Mer om psykiatri

Psykisk ohälsa håller på att bli ett av de verkligt stora hälsoproblemen. Vi träffar alla människor som lider. Men det är också något som vi har svårt att tala om. Därför är det viktigt att vi som politiker tar tag i detta och satsar så att alla skall kunna få den bästa hjälpen.
Den psykiska ohälsan i samhället har ökat under många år, särskilt allvarligt bland våra ungdomar . Samtidigt har kvaliteten på den psykiatriska vården försämrats under flera år. Ändringarna som sedan 90-talet gjorts har lett till att psykiatrin blivit ”det svarta fåret” inom sjukvården. Regeringen kommer därför att satsa sammanlagt 2,7 miljarder mellan 2009 och 2011 på en mängd insatser. Men dessa insatser kan inte ha någon som helst verkan om den psykiatriska vården inte fungerar som den ska! Den senaste granskningen av utbildning i psykiatri som Socialstyrelsen i juni iår offentliggjorde visade svagheter och ojämlikheter i både läkar- och sjuksköterskeutbildningen.
Läkare och sjuksköterskor måste få tillräckliga och adekvata kunskaper i
psykiatri redan på grundutbildningarna för att kunna bemöta patienter och göra en diagnostisk bedömning så att en lämplig behandling kan erbjudas. Det visade sig dessutom att psykiatrikursernas innehåll varierade mellan lärosätena ibland beroende på lärarnas intresse och engagemang. Psykiatrikurser har inte heller, med några få undantag, ökat i omfattning i vare sig läkar- eller sjuksköterskeutbildningarna.
Utredningen rekommenderade att varje landsting skulle titta närmare på sina utbildningar och vidta eventuella åtgärder som skulle kunna förbättra dem.
När det är svårt att jämföra de aktuella medicinska utbildningarna inom Sverige så undrar jag hur varierande det är mellan utbildningarna från andra länder? Hur utvärderas de? Vad får utländska läkare för kompletterande utbildning?
Jag tycker att vi, landstinget i Östergötland, är som arbetsgivare skyldiga att se till att vår personal har hög kompetens inom alla områden. Vi skall kontrollera att de som vi anställer, verkligen har den utbildning som krävs.

Nu vill jag ha Ditt förtroende och Din röst vid nästa val!

Mitt politiska intresse väcktes tidigt. Jag var bara 10 år när jag hängde med folkmassorna på Teherans gator i 1979. Det var ju oundvikligt. Nästan alla var engagerade och vi ville ha en klar förändring.
Jag lärde mig i det läget att för att förändra något ska man jobba hårt och vara saklig. Den mest lärorika delen var att om man ville ha en förändring så skulle man vara med och se till att förändringen skulle ske inom de ramar man kämpade för. Resultatet visade klart att via ett gränsövergripande samarbete kunde man uppnå omöjliga mål. Att förändra var inte så enkelt men lagarbetet gjorde det roligare.
Det har nu gått tre decennier och under alla dessa år har jag mer eller mindre drivit politiska och samhällsfrågor i olika nivåer. När jag för fyra år sedan blev introducerad till Folkpartiet tyckte jag att jag hittat rätt. Jag har ju i hela mitt liv drivit utbildnings- och utvecklingsfrågor; bl.a. på jobbet och via mina fackliga uppdrag. Sedan valet 2006 har jag fört fram Folkpartiets kärnfrågor inom landstinget i Östergötland; primärvården, psykiatrin och inte minst forskning och utveckling. Det har varit svårt att på ett professionellt sätt driva dessa frågor. Men det har varit värt det!
Igår kväll fick jag ett stort förtroende av vår förening inför nästa val. Detta innebär att jag står som första namnet på landstingslistan. Jag känner mig mycket hedrad och otrolig tacksam över denna uppskattning. Jag vill använda mina tidigare erfarenheter för att lyfta upp partiet och bevara medborgarnas rättigheter. Jag behöver nu Ditt förtroende, stöd, medverkan och Din röst då jag ensam inte klarar av att genomföra stora förändringar. Så ge mig Din röst vid nästa val!

