Ännu ett offer...

Jag har nu pratat med en vän vars bror arresterades för en månad sedan. Han hade klivit av taxin, pga demonstrationer på gatan, och ville gå resten av vägen hem till fots. Han fick spendera sin sista tid i fängelse och gick bort där för två dagar sedan. Ännu ett liv som gick förlorat och en familj som gick miste om ett kärt medlem.
Den 12 juni gick iranier till val, ett presidentval som sedan präglades av anklagelser om omfattande valfusk. Hundratusentals iranier gick ut på gatorna för att protestera mot det officiella valresultatet. Det brutala svar dessa protester sedan sommaren 09 fått har lett till flera döda, hundratals skadade och tusentals fängslade. Det har rapporterats om arresterade som blivit utsatta för tortyr och till och med avrättning. Ett nytt flimklipp som nyligen släppts visar hur stunderna i somras utsattes för våld.
Dessa handlingar är ett direkt angrepp på de grundläggande mänskliga rättigheterna som enligt FN i åratal värnat om. Sedan det diskutabla valet har hundratusentals människor deltagit i hundratals demonstrationer i många länder. Hur länge ska omvärlden stå vid sidan och titta på detta grymma och omänskliga våld? Hur många till ska offras för att omvärlden vaknar till? Tiden rinner ut, våldet förvärras och människornas dröm om ett fredfullt samhälle går förlorad…

Ett globalt engagemang

Med Köpenhamnmötet bakom oss är det dags för nya planer. Vi måste, enligt min mening, trycka för en större konsensus kring klimatforskning och acceptera brister som finns i olika länders politiska organisationer. För mig är det klart att vi måste bereda diskussion bland både forskare och beslutsfattare över hela världen.

Vad vi i dags läge måste sträva efter är en radikal förbättring av den globala ekonomin. Världen behöver en mjuk övergång till en ekonomi som kräver ett lågt koldioxidutsläpp. Och för att uppnå detta krävs ett tydligt ledarskap från politiker. Om vi ska kunna engagera allmänheten i övergången till en ny ekonomi, som vi gång på gång behöver tala om dess fördelar, kommer det alltid uppväga kostnaderna på grund av den katastrofala klimatförändringen till sin natur.

De som vill ha insatser mot klimatförändringarna måste inse att tiden för en mer stegvis strategi är mogen. Vi kan inte acceptera ett klimat ”apartheid ", där endast de rika kan köpa sig ur problemet. Gandhi lärde oss att lugna rörelser kan vinna, om man har en gemensam sak och har förmågan att mobilisera individer kring den.
Klimatförändringarna är ett globalt problem som drabbar alla länder, mer eller mindre. Att lösa det kräver globala rörelser.

Eller så kanske behöver vi ett mer globalt samvete är en avlägsen och trött röd-dröm. Men drömma måste vi så klart! Vi har inget annat val än att bygga en global gräsrotsrörelse, politiker som vågar gå framåt och tvingar företag, stora som små, att byta riktning. Även det civila samhället måste skärpa sig om vi vill vinna kampen mot klimatet försämringen.

Clinicum: ett spännande samarbete mellan hälsouniversitetet i Linköping och landstinget i Östergötland

Sedan ett tag tillbaka har det pågått ett samarbete (Clinicum) mellan Hälsouniversitetet i Linköping och Landstingen i Östergötland. Jag fick tillfället att besöka deras verksamhet häromdagen tillsammans med Barbro Westerholm och Karin Granbom Ellison.
Tanken med Clinicum är att låta stunderna träna i en ”verklig” arbetsmiljö där de möts av verkliga utmaningar. Det har länge varit problem att kunna varva teorin med praktiken. Vårdrelaterade skador kan på detta enkla sätt minskas. De nya generationerna vårdpersonal kan känna sig trygga med sina färdigheter.
Vi var mycket imponerade av verksamheten och tyckte att studenterna kunde få en helhets bild av vad som väntade dem. Det som var mycket beundransvärt var tanken kring teamarbete. Stunderna uppmuntrades till att samarbeta över gränser och upplevde i verkligsimulerade scenarier hur resultatet skulle kunna ändras om samarbetade med andra förstärktes.
Jag hoppas att fler universitet i landet utrustar sina studenter med samma möjlighet då patientsäkerheten är en de främsta delarna som skulle garanteras utan tvivel.

Hur ska sjukvårdspersonalen i framtiden hanskas med äldre boomen?

