Integration ska innebära att man är "hemma"!

Den 12 maj skrev jag några rader på min blogg om hur integrationspolitiken kunde förtydligas och hur med små medel man skulle kunna få folk känna sig "hemma".
Efter att ha fått stöd av några vänner, bl.a. Carina Boberg, gick jag vidare i början av september och skrev ett medborgarförslag. Förslaget innebar att ta fram invandrarnamn som bott/bor i Linköping och har genom sina goda insatser/ framgångar lyft upp staden.
Detta har nu uppmärksammats av media. TV4s lokala nyheter har ett inslag som går ikväll vid 18:30 och 22:30. Min förhoppning är att väcka diskussion kring hur med enkla medel samhället kan förhindra segregation och en eventuell uppdelning av vårt underbara land. Det är så man kan kämpa emot fördomar och missuppfattningar.

Ilojalitet äcklar mig!

För andra gången på kort tid känner jag mig besviken på illojalt folk som inte spelar schyst utan ändar sig så fort vinden svänger!
I hela min uppväxt lärde mina förebilder mig att lojalitet skulle vara på prioritet ett och att jag skulle ge signalen till mina närmaste att oavsett vad ämnet var skulle de kunna lita på mitt stöd.
Jag har svårt med dem som är hala och vänder kappan efter vinden och tänker på sig själv och sin lilla ställning. Jag blir genast frustrerad och kan inte dölja mina känslor. För hur kan man samarbeta med dem som kämpar för sitt eget intresse? De kan byta ut en mot nästa person i en endaste sekund… Skulle det vara överhuvudtaget värt att låta dessa egotrippade individer komma nära en…?
Det är klart att de finns i hela samhället och man kan inte undvika dem, men någonstans måste vi vara överens om att det är stor skillnad på att låta de styra efter sina önskemål eller få dem förstå att deras vinst är mycket kortvarigare än vad de själva tror…?