Ett bakslag för demokratin!

Idag hörde jag på radio (SR) att SCB på Sveriges Radios uppdrag har tagit fram statistik om de cirka 50 000 personer som finns med på partiernas listor i kommunvalet och de cirka 5 500 kandidater som finns på riksdagslistorna, som partierna rapporterat till Valmyndigheten inför valet 2010. Det var tråkigt att höra siffrorna. Det kändes helt galet då jag vet att det finns många fler som är intresserade av politik och skulle kunna vara en tillgång för vår demokrati.
Anledningen till att varför de låter bli att engagera sig skulle det kunna vara att en del inte känner sig delaktiga i samhället. Att de kanske en dag ska resa hem.
En annan grupp som kanske vid tidigare skede försökt och varit med känner sig besvikna på hur de blivit behandlade. Jag vill här citera vårt enda kommunalråd i Linköping med invandrabakgrund; Muharrem Demirok som i samband med dagens upplysning om SCBs statistik sagt: ” Jag tror det är olyckligt att bara fokuserar på antalet personer med utländsk bakgrund. I många andra partier har man hyfsat många kandidater långt ner på listorna, men de får aldrig komma längre upp.”
Statistiken visar endast 4 kandidater med utländsk bakgrund i mitt parti i hela Östergötland, upprörande! Jag tycker att vi, framför allt folkpartister, måste skärpa oss och ta vara på alla östgötarnas/ linköpingsbornas kunskaper och livserfarenheter.
En korrekt tolkning av demokrati innebär en klar blandning och deltagande av olika grupper som samhället består av, inte en viss grupp som kanske inte har en riktig förståelse av vad de andra skulle vilja önska sig eller förvänta sig!
Vill vi ha fler som engagera sig i politik så måste vi bana väg, inte bara i skrift, utan i handling! Vi måste vara öppna och välkomna alla som vill vara med och låta dem växa i sina roller!

Bättre ALF fördelning till Sveriges bästa läkarutbidlning!

Igår fick jag tjänstgöra på landstingsfullmäktige. Det var mycket spännande dag med många inlägg och repliker mellan majoriteten och oppositionen. När jag fick ordet, ca 6 timmar efter att jag anmälde mig, fick jag äntligen prata lite om forskning och även våra vårdutbildningar. Jag berättade om min och partiets vision om att Östergötland ska bedriva forskning i världsklass.

Jag tycker att genom stark klinisk forskning och goda kvalitetsregister har Sverige en konkurrensfördel vad gäller uppföljning av nya läkemedel samt tidig introduktion på marknaden av innovativa läkemedel. Detta är något som Östergötland bör dra fördel av. Landstinget i Östergötland ska bidra till att samtliga vårdutbildningar håller hög kvalitet. Vi har Sveriges bästa läkarutbildning men de utdelas inte centrala medel som är jämförbar med deras höga prestation. Utdelningen bestämdes för länge sedan och har inte ändrats under de senaste åren. Jag tycker att vår del av centrala ALF-medel måste utökas då utdelningen inte är rättvist och inte motsvarar utbildningens status! SKL har tillsatt en delegation som under hösten kommer att börja en del förhandlingar kring detta. Vad jag förstått ska Marie Morell ingå i denna delegation och jag har bett Marie att se till utdelningen omedelbart justeras och anpassas efter varje utbildnings bedrift.
Vi har Sveriges bästa läkarutbildning men jag vill att vi även satsar helt hjärtat på att även ha Sveriges bästa sjuksköterske-, sjukgymnast-, arbetsterapeutsutbildningar! Alla vårdutbildningar som finns i länet måste få förstärkning för att kunna hålla en hög kvalitet. Detta är en självklarhet för mig.

Patienterna besitter en stor kunskap!

Vi alla är eniga om att patienten/ konsumenten måste ses som en resurs inom vården. De kan påverka sin och även andras hälsa. Patienterna besitter en stor kunskap som skulle hjälpa vårdpersonalen att ställa säkrare och mer specifika diagnoser. I en rapport som Socialstyrelsen som i mitten maj presenterade visade det sig att det finns oacceptabla skillnader i hälsa mellan olika grupper av medborgare. Utlandsfödda var bland dem som upplevde oftare brist på information från vårdpersonalen än svenskar. Lågutbildade söker inte den vård de behöver i samma utsträckning som högutbildade och deras dödstal i behandlingsbara sjukdomar är tre gånger så höga. Vården måste helt enkelt bli bättre på att informera patienterna på ett förståndigt sätt. Eget ansvar är en självklarhet för en del av oss, men denna naturliga fråga är inte så självklart för en hel del östgötar. Det är där vi behöver nå våra medborgare och förklara för dem vad det menas med detta och på vilket sätt och vilken utsträckning det kan påverka deras liv.
Att bygga broar och hitta ett gemensamt språk som underlättar mötet mellan vårdgivare och vårdkonsumenten måste vara ett prioriterat område för vården. På så sätt kan individen få mer makt att påverka sin egen vård och kan genom dialog med sina vårdgivare få mer förståelse över vårdprocessen samt behandlingar/mediciner som rekommenderas.