Med Köpenhamnmötet bakom oss är det dags för nya planer. Vi måste, enligt min mening, trycka för en större konsensus kring klimatforskning och acceptera brister som finns i olika länders politiska organisationer. För mig är det klart att vi måste bereda diskussion bland både forskare och beslutsfattare över hela världen.
Vad vi i dags läge måste sträva efter är en radikal förbättring av den globala ekonomin. Världen behöver en mjuk övergång till en ekonomi som kräver ett lågt koldioxidutsläpp. Och för att uppnå detta krävs ett tydligt ledarskap från politiker. Om vi ska kunna engagera allmänheten i övergången till en ny ekonomi, som vi gång på gång behöver tala om dess fördelar, kommer det alltid uppväga kostnaderna på grund av den katastrofala klimatförändringen till sin natur.
De som vill ha insatser mot klimatförändringarna måste inse att tiden för en mer stegvis strategi är mogen. Vi kan inte acceptera ett klimat ”apartheid ", där endast de rika kan köpa sig ur problemet. Gandhi lärde oss att lugna rörelser kan vinna, om man har en gemensam sak och har förmågan att mobilisera individer kring den.
Klimatförändringarna är ett globalt problem som drabbar alla länder, mer eller mindre. Att lösa det kräver globala rörelser.
Eller så kanske behöver vi ett mer globalt samvete är en avlägsen och trött röd-dröm. Men drömma måste vi så klart! Vi har inget annat val än att bygga en global gräsrotsrörelse, politiker som vågar gå framåt och tvingar företag, stora som små, att byta riktning. Även det civila samhället måste skärpa sig om vi vill vinna kampen mot klimatet försämringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar