Imorgon är det exakt 20 år sedan muren föll. Många östtyskar drömde om ”ett blomstrande land” som skulle återförna och hela en nation. Jag var på ett studiebesök, med förbundsstyrelsen, förra hösten i Berlin. Vid några ställen kunde man se resterna från den berömda muren. Men det var inte bara det som fångade mitt intresse utan hur den hela tanken om att bygga landet på nytt var förlorad!
Återföreningen innebar en enorm stor kostand för Östra tyskland. Ett svindlande miljardbelopp som nästan kollapsade den östtyska ekonomin. Våra föreläsare berättade gång på gång hur övergången från den östtyska valutan till den starka D-marken i 1990 och fackets krav på snabb anpassning av lönerna slog ut tusentals företag. I industrin försvann på kort tid miljoner arbetsplatser och tyska staten började pumpa in miljarder i arbetslöshetsersättning och avtalspensioner. Men denna lösning verkade mera son en chock i systemet och stort bakslag inom kort var fakta. Efter alla försök blev väst tyskland trött på att stimulera en fallande ekonomin, vilket idag lett till en ännu värre situation. Arbetsvillkoren idag är mycket sämre än vad de var för 20 år sedan. Svartarbete lönar sig inte, då man inte får mer än några få euro för 10 arbetstimmar.
Under senare tid har de flesta av gamla östtyskarna flyttat tillbaka till sina gamla områden och bor under sämre förhållande än vad det var för 20 år sedan. Berlin såg, enligt min syn, ut som en delad stad, med stor arbetslöshet, fattigdom och orättvisor i ena delen och välbetalda, rika i andra delen.
Det var svårt att jämföra den bilden med den man hade i sitt minne från 89 när folk stod vid och på muren och med muntra försök ville fullfölja sin dröm…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar