Integration kräver goda förebilder

Idag satt och kopplade av vid Stora torget i Linköping. Kollade på folk som gick förbi. Det är en hobby jag haft sedan länge tillbaka. Människors beteende är fascinerande; vissa jagar sekunderna, andra går sakta och iakttar omgivningen, en del är glada, andra har inte tid för sådant trams!
Jag fastnade för folk på busshållplatserna. Jag lyfte upp blicken vid ett part tillfälle och såg vad bussarna hade för namn. Det är ju inne att ambulanser, bussar och andra fordon ska ha namn, jag har inte förstått vitsen men vad vet jag?

I alla fall insåg jag efter en bra stund och flera bussar att de hade enbart ”svenska” namn! Jag har gått hela eftermiddagen och kvällen och funderat på varför? Finns det ingen första, andra, tredje generations invandrare som gjort något gott för att förtjäna ha sitt namn på en kommunalbuss? Vad krävs det för att döpa en buss till ett asiatiskt, afrikanskt namn? Finns det inga hjältar, förebilder, eldsjälar, idrottare som skulle förtjäna detta? Hur kan det vara möjligt…?
Integration börjar med goda exemplar, förebilder som kan vägleda och visa för andra hur lätt det kan vara att integrera sig i detta fantastiska land…