt sätt gett dem klarttecken på att det är ok att bli av med denna ”avvikande” grupp. Men jakten kommer tyvärr inte sluta med muslimer. De lägger grunden med en hetsig debatt om islam och hur muslimer håller på att ta över moder Svea!

Jag tycker att SD-ledaren exakt vet vad han håller på med. SD bryr sig inte ett dugg om Islam som religion, de attackerar en folkgrupp och jäktar upp känslor hos ”Svensson”, mot muslimerna och deras kultur och tradition. Det kunde lika gärna ha varit kristendom eller andra religioner. SD motsvarar extrema krafterna inom islam, kristendom, judendom etc. Deras huvudmål är det att avhumanisera folkgrupperna så att de i senare skede kan lätt stötta bort från vårt samhälle.

Jag tycker att islamofobi är botbar, precis som andra fobier! Det psykologerna brukar rekommendera mot fobier kan anpassas här med. Jag skulle rekommendera Jimmie Åkesson att tillbringa en hel månad med en vanlig muslimsk familj. Han kanske kan finna kärleken och humaniteten som många muslimer världen över tror på!

tisdag 13 oktober 2009

Kan framtida teknik vara vår räddning?

De flesta försök att ta itu med klimatförändringen medför att minska utsläppen av CO2. Många klimatforskare uppskattar att världen har bara några årtionden att minska utsläppen innan det finns för mycket koldioxid i atmosfären vilket markant skulle öka den globala temperaturen. FN-konferensen om klimatförändringar som i december hålls i Köpenhamn kommer att försöka fastställa bindande mål för att sänka utsläppen för första gången. Men utredningar har visat att även ett avtal om en 50 % -tlig minskning av CO2- fram till 2050 dessvärre inte är tillräckligt för att stoppa jordens medeltemperatur som förväntas att stiga med 2° C i slutet av seklet.
En rapport som nyligen lagts fram i England (http://news.bbc.co.uk/2/hi/8223528.stm) erbjuder ett antal alternativa metoder, bl.a. att konstruera en skog av "konstgjorda träd". Detta är en av de mest lovande teknikerna för att avlägsna koldioxid (CO2) från atmosfären. Jag tycker att vi får agera nu och ta hjälp av våra forskare.
En klar satsning på genomtänkta projekt är ett måste. Vi måste förstå att kostnaderna för mer fördröjda åtgärder kan bli enorma. De framtida generationerna kommer att betala dyrt för vår tveksamma politik.

måndag 12 oktober 2009

Rosan bandet är en livsviktig kamp för livet!

Häromdagen när jag var på väg hem kom jag på att det är oktober och dags att köpa ett rosaband. På mataffären hemma kunde jag skaffa mig ett sådant. Tänkte först inte på detta, men sedan dess har jag funderat mycket kring varför företag lanserar varor med rosa band-loggan på? Under senare åren har fler företag engagerat sig i rosabandkampanjen och lanserar olika varor och tjänster i samband detta. De har begripit att sponsra upplevs som finare än att göra reklam för sina tjänster och produkter.
Ena sidan är det förstås vikigt att kampen får näring från olika håll men andra sidan ska vi verkligen låta företag tjäna enorma pengar på ett sådant allvarligt fenomen…? Låt oss vara ärliga; företag skulle inte ägna sig åt goda gärningar utan att ha funderat på lönsamheten. Detta ses naturligtvist som en givande investering. För företagen är det ett mycket billigt och effektivt sätt att göra reklam för sina produkter och tjänster. Jag tror på fria marknaden och att företag ska tjäna pengar på olika sätt och att goda gärningar är goda gärningar!
Bröstcancer är en blodallvarlig fråga för många kvinnor som svävar mellan liv och död och deras närstående. Jag har därför mycket svårt att låta stora företag utnyttja en sådan viktig fråga för att tjäna en slant.

fredag 9 oktober 2009

Bengt Westerberg visade vägen redan i 90-talet!

Hörde igår att Jan Wachtmeister meddelat att han skulle tänka sig och rösta på Folkpartiet. Vet inte om jag ska ta det som positivt eller negativt! Jag kommer ihåg TV-debatten mellan allians partierna och just Ny demokratin i 90-talet. Bengt Westerberg reste upp sig och så gick så fort Bart Karlsson och Jan Wachtmeister steg in i studion.
Många tyckte att Bengt Westerberg var extrem i sitt agerande. Han fick en del kritik från sina partivänner. De tyckte att Bengt Westerberg borde ha suttit kvar och argumenterat emot ny demokratins politik. Men jag, en dåvarande sosse-vän, tyckte om Bengts reaktion. För mig är det viktigt att vara professionell i alla avseende. Jag kommer ihåg Bert Karlssons och Jan Wachtmeisters kampanj. De betedde sig nästan som clowner, använde sig av populistiska budskap för att locka väljare till sitt parti. Hur skulle Bengt Westerberg, en sann socialliberal, sänka sig till deras nivå?
Idag finns inte ny demokratin, men de öppnade upp för andra oseriösa partier som också använder sig av samma strategi. Ska vi verkligen låta Jan Wachtmeister närma sig Folkpartiet? Jag tycker att hans senaste uttalande sänker partiet och därför tycker jag vi på ett tydligt sätt tar avstånd från honom och hans populistiska politik, exakt på samma sätt som Bengt Westerberg gjorde!

onsdag 7 oktober 2009

En humanare politik efterlyses!

Igår kväll satt jag och kollade på ”Debatt” på kanal 2. Jag hann och se sista kvarten. Diskussionen handlade om asylsökande barn som blivit apatiska. Det var många gäster som medverkade, bl.a. folk från migrationsverket, författare och även politiker.
Apatiska barn är ett hett ämne och diskuterats flytigt under de senaste åren. Forskare och experter inom beteende vetenskap har vid fler tillfälle varnat för barnens hälsa och att detta strider mot FNs barnkonvention. Men en del politiker har till och med anklagat barnens föräldrar att de utnyttjar sina barn för att kunna få stanna kvar i Sverige. I slutet av 2005 fanns en rapport i Svd där man intervjuade 4 sjuksköterskor som tog hand om några apatiska barn. De hävdade att barnen inte var sjuk och blev smygmatade av sina föräldrar. De framförde ett önskemål om att separera barnen från föräldrarna.
Förra regeringen tillsammans med Moderaterna höll på att genomföra förslag som skulle innebära utvisning av dessa barn utan att erbjuda dem vård. Först efter att vänster och miljöpartiet hotade med att fälla regeringen gick S på att backa från förslaget.
Trots detta har ingen noggrann utredning kring frågan startas. Kunskap och förståelse kring dessa barns situation saknas fortfarande. Politiker hänvisar föräldrarna och inblandade till lagstiftning/ regler och annat som inte är verklighetsbaserade. Gunnar Axén (som representerade socialförsäkringsutskottet) försökte igår kväll att få stöd av ramar som Migrationsverket har. Men det var tydligt att det saknas klara riktlinjer som är verklighet- och kunskapsbaserade.
Jag har länge skämts för den svenska flyktningspolitiken och skammen växer ständigt! Sverige har under senare år tappat sin trovärdighet som ett humant land. Vi har svårt att hantera en sådan relativt enkel fråga; antingen måste vi klart och tydligt säga nej till våra medmänniskor och sätta upp murar kring vårt land eller så måste vi sluta och säga: neeejjja!