Jag satt igår på landstings fullmäktige och lyssnade på en del intressanta föreläsare, bl.a. Gunnar Wetterberg och Barbro Westerholm. Temat var ”Att vara äldre i Östergötland i Östergötland”. Jag ställde en enkel fråga till fullmäktige: Hur många av l fullmäktigeledamöter har nått eller passerat 65-års åldern om 10 år? Det var nästan 80% av fullmäktige som räckte upp handen!
Antalet äldre personer i samhället ökar enligt statistiken, vilket betyder ett ökat tryck på sjukvårdens personella och ekonomiska resurser. Den äldre befolkningen beskrivs idag som den patientgrupp som ofta är sjuklig, med i genomsnitt 3–4 kroniska sjukdomar och de kräver följaktligen en stor del av sjukvårdens resurser.
Jag tror att om 10 år möter vi mycket friskare och piggare äldre. Att leva hälsosam och ha fysisk aktivitet på dagordningen är inget främmande ämne för dagens ”äldre medelålder” generationen. Jag sa i mitt inlägg att framtida äldre är mycket mer medvetna om sina rättigheter och håller sig ständigt ajour med vad som erbjuds på marknaden och vilka forskningsresultat de kan lita sig på!
Detta betyder att sjukvårdspersonalen måste kunna lära sig hantera patienterna nyfikna frågor, kommentarer och funderingar kring ”doktorns” diagnos eller medicinering.
Jag framförde ett önskemål om att få in mer geriatrik i vårdyrkens olika grundutbildningar. Jag tycker att vi idag måste rusta upp oss och förbereda våra kommande medarbetare.

Stort behov av kartläggning på "Internet missbrukare"!

Internet spelar idag en stor roll i det moderna livet. Även om många av oss använder Internet för att betala räkningar, handla och skicka e-post, finns en liten delmängd av befolkningen som har svårt att kontrollera hur mycket tid de tillbringar på nätet, till den punkt där det stör deras dagliga aktiviteter. I den mån Internet uppmuntrar meningsfull vänskap och sociala kontakter kan det ha ett mycket gott inflytande på människors liv. Men det finns tyvärr en mörkare sida som de flesta inte känner till.
Det finns ett starkt samband mellan tunga Internet användning och depression, har brittiska psykologer sagt. Studien, som nyligen redovisades fann forskarna att 1,2% av de tillfrågade personerna var "Internet missbrukare", och många av dessa var deprimerade. Slutsatserna baseras på 1.319 svar på en online-enkät.
En ”internet missbrukare” ersätter gärna en meningsfull vänskap och verkliga livets sociala interaktion med online chatt och webbplatser för sociala nätverk. Detta kan enligt forskarna ha en klar negativ påverkan på deras psykiska välbefinnande
Det som är mycket oroande är att ett antal Internet användare utvecklat ett tvångsmässigt Internet vana. Denna grupp tillbringade enligt studien proportionellt mer tid på spel och online-webbplatser. De kände sig betydligt mer deprimerade än de icke-beroende gruppen.

Men vad vi inte vet är egentligen vilket som kommer först - är deprimerade människor som dras till Internet eller Internet användandet som orsakar depression? Det finns faktiskt individer som är deprimerade eller oroliga som använder internet för att utestänga resten av sitt liv. Jag tycker att behovet av en kartläggning bland dessa patienter är angeläget nu innan antal patienter som behöver behandling blir oproportionerligt stort.

Stort grattis Birgitta!

Jag är en mycket stolt folkpartist idag. Läste DN (http://www.dn.se/nyheter/politik/ohlsson-ny-eu-minister-trots-bjorklunds-tvivel-1.1037958) nu och blev verkligen glad; Birgitta Ohlsson blir Eu-minister idag! Äntligen!
Min glädje har förstås med Birgittas kompetens och färdighet att göra. Jag tycker att hon är en skicklig, påläst och erfaren politiker som bara växer och växer i sin roll. Birgitta är en riktig ”free spirit”.
Jag var ett tag orolig för att hon skulle gå miste om detta på grund av sin graviditet. Det fanns röster och krafter som inte tyckte att det var lämpligt att ha en gravid kvinna på en ministerpost. Vem skulle kunna vara bättre än Birgitta? Hon som länge kämpat för jämställdheten i Sverige, som vågar sticka ut och simma mot strömmen. Vem skulle kunna övertyga omvärlden efter Cecilia Malmström?
Om vi folkpartister inte står för individens möjligheter och inte ser den kompetens och färdighet hon/ han har vem gör det? Att försöka få in fler i styrelser, att tvinga folk acceptera jämställdhet, att lagstifta mångfält i hela samhället blir bara tandlösa, politiska tomma prat som ingen längre köper.