Psykiatrin är i stort behov av klinisk forskning

Kvaliteten på den psykiatriska vården har försämrats under flera år. Ändringarna som sedan 90-talet gjorts har lett till att psykiatrin blivit ”det svarta fåret” inom sjukvården. En viktig förutsättning för psykiatrins förbättring är att utveckla forskningen inom psykiatrin. Att kliniska, eller så kallad patientnära, forskningen kan lyfta upp den psykiatriska vården är givet. På så sätt kan forskningen ta del av patienternas behov på ett mer verklighetsbaserat sätt. Forskningsresultat kan även snabbt spridas till den kliniska verksamheten.
I andra länder, t.ex. USA och England, finns det förebilder för hur psykiatrisk forskning kan bedrivas när den är som bäst och hur den direkt kan samverka med vårdenheter så att kunskapen når patienterna i snabbast möjliga takt. De har sedan länge begripit vikten av att cent¬ralisera den högspecialiserade forskningen om psykiatriska sjukdomar, och placerat dessa forskningscentra nära sjukhus med klinisk verksamhet.
Varför inte lära sig av dem? Vi kan bygga forskningscentraler med just inriktning på psykiatrin. Det gagnar både patienterna och sjukvården.

En förlorad dröm

Imorgon är det exakt 20 år sedan muren föll. Många östtyskar drömde om ”ett blomstrande land” som skulle återförna och hela en nation. Jag var på ett studiebesök, med förbundsstyrelsen, förra hösten i Berlin. Vid några ställen kunde man se resterna från den berömda muren. Men det var inte bara det som fångade mitt intresse utan hur den hela tanken om att bygga landet på nytt var förlorad!
Återföreningen innebar en enorm stor kostand för Östra tyskland. Ett svindlande miljardbelopp som nästan kollapsade den östtyska ekonomin. Våra föreläsare berättade gång på gång hur övergången från den östtyska valutan till den starka D-marken i 1990 och fackets krav på snabb anpassning av lönerna slog ut tusentals företag. I industrin­ försvann på kort tid miljoner arbetsplatser och tyska staten började pumpa in miljarder i arbetslöshetsersättning och avtalspensioner. Men denna lösning verkade mera son en chock i systemet och stort bakslag inom kort var fakta. Efter alla försök blev väst tyskland trött på att stimulera en fallande ekonomin, vilket idag lett till en ännu värre situation. Arbetsvillkoren idag är mycket sämre än vad de var för 20 år sedan. Svartarbete lönar sig inte, då man inte får mer än några få euro för 10 arbetstimmar.
Under senare tid har de flesta av gamla östtyskarna flyttat tillbaka till sina gamla områden och bor under sämre förhållande än vad det var för 20 år sedan. Berlin såg, enligt min syn, ut som en delad stad, med stor arbetslöshet, fattigdom och orättvisor i ena delen och välbetalda, rika i andra delen.
Det var svårt att jämföra den bilden med den man hade i sitt minne från 89 när folk stod vid och på muren och med muntra försök ville fullfölja sin dröm…

Inför regelbundna tester för att rädda liv

Igår kunde man läsa på DN att en undersökning visat att var femte person misstänker att någon av deras kolleger har alkoholproblem. Det som skrämde mig var det att var fjärde valde att blunda för problemet och inte skulle ta upp det vare sig med chefen eller arbetskamraten. Det visar att en del av oss gör en stor björntjänst för våra arbetskamrater, deras familjer, deras klienter/kunder…
Jag minns att för några veckor sedan la läkarförbundet fram en rapport där de pekat på samma problem inom läkaryrket. Det förekommer läkare som skriver recept till bl.a. lugnande medicin, till sig själv. Rapporten bekräftade även att en del av arbetskamrater till dessa läkare var medveten om problematiken, men valde ändå att vara tysta.
Jag får rysningar när jag ens tänker tanken om att bli behandlad av en påverkad läkare, bli serverad av en påverkad kafé- eller restauranganställd, bo i ett hus där en påverkad hantverkare jobbat…
Jag skulle gärna föreslå att genomföra regelbundna, spontana drog- och alkoholtester. Men det går ej att undvika en enorm diskussion kring integriteten! Samtidigt ser jag att vi kunnat lösa denna diskussion och satt upp alkoholmätare i nästan varje buss och taxi. Undrar om vad det kan bero på; kan det helt enkelt bero på att det hänt ofantligt många olyckor där många mist sina liv? Ska vi vänta på att andra genom samma misstag ta livet av en del medborgare så att vi kan tillämpa samma sam där med?