måndag 5 oktober 2009

Föräldrar måste bli påminda om betydelsen av deras kommunikativa metoder

Jag såg nyligen att en ung mamma gå med sitt barn i barnvagnen. Hon pratade med sitt barn. Barnet var inte gammalt nog för att kunna prata. Mamman plockade fram några saker och ställde frågor som "Vilken färg har nallen?" Och talade om vad de skulle göra när de kom hem.
Detta börjar bli en ovanlig syn i dagens samhälle. Alltför ofta ser man föräldrar som är mycket upptagna med sina mobiltelefoner, iPod och andra prylar de har men inte lika mycket i sina små barn. Det fanns inga sådana distraktioner när jag växte upp. Föräldrarna spenderade tid med sina småbarn/ förskolebarn. De läste för dem och sjöng med dem. Och långt innan de kunde kommunicera verbalt, härmade de föräldrarnas ljud.
Föräldrarna verkar idag ha slutat med goda kommunikationer, vilket leder till att barnen går miste om ögonkontakt, ansiktsuttryck och övergripande feedback som är nödvändiga för en tidig kommunikation utveckling. Kommunikationen börjas så snart ett barn föds. Sättet föräldern rör sig, titta på och tala med barn kan hjälpa dem att lära sig språket. Små barn kräver tid och enskilda återkopplingar. De kämpar för att formulera uttalanden för att bygga upp sina språkliga och kognitiva färdigheter. De mest grundläggande färdigheter undervisas inte tillräckligt ofta och samhället faller offer för den snabba responsen att vår dator generation har vant sig.

Inte alla föräldrar, naturligtvis, uppmärksammar sina barns språkutveckling i tidigt skede. Att belöna barnens kommunikativa försök med ökad uppmärksamhet på hans/ hennes konversation är en av de viktigaste pusselbitarna i deras språkutveckling. Jag tycker att föräldrarna ska vara beredda att lägga ner sina moderna manicker och se sina barn rakt i ögonen när barnen vill dela sina tankar med dem. Jag vill uppmana alla föräldrar, särskilt de unga att förstärka kommunikationsarbete genom att titta på barnet och imitera olika ljud och ta hjälp av skratt och ansiktsuttryck.

tisdag 29 september 2009

Alla vi kan vinna om vi vågar satsa i rätt tid!

Igår kväll satt och kopplade av kring 10-tiden och zappade från ena TV-kanalen till den andra. Fastnade för de sista minuterna på ett program TV4 visade. Det handlade om skolmaten.
Jag har följt utländska kockar som gett sig in i denna heta diskussion och försökt påverka politiken genom att bevisa att det går med enkla medel producera nyttig mat.
Men jag måste erkänna att jag var ganska förvånad när jag såg Bert Karlsson ta denna roll på sig och ställa svåra frågor till de ansvariga! Jag tycker helt enkelt att det gått för långt. Man har tappat fokus på verksamheten; från att producera nyttiga och hälsosamma maträtter till att ”låt oss se hur billig vi kan göra detta!”.
Det viktiga är att ordna fram duglig mat till våra ungdomar så att de orkar med sin dag. Vi kan inte förvänta oss att en besparing på detta verkligen kan resultera i något bra. Konsekvenserna kommer att vara mycket kostsamma för vårt samhälle. Barn som inte äter skolmaten köper skräpmat/ godis istället, detta leder till övervikt, koncentrationsproblem och trötthet. Dessa överviktiga barn med en hel del psykiska besvär måste tas hand om i vården… Ni förstår säkert vart jag vill komma! Är det inte lättare att satsa lite mer i början och förebygga detta?

fredag 25 september 2009

Klimatfrågan kan inte förstöra världs ekonomin

En av dem mest viktigaste frågorna som flitigt debatterats under FNmötet i New York är klimatfrågan. Obama administrationen har försökt förbättra U.S.A.s policy kring detta och lagt fram förslag på en hel del åtgärder. Men protesterna är fortfarande ganska straka, liksom protester mot ett offentligt hälso- och sjukvårdssystem.
Det argument som motståndarna lägger fram är inte längre att den globala uppvärmningen är en myt. De försöker att övertyga allmänheten att begränsningen av den globala uppvärmningen skulle förstöra ekonomin ytterligare. Att rädda vår planet inte kommer att vara helt gratis är det vad motståndare till klimatförändringarna har skyltat med. De har till och med framfört önskemål kring lagstiftning av fortsätt förhållande som idag råder i landet.
Det de inte är villiga att prata om är det hur mycket det kommer att kosta oss alla om vi inte tar fram kloka lösningar så snabbt som möjligt. Vi bränner stora mängder kol, olja och gas på ett sätt som egentligen inte ökar vår levnadsstandard - ett fenomen känt i forskningen kallar den för "energieffektivitets gap". Det behövs en tydlig en politik i hela världen som främjar energisparande lösningar/förslag. Påståendet att klimatet lagstiftning kommer att döda ekonomin förtjänar samma förakt som påståendet att den globala uppvärmningen är en bluff. Verkligheten är att de ekonomiska aspekterna av klimatförändringarna är att det är relativt lätt att vara klimatsmart.

onsdag 16 september 2009

Onödigt krångel som kan upplevas som orättvis särbehandling

Regeringen överväger att införa anmälningsavgift för utomeuropeiska studenter som söker sig till svenska universitet. Bakgrunden är bl.a. den stora mängden ansökningar som kommer in till VHS. Detta innebär stora administrationskostnader. Förhoppningen är att avgifter, som kan handla om drygt hundra euro, ska få färre att söka sig till Sverige.
Detta förslag kan upplevas som mycket diskriminerande då detta endast drabbar utomeuropeiska studenterna. Frågan är varför studenter från EU-länder få studera gratis medan andra (asiater, afrikaner…) måste betala. Detta förslag kan medföra en merkostnad för dessa studenter som redan idag betalar flera tusen kronor/ år för sin bostad, mat etc.
Risken är stor att svenska universitet, och speciellt Linköpings universitet, tappar de internationella studenterna. Det är oerhört vikigt att bibehålla den internationella miljön som finns på våra universitet idag. Det breddar perspektiven och kan komma till nytta vid rekrytering av duktiga studenter i framtiden. En hel del av doktoranderna har just utomeuropeisk bakgrund. Man har provat detta förslag i Danmark och följden har varit i stort sett att alla icke-européer lämnat landet och åkt tillbaka till sina hemländer.
Jag hoppas innerligen att regeringen slopar tanken om att införa avgift då detta endast kommer att leda till att Sverige tappar sin internationella prägel.

onsdag 9 september 2009

Kristiskt läge i Iran!

Det omtvistade valet i Iran och efterföljande protester skakade om den iranska regeringen. Detta ledde till en glapp mellan radikala krafter i landet, vilken bara ökat sedan dess.
De iranska myndigheterna under måndag och tisdag plundrade kontor som tillhörde två ledande oppositionsledare i Teheran. De beslagtogs datorer, handlingar och även några anställda som var webbansvariga.
På måndag stormade myndigheterna in i ett kontor som drivs av en Moussavis medhjälpare som nyligen sa att det bekräftade dödsantalet under demonstrationerna i juni-juli var över 70 personer, vilket regeringen ständigt dementerat. Regeringen har hela tiden hävdat att endast 30 personer dödades, medan vissa organisationer för mänskliga rättigheter säger att hundratals kan ha dött.
Mehid Karroubi, tidigare talman i parlamentet och en av två ledande oppositionsledarna, har lagt ut information om att män och kvinnor hållits kvar efter valet. De har dessutom torterats och våldtagits under tiden. För några dagar sedan höll Mohammad Khatami, tidigare reformvänliga presidenten, ett tal där han kritiserade regeringens "fascistiska och totalitära metoder" och uppmanade sina anhängare att utöka sina protester.
Regeringen är rädd för ett nytt utbrott av stora protester i samband med en del högtider; bl.a. öppnandet av landets universitet den 23 september. En högre befälhavare för det revolutionära gardet sa nyligen att säkerhetsstyrkorna förberedde sig på att hantera eventuella protester.
Det finns tydliga tecken på att regimen med all hest vill gå till nästa steg för att befästa sin makt genom att arrestera oppositionsledare. Det ryktas att oppositionsledarna inom kort kommer att häktas.
Omvärlden verkar inte ha någon som helst lust att ingripa i detta skede. De låter iranier lösa problemet ”internt”. Situationen är ohållbar och instabil. Den nuvarande regeringen har gång på gång visat att de inte bryr sig om de mänskliga rättigheterna. De använder sig av kraftfullt våld för att nå sitt mål och kan tänka sig att köra över även självaste andiga ledaren Ayatollah Khamenei!

måndag 7 september 2009

Onödigt att lagstifta självklara saker!

Lyssnade på P3 i förmiddags där de diskuterade Kds senaste ett förslag. De vill ha en lagstiftning som tillåter medborgarna att ingripa vid bråk, misshandel och liknande. Unga som gamla drabbas av onödigt våld vilket kostar samhället stora kostnader.
Förslaget känns mycket aktuellt och kan leda till att förebygga en hel del personskador som kan förekomma vid bl.a. gängbråk. Sådana olyckor har på senare tid ökat och accelererats.
Det jag inte kan sluta och undra över är det att om detta inte ska vara självklart för oss? Där jag har mina rötter är detta inte bara ett vanligt förekommande beteende utan ett samhällsansvar man från barndomen lär sig. I uppfostran ingår att man ska ingripa då man ser en medborgare blir utsatt för våld. Det är få som vänder huvudet åt ett annat håll. Polisen är både nöjd och tacksam att ett sådant beteende ofta förekommer. Det kan bero på att de inte har tillräckligt mycket resurs.
Jag tror på människans godhet. Jag vet att vi inte föds onda, men vi uppfostras totalt olika. Det är där vi skiljer oss från varandra. Jag tror att en hel del beror på jantelagen som inte på samma sätt finns i andra länder. Det står tydligt och klart att ”Du ska inte tro att någon bryr sig om dig!”. Då dyker upp en fråga upp, helt automatiskt: ”Varför ska jag bry mig om andra?”
Vi ska tro på att vi alla inte bara bryr oss om varandra utan vi älskar varandra. Då kanske kan vi slippa lagstifta självklara saker!

måndag 31 augusti 2009

Vilka politiska och samhällsfrågor ska få mer utrymme?

Hörde nyss på radio att det inte är dyrt och förebygga skolk. Samhället skulle tjäna flera miljoner på att i tidigt skede upptäcka och förhindra skolk. Det har visat sig att långtidsskolkare har svårt att komma in i arbetsmarknaden, vilket så småningom leder till svår ekonomisk situation och utanförskap.
Samtidigt sa de att det pågår en stor kampanj i bland annat Facebook där fler och fler engagerar sig för en fråga. Det handlar om typsnittet IKEA använt till sin nya katalog! Den som läste upp nyheten uppgav att det inte var så lätt att se skillnaden, men tydligen pågår en internationell diskussion om detta ”fruktansvärda” misstag!
Jag tycker att det är roligt att folk samlas kring olika frågor och skapar opinion kring viktiga frågor. Men jag blir ibland mörkrädd när jag ser att denna fantastiska kraft samlas för att genomföra/ förändra saker vars existens inte gör någon skillnad som helst i världen.
När vi inte bildar grupper i Facebook kring skolkfrågan, när vi inte tar upp varför var minut 5 människor ska dö på grund av malaria, när vi inte tar oss tid att samla kraft för att driva barnmisshandelfrågan blir jag oerhört förbryllad och kan inte låta bli och fråga mig själv; Hur mycket tjänar stora företag på att privata personer gör billig reklam för dem? Alltså genom att starta simpla kampanjer runt deras produkter eller företag på stora diskussion forum…

torsdag 23 juli 2009

Internationell kampanj för mänskliga rättigheter i Iran

Den 12 juni gick iranier till val, ett presidentval som sedan präglades av anklagelser om omfattande valfusk. Hundratusentals iranier gick ut på gatorna för att protestera mot det officiella valresultatet. Den iranska regeringens brutala svar på dessa protester har lämnat minst 17 döda, hundratals skadade. Det har rapporterats om hundratals arresterade som löper stor risk för tortyr och till och med avrättning. Dessa handlingar är ett direkt angrepp på det iranska folkets mänskliga rättigheter – grundläggande rättigheter som enligt FN ska vara självklara i hela världen. Sedan det diskutabla valet har hundratusentals människor deltagit i hundratals demonstrationer i åtminstone 40 större städer i 15 länder. Men ingen globalt samordnad protest har ännu organiserats. Den 25 juli människor runt om i världen kan stödja folket i Iran i sin kamp för demokrati, frihet och grundläggande medborgerliga rättigheter. syfte är att stödja det iranska folket i sin kamp för demokrati, frihet och grundläggande medborgerliga rättigheter.Varför ska detta äga rum just den 25 juli? Invigningen av den kommande regeringen kommer att utspela sig någon gång mellan 26 juli och den 19 augusti. Denna kampanj bygger på några självklara principer: att de mänskliga rättigheterna i Iran är en fråga av legitimt internationellt intresse och viktigt för mellanösterns framtida freds- och säkerhetsplanering och att de mänskliga rättigheterna i Iran endast kan genomföras med hjälp av det civila samhället, vars roll måste ständigt skyddas. Flera länder har visat sitt intresse för detta initiativ och vill stödja demokratin i Iran, under diktatoriska regler, kommer att delta i denna protest och kommer att visa sitt stöd för frihetskämparna.

onsdag 1 juli 2009

Miljö; allas gemensamma ansvar!

För ett par dagar sedan tidigt på morgonen när jag gick genom Trädgårdsföreningen i Linköping passade jag på att njuta av sommardofterna som fanns i luften och tittade jag på färgglada blommorna som fanns på vägen. Men plötsligt såg jag att det fanns mycket skräp på stora gräsmattan där scenen finns. Det gick och hitta allt möjligt där: från plast påsar till pizzakartonger och ölburkar. Den fina bilden av grönskan och sommarlukter som gav en ljuvlig känsla förstördes direkt.
En del hade struntat helt i vad som lämnats kvar efter dem, det gemensamma ansvaret kändes avlägsen. Undrar om folk vill ha det så där även hemma? Eller kan många ha det snyggt där men när de kommer ut så orkar de inte bry sig om miljön?
Många säger att de betalar kommunalskatt och den ska räcka till renhållning av staden. Samtidigt vill de helst smyga iväg så att ingen ser dem gå från sina burkar, kartonger och plast. Dessa personer kanske vet inte att det kostar extremt mycket att hålla staden rent och att resurserna för att ta hand om soporna inte ökat i samma takt som folk slarvar med sitt skräp. De kanske tror att våra skattepengar ska räcka till allt och lite mer. Men de vet säkert inte att våra ekonomiska resurser blir mer begränsade och pengarna ska endast tillgodose de största behoven.
Faktum är att nedskräpning är ett brott som kan ge böter eller fängelse. Men risken att åka fast är liten, och blir allt mindre. Allt fler fall anmäls och allt mindre andel klaras upp, endast fyra procent förra året mot tio procent 2006. Nedskräpning av miljön är ett beteende som klart går att ändra om viljan förstås finns! När ska vuxna lära sig att miljöförstöring drabbar oss alla? Och om de inte lär sig nu hur ska vi kunna förvänta oss att kommande generationer ska ta sitt ansvar?

onsdag 24 juni 2009

Hyckleri!

Den iranska kravallpolisen och milisen verkar kunna använda sig av hur mycket våld som helst för att stoppa protesterna i huvudstaden Teheran. Efter dagar av sammandrabbningar över landets omtvistade val pågår fortfarande dagliga demonstrationer. Oppositionen har efterlyst en sorgedag på torsdagen för de som under protesterna mördats. Barack Obama har nu skärpt sin ton mot den iranska regimen och fördömt det "orättvisa" våldet som dagligen använts mot demonstranterna. Samtidigt rapporter säga fyra iranska fotbollsspelare som verkade för att visa solidaritet med dem har förbjudits. Deras brott var att de under en match förra vecka i Syd Korea hade grönt armband. Detta för att visa sin sympati med det iranska folket! En av Irans dagstidningar som är regimvänlig rapporterade att fyra av de sex spelare som hade grönt armband under ett VM-kval mot Sydkorea i Seoul har blivit avstängda för sin handling på livstid. Det verkar att de iranska myndigheterna gör allt för att kväva all protest. De har i åratal hävdat att Iran har en de mest demokratiska regeringarna som låter sitt folk att leva fritt. Men så fort de yttrar sitt missnöje mot resultatet på det mycket diskutabla presidentvalet använder världens bästa demokrati allt våld och kraft för att tysta ner deras protest! Vilket hyckleri!

tisdag 16 juni 2009

Skattepengar måste räcka till allt...Eller?

Prioriteringar måste ses som en långsiktig process som måste ställas i relation till verksamheternas effektivitet. Vi måste inse att lösningen inte ligger i att springa snabbare. Det är däremot i en effektivare vårdprocess vi kan hitta svaret. Ett effektivt sätt som oftare utnyttjas av olika verksamheter är att jobba över gränser mellan olika professioner, så kallat teamarbete. Teamarbete innebär att varje vårdenhet måste börja se sig som en del av en större helhet. Där kan vi vinna mycket. Och lösningen på detta är mycket enkel: kommunikation! Genom att bilda olika multiprofessionella team har vården på senare tid lyckats erbjuda ett mer komplett och bättre omhändertagande där patienten i högsta grad är i centrum.
Ett område där man kan utveckla större samarbete över gränser är mellan primärvården och psykiatrin. Många patienter med psykiska problem kommer dagligen i kontakt med primärvården. Vårdbehovet skulle kunna hanteras redan på denna nivå vilket skulle betyda en större tillgänglighet för de med större behov av psykologiska insatser. Primärvården liksom psykiatrin har länge varit i ett akut behov av gemensamma insatser för patienter med psykiska problem. Många patienter uppger att de hellre söker sig till primärvården för sina psykiska besvär. Detta blir ännu mer aktuellt när det gäller yngre generationer Enligt en rapport en av landstingets brukardialoger nyligen la fram tyckte unga att det är lättare att söka sig till en vårdcentral än att söka sig till psyk. Detta är också en form av prioritering. Vilken sorts vård ska vi satsa på? Många unga kanske också tycker att det känns lättare att vända sig till en privatpraktiserande psykiatriker istället för att vända sig till landstingets psykiatri. Det kan helt enkelt bero på att det är mindre skyltat och därför upplevs det som mindre skamligt. Därför handlar prioriteringar inte bara om olika behovsgrupper, utan också om vilken sorts vård som prioriteras. Något vi alla bör fundera vidare på.

tisdag 9 juni 2009

Vårdkonsumenten är en viktig resurs inom vården

I Sverige har vi länge propagerat för olika slags förbud mot tobak-, drog- och alkoholkonsumtion på olika områden; arbetsplatser, skolor, restauranger m.m. Vi vet att sådan förbrukning tär på kroppen och leder till större behov av olika sjukvårdinsatser. Genom att sprida information om de tänkbara skadorna som följer med kan landstinget ge patienterna större möjlighet att själva kunna påverka sin hälsosituation. Vi måste utveckla utbudet av korrekt och tillräcklig information och erbjuda andra stöd för att skapa ännu större möjlighet för östgötarna att vara mer delaktig i sin hälsosituation. patienten/ konsumenten måste ses som en resurs inom vården. De kan påverka sin och även andras hälsa. Patienterna besitter en stor kunskap som skulle hjälpa vårdpersonalen att ställa säkrare och mer specifika diagnoser.
Patienterna måste bedömas utifrån en helhetssyn på deras livssituation och behov. Att bygga broar och hitta ett gemensamt språk som underlättar mötet mellan vårdgivare och vårdkonsumenten måste vara ett prioriterat område för vården. På så sätt kan individen få mer makt att påverka sin egen vård och kan genom dialog med sina vårdgivare få mer förståelse över vårdprocessen samt behandlingar/mediciner som rekommenderas.

måndag 8 juni 2009

Demokratin den absoluta vinnaren!

Att höra sig hörd är det ingen konstigt företeelse för oss svenskar, men just EU-valet har inte varit så populärt. Oron för dåligt valdeltagande var stor bland politikerna och alla vi på alla möjliga sätt försökte få folk att gå ut till vallokalerna och använda sin rätt att välja de representanter som enligt väljarna skulle kunna göra ett bra jobb ifrån sig.
Med stor spänning följde jag som många andra valresutatet hela natten. Det var lite blandade känslor när jag insåg att det var en del högerextremer från andra länder fick en fot i EU-parlamentet. Detta är så klart ett misslyckande för politikerna.
Jag är förstås mycket glad över resultatet och över att FP fick tre mandat och kände mig stolt över detta. Jag är mycket stolt över mina partikamerateras kamp, under speciellt senaste veckorna.
De gjorde en jätte insats i Linköping, ett gäng unga killar med ambition och målet i siktet, särskilt en av dem; Daniel Ny, vilken kille! Såg honom ständigt på cityn där han gick och delade ut flygblad med ett stort leende.
Den mest glada nyhet jag hörde igår kväll var det att valdeltagandet ökade till över 40 %. Jag är återigen mycket glad över FPs valresulat, men det är mest glad över att jobbet killar och tjejer som Daniel lagt ner gav ett klart resultat. Demokratin var, enligt min mening, den största vinnaren igår. Stort tack till alla som på sitt sätt hjälpte till och gjorde detta till ett bättre val än 94 och särskilt tack till dig; Daniel som bidrog till ett mer demokratiskt samhälle!

torsdag 4 juni 2009

Tillgänglighet; en fråga som måste tas på allvar!

Patientens delaktighet inom vården måste stärkas och möjlighet finnas till dialog med olika berörda parter bör förbättras. Det var en av huvudfrågorna alliansen gick ut med vid valet 06. Politiken skulle klart garantera hög tillgänglighet och hög kvalitet. Målet var att skapa en nära relation mellan patienter och vården för att återuppliva förtroendet och att ge bättre möjlighet för dialog mellan inblandade.
Vården har naturligtvis ett stort ansvar för att överbrygga skillnaden i kunskap och stärka patientens ställning och möjlighet att påverka sin vård. Men ibland kan just detta skugga över vad patienten själv kan om sin kropp. Den som konsumerar vården har i sin tur mycket kunskap och erfarenhet om sig själv och livssituation vilken kan bidra till att säkrare ställa en diagnos. Det har länge pågått olika undersökningar (i form av enkätstudier och telefonintervjuer) som granskat bl.a. bemötandet, vårdkvaliteten, graden av nöjdhet och inte minst tillgängligheten. Syftet har varit att ge politiker, tjänstemän och företrädare för vården en korrekt bild av hur den uppfattas av östgötarna. Resultatet har givetvis bidragit att ge ett tydligt underlag till kontinuerligt förbättringsarbete och stimulerat till flera drivande insatser inom vården. Behovet av en ständig undersökning om östgötarnas kunskaper om, erfarenheter av och attityder till hälso- och sjukvården blir alltmer angeläget.

Inom privata sektorn pågår en ständig kund-/ klientundersökning vid telefon. Efter varje samtal ber man kunden/klienten att ta lite tid på sig och svara på några korta frågor. På detta enkla sätt får man en direkt respons på hur kunden/ klienten uppfattat servisen hon/han fått. Detta är ett mer angeläget steg att ta för Landstinget i Östergötland då Vårdvalet snart kommer att införas. Patienternas ställning måste i och med detta förstärkas ytterligare.

tisdag 2 juni 2009

Rökning en klar hälsofara

Häromdagen meddelade de stora försäkringsbolagen att de skulle genomföra ett extra tilläggs på rökare. Detta har skapat en stor debatt kring vart vårt samhälle är på väg och varför vi låter privata företag ta över individernas frihet.
Enligt statistik är rökning ett av Sveriges främsta orsak till ohälsan och även tidig död. Vår kunskap om rökning har hela tiden utökats och forskningen visar varje år vilka livshotande konsekvenser rökare måste ta för detta. Det är mycket känt att rökarna är bland dem som mest behöver vård och står för en stor del av hälso- och sjukvårdskostnaderna. I början av 2000-talet visade statistiken att samhället fick stå för ca 26 miljarder kronor för tobak relaterade sjukdomar.
Nu för tiden har det blivit mycket valigt att prata om ”egen vård” och individens eget ansvar när det gäller hälsan. Vi lär oss hur vi genom att ända vår inställning kan leva friskare och längre. På detta vis avlastar vi sjukvården och låter dem med mest akuta och svåra fall få del av sjukvårdens resurser. Jag tycker att kritiken mot försäkringsbolagens beslut om extra tillgället inte är befogad. Detta är, enligt min synpunkt, ett ytterligare sätt att få individer ta ansvar för sin hälsa. Jag tycker inte att det är rättvist att låta en rökare få en medicinsk behandling bekostad av skattebetalarna när effekten uteblir om man röker under behandlingstiden. Det är inte rättvist att ge oss på andra individer och tvinga dem att ändra livsstil men inte få rökar att vara med. Jag skulle gärna vilja föreslå att sätt ett krav, som innebär ett totalt rökförbud, på patienter som ska genomgå en operation, långt innan operationstiden! Jag skulle även gå ännu längre och förslå att ha krav på rökfri personal inom den offentliga sektorn. Det kanske vore inte så dumt att motivera cheferna och personalen med en belöning…

fredag 29 maj 2009

Grundläggande rättigheter på mors dag

På söndag är det mors dag. Det har redan funnits många påminnelse från handeln kring detta. Vi blir uppmanade att köpa olika sorters gåvor, bjuda våra kära mammor på dyr mat eller skicka iväg dem till någon spa-anläggning.
I år är det nittionde gången vi firar mammorna. En dag i hela året ska vi försöka uppmärksamma deras idealistiska insatser och uppoffringar. Men hur uppskattar vi dem under resten av året? Hur tar vi hand om dem?
Vi får inte glömma att även på mors dag förekommer orättvisor mot våra kära mammor, då när en kille slår sin tjej, när en manlig chef trakasserar sin kvinnliga anställd och när en kvinnlig patient får vänta extra på sin behandling… Men då är det väl någon annans mamma som drabbas varför ska just "jag" ingripa?
Varje timme utsätts många mammor i olika delar av världen för våld och övergrepp. Jag vill gärna sätta fokus på dem. De har alltid kommit i skym undan för andra, få har sett deras elände och tar ansvar för dem. Dessa mammor berövas varje dag sina fundamentala mänskliga rättigheter, utsätt för tortyr och förnedring upprepande gånger! Övergrepp mot kvinnor användes som något slags hån mot fienden samt som produktionsmaskiner för att föda barn. Ingen bryr sig om kvinnorna och hur de fysiskt och psykiskt mår. Dessa soldater som begår sådant ofattbart brott slipper bli kallad för krigsförbrytare, de kan fritt röra sig och kan till och med söka asyl i Sverige!
Hur skulle vi behandla dessa individer om de skulle begå sådant brott i Sverige? Vi kan inte längre låstas att detta inte är vårt problem nu när vi i en värld där gränserna krymper mer och mer. Vi måste visa att vi bryr oss om alla mammor och inte bara på mors dag utan dygnet runt och året om!

onsdag 27 maj 2009

Ska militär aktion rädda vår rätt till yttrandefrihet?

Jag ska ikväll delta i en manifest, i form av samtal/diskussion, om den svenske journalisten Dawit Isaak som har sitt ursprung i Eritrea har sedan 2001 suttit fängslad i Eritrea kommer inte att friges och får ingen rättegång. Eritreas president Isaias Afwerki sa mycket bestämt häromdagen i en intervju med TV4 att Dawit inte kommer släppas fri. Han avfärdade alla förslag och tyckte inte att Dawit ens ska få en rättvis chans att försvara sig.
Alla påtryckningarna mot Eritrea har misslyckats. Dawit svävar fortfarande i stor ovisshet och ingen veta hur länge till Dawit ska vara frihetsberövad. Enligt presidenten själv så vet de hur de ska handskas med Dawit!
Den svenska regeringens hållning i frågan har varit ganska passivt. Det var därför media har sedan några månader tillbaka tagit över frågan och uppmärksammar detta i olika former. Jag skulle se en kraftfull handling från vår regering. Något som klart skulle markera vår uppfattning om detta; alltså att det inte ska gå att fängsla en svensk utan att delge misstanke och förneka en opartisk rättegång.
Jag vill däremot inte gå så långt som moderata ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman. Han har gjort ett kontroversiellt uttalande och vill nämligen att en militär insatsstyrka ska kunna frita Dawit Isaak!
Jag tycker att M som vanligt tar i lite för mycket. Vi behöver inte starta ett krig, men jag förstår mycket väl hans frustration. Regeringen har varit mycket aktiv i de fall där våra medborgare som begått en brottslig handling och fängslats i andra länder. Men just när det gäller Dawit är inte regeringen lika effektivt. Vad är det som gör att regeringen är så passiv i denna fråga och varför de vänder blicken åt andra hållet och låter en svensk frihetskämpare sitta fängslad? Är det så vi värna om yttrandefriheten?

tisdag 26 maj 2009

Klantigt av Wanja eller Expressen?

Jag har med spänning följt hela historien om Wanja Lundby-Wedin sedan igår. Tycker att det var mycket klantigt av Expressen att hänga ut en total främmande person, i bilden och ha en text som handla om ännu en affär där Wanja missbrukat sina medlemmars förtroende. Jag kan inte förstå hur hela redaktionen, bildavdelningen och andra på Expressen kunde missa ett sådant uppenbart misstag.
Det har skrivit rätt mycket om på snare tid. Hon har alltid lyckats dra sig ur. Först var det AMF-affären och nu detta. Wanja verkar antingen ha ett otroligt mycket stöd bland sina medlemmar eller har slagit på döva örat och inte bryr sig om vad andra tycker.
Jag tycker att det är lika märkligt att varken S eller LOs medlemmar reagerar mot inkompetensen Wanja på sista tiden visat.
Jag tycker att det är mycket egendomligt att det skylls på mycket annat än Wanjas oförmåga att vara lyhörd och pålitlig. Nu säger hon till dagens tidningar att hon inte var rätt informerad. Hon av alla människor borde ha vetat!
I samband med AMF-affären skyllde Mona Sahlin på att Wanja var en mycket duktig tjej och det var männen som ville få bort en skicklig kvinnlig ledare!
Jag bara undrar om LOs medlemmar verkligen går på sådant? Jag har svårt att förstå hur Wanja kan hålla sig kvar efter alla dessa skandaler. Hade hon varit en vanlig dödlig anställd hade hon med en gång fått sparken. Men sådant trams gäller inte LO-chefen förstås!

fredag 22 maj 2009

Europeiskt vårdval på väg

Tusentals svenskar söker sig till värmare länder inom EU varje år. En del av dessa passar även på och söker vård under sin vistelse. Detta fenomen grundar sig helt enkelt på bättre tillgänglighet och billigare tjänster/ produkter. Åsikterna skiljer sig om hur professionella och seriösa dessa vårdinsatser är. Men jag tror att om patienterna inte upplevt sig vara nöjda hade vi svenskar slutat och söka oss till andra länder. Vårt hälso- och sjukvårdssystem är ju världsbäst, eller…?
Vi folkpartister vill underlätta reglerna för våra medborgare och se till att de får en god vård när- och där de vill ha den! Valfrihet skulle kunna gagna både den del patienter som i månader väntar på vård, men även vården där den fungerar som bäst. Vi har självklart många delar inom vården som är världsunika och skulle kunna dra till sig patienter från andra delar av EU.

Folkpartiet vågar sticka ut hackan och kräver att genomföra ett europeiskt Vårdval, som skulle kunna ge varje patient rätten att få vård utförd var som helst inom EU- och ESS-området utan att söka tillstånd och på hemlandstingets bekostnad. Vi folkpartister är mycket måna om individens valfrihet och sätter därför patienterna i centrum och försöker att se vården ur ett patientperspektiv. Därför ligger vi steget före andra partier när det gäller vårdpolitiken.

onsdag 20 maj 2009

Ojämlik vård

Tillgänglighet och kvalitet i sjukvården varierar orimligt mycket mellan olika delar av landet. Vi har i särklass en av världens bästa hälso- och sjukvård. Den grundar en av centrala delarna i den svenska välfärdens kärna. Men vad hjälper det om den inte fördelas på ett rättvist sätt?
En av de största utmaningarna inom vården är den ojämnlikheten som finns i vården. Det är allmänt känt att de med lägre socioekonomisk status har sämre hälsa. Det diskuteras jämt hur vården ska fördelas inom de utsatta områden där behovet är som störst. Det behövs riktade insatser som tillgodoser invånarnas särskilda krav i dessa områden.
Att det finns omotiverade skillnader mellan könen när det gäller tillgång till utredning/ behandling och även medicin har länge varit känt. Kvinnor får oftare vänta på operation, får i mindre utsträckning dyrare behandlingar och kan faktiskt uppleva sig bli sämre bemötta än män! Men det slutar inte här, utan ojämlik vård drabbar även äldre, utlandsfödda… Så fort olika grupper ställs emot varandra så sker det alltid en automatiskt jämförelse och därmed en orättvis bedömning, vilket i sin tur leder till en sned fördelning av resurser.
Jag tycker att det behövs en väl genomtänk vårdpolitik som skapar förutsättningar för en bättre och rättvisare fördelning av resurserna (både ekonomi och personal) till hela befolkningen. Det krävs kraftigare handlingsstrategi än tuffa politiska slogan!

måndag 18 maj 2009

Vårdskador på olika nivåer

Var tillsammans med några andra på en regionkonferens i Jönköping i slutet av förra veckan. Vi diskuterade bl.a. patientsäkerheten.
Man blir totalt förvånad hur ofta en patient kan råka ut för en så kallad ”vårdskada”, t.ex. fel medicinering, misslyckad operation osv. Enligt senaste statistiken kan nästan var nionde patient inom sjukvården drabbas av en sådan skada! Det pågår fortfarande olika undersökningar inom olika områden för att bättre kartlägga förekomsten av vårdskador. Detta för att förebygga och därmed undvika allt onödigt mänskligt lidande.
Det som är förvånansvärt är det att två enkla saker står för nästan hälften av dessa skador; alltså infektioner och fel medicinering. Alla inom vården vet hur viktigt det är att använda sprit, särskilt under vissa perioder under året och alla vet att man måste vara noga med att skriva ut mediciner. Men ändå råkas många patienter ut för detta.
En ska till som kanske borde ha varit med i denna lista är det ”bemötandet”, alltså hur patienterna känner sig ha blivit behandlade inom vården. Jag anser att ett dåligt bemötande kan vara lika skadligt som felmedicinering. Sådan skada gör sig inte synlig på ytan, men spåret märks på själen och psyket. Enligt rapporten som förra vecka publicerades upplever utlandsfödda sig till vara mindre nöjda med både den respekt de upplevt och den information man fått i samband med besöket i vården. Vilka andra grupper utsätts för sådana skador? Vem ansvarar för dessa skador? Vem kollar hur behovet av olika insatser hos dessa patienter ser ut? Frågorna är många...

tisdag 12 maj 2009

Varje röst räknas

Grundtanken med EU är att trygga demokratin och de mänskliga rättigheterna. Det är därför länder som exempelvis Turkiet måste visa att det råder fred mellan olika folkgrupper, att mänskliga och fackliga rättigheter respekteras och att demokratin fungerar för att kunna komma med i EU.
En del är emot hela idén med EU eller åtminstone att Sverige inte borde vara med. Det skylls på att politiken i Bryssel håller på att ta ifrån oss den nära demokratin. Valet i juni handlar dock inte om det utan om frågor som påverkar varje svensk dagliga liv och arbete. Det är många svenskar som säger sig vara engagerade i klimatfrågan. Hur tänker man sig arbeta för denna om vi inte kan få med oss fler länder? Ett annat perspektiv är att länder som Island och Norge, som inte är medlemmar i EU, inte har något att säga till om när EU nu står inför viktiga vägval som påverkar oss alla. De har inte förstått att det faktiskt är lättare att påverka EU-politiken än den lokala. Kan man skapa ett nätverk inom EU så går det att göra sig hörd på parlamentsnivå, vilket i sin tur influerar landets regering.
Sverige är en del av ett Europa som utvidgas alltmer. I 90-talet röstade vi för ett medlemskap i EU men Sverige har sedan dess tillhört de mest EU-skeptiska länderna. Sverige får inte stå för mycket i utkanten av detta samarbete då en stor del av besluten, ca 60 %, inom den kommunala verksamheten påverkas direkt eller indirekt av EU. Trots vårt långa medlemskap känner få personer någon starkare identifikation och samhörighet med unionen. EU måste helt enkelt bli en naturlig del av vår vardag. Det bästa sättet att uppnå detta är att gå och rösta den 7 juni.
Tusentals människor smugglas in i Sverige varje år, vissa får stanna kvar och utnyttjas, andra slussas vidare till andra länder. Människohandlarna rör sig fritt inom EU och använder Sverige som ett transit land. Folkpartiet vill ha ett mer jämställt EU där ingen människa kan säljas eller köpas. Människohandeln skulle kunna elimineras om polis och tull skulle få större befogenheter för spaning, utredning och ingripande.
Det finns konservativa krafter som tänker driva en hård linje om de kommer in. Stannar vi hemma på valdagen kan vi bidra till att det blir de som bestämmer. Alla kan uttrycka vår mening genom att rösta i Europaparlementvalet. Avstår vi däremot från valet ger vi bort vår röst/ vår rätt till någon annan som med stor sannolikhet kommer att kämpa för andra intressen och värderingar än våra!

måndag 11 maj 2009

Rosengård; ett nationellt intresse eller en lokal angelägenhet?

Ungdomarna i Rosengård har helt klart spårat ut! De beter sig som vildar; slår sönder bilar och sätter saker i brand. De lever i ett hård drabbat område med många brister, vilket gör att förtroendet för systemet inte är särskilt stort. De har förmodligen inte insett att de lever i ett demokratiskt samhälle och att det faktiskt finns andra vägar att föra fram sina önskemål och uttrycka sina åsikter.
Skånepolisen verkar ha svårt att hantera situationen. Det finns röster från riksdagen som begär att fler poliser ska vara på plats och att det är helt nödvändigt för att stoppa spridningen av oroligheterna. Dessutom skulle understryka dessa personer en utökad polisstyrka och tycker att det är ett bra understöd för fortsatt sociala satsningar, föräldrainsatser och de ideella föreningarnas arbete i området.
En del hävdar att denna konflikt handlar i grunden om religion vilket är helt absurt. Den handlar om brist på kommunikation, resurser, korrupta hyresvärdar m.m. Det är mycket olyckligt att diskussionen håller på att vändas till att handla om just religion. Det förlorar vi alla på. Börjar prata med ungdomarna istället! Låt dem sig sitt, fråga varför de beter sig på detta märkliga sätt. Jag har sagt det förut och vill påpeka det igen; det var alldeles förträffligt initiativ från Nyamko som för ett par månader sedan ville hem till dessa personer och öppna en dialog. Jag tror att hon var den första politiker som räckte ut handen på ett klokt sätt. Jag vill avsluta med att vädja till alla parter att sådana samtal oftare måste förekommas och inte kraftfullare polisstyrkar!

fredag 8 maj 2009

Heja Centerpartiet!

Papperslösa och gömda ska ha rätt till samma vård som alla andra. Det slog Centerpartiet fast i natt och körde därmed över den egna riksdagsgruppen. Äntligen ännu ett parti som vågar sticka ut hakan och stå för mänskliga rättigheter! Folkpartiet var bland de första som gjorde sin röst hörd angående denna viktiga fråga. Vi har länge hävdat att detta inte är ett humant sätt att behandla våra medmänniskor. Andra länder (som Italien och Spanien) ordnar till och med skjuts för barn till gömda flyktningar så att de i lugn och ro kan ta sig till skolan. Men Sverige signalerar att vi inte är villiga att erbjuda dessa individer rätten till vård.
Folkpartiet ville erbjuda papperslösa och gömda flyktingar samma rätt som alla andra har. Men förslaget har motarbetats från olika håll.
För ca ett år sedan beslutade riksdagen en lag som skulle ge asylsökande rätt till akut vård och vård för att förhindra att en sjukdom förvärras. Den nya lagen bygger på ett EU-direktiv om minimiregler för asylsökande. Papperslösa och gömda omfattades dessvärre inte av lagen. Det inträffade en del protester från vårdgivare som ansåg att lagen gick emot etiska regler.
Särbehandlingen av papperslösa och gömda flyktingar innebär att hälso- och sjukvårdspersonalen utsätts för ett orimligt dilemma, inte endast för att detta strider mot sjukvårdspersonalens yrkesetiska grundregler, utan om det händer något med patienten vems försäkring gäller? Ska läkarens/ sjuksköterskans privata försäkring betala för en misslyckad operation, eller felmedicinering?
Det kan väl inte vara så svårt att ta sitt ansvar för att papperslösa och gömda flyktingar ska få tillgång till hälso- och sjukvård på i allt väsentligt lika villkor som övriga invånare. En lagstiftning som särbehandlar eller utestänger vissa grupper är inte förenlig med grundläggande mänskliga rättigheter om lika värde och icke-diskriminering. Jag funderar ofta på hur länge till vi svenskar kan behålla vårt goda rykte för våra mänskliga principer kvar?

torsdag 7 maj 2009

170 kr för en politiker/ år!

Idag läste jag på Östgöta Correspondenten (Corren) att under 2008 kostade demokratin och kommunpolitikernas engagemang varje Linköpingsbo 170 kronor. Kunde inte låta bli att fundera på om det verkligen var värt det? Har vi politiker fört fram östgötarnas önskemål på ett bra sätt så att de känner sig vara villiga och betala 170 kr för? Det kan kännas som ett mycket lågt pris för att ha ett demokratiskt system som kämpar för varje enskild östgöte, men ändå! Det är ingen hemlighet att det är långt ifrån alla politiker som verkligen tar förtroendet på fullaste allvar. En del dyker upp utan att ens ha öppnat hemskickade dokument, andra halvsover på sammanträde, några sitter och mailar/ skickar sms… Då känns det plötsligt mycket märkvärdigt att betala 170 kr för en sådan politiker? Med 170 kr kan man ha rätt mycket roligt; luncha med någon kompis vid 2 tillfälle, ett biobesök med tillhörande popcorn, en utflykt till Norrköping…
Förtroendet som vid var fjärde år ges förvaltas inte alltid på ett korrekt sätt. Inte så konstigt att antal väljare krymper för varje val, inte så konstigt att unga ofta avstår från att rösta och inte så konstigt att förtroendet för politiker går mot sin bottennotering!
Jag undrar ibland om vi förtroende valda, i alla nivåer och poster, har verkligen förstått att förtroendet är en otroligt dyrbar vara och kan tas ifrån oss när som helst.

onsdag 6 maj 2009

Välkommen till min blogg!

Efter att länge ha förnekat behovet av blogg har jag också gett mig in i bloggsfären! Idag startar jag med min egen blogg där jag kommer att ta upp aktuella samhällsfrågor. Min vardag innehåller många intressanta möten. Samtal och diskussioner som dyker upp under dessa möten leder ofta till att jag inte kan låta bli att fundera över det som händer i världen; alltså sådant som skulle kunna beröra mig, mina arbetskamrater, mina grannar... Det är därför jag är fackligt och politiskt engagerad. Så räkna med ett berett ämnesspektrum!