För andra gången på kort tid känner jag mig besviken på illojalt folk som inte spelar schyst utan ändar sig så fort vinden svänger!
I hela min uppväxt lärde mina förebilder mig att lojalitet skulle vara på prioritet ett och att jag skulle ge signalen till mina närmaste att oavsett vad ämnet var skulle de kunna lita på mitt stöd.
Jag har svårt med dem som är hala och vänder kappan efter vinden och tänker på sig själv och sin lilla ställning. Jag blir genast frustrerad och kan inte dölja mina känslor. För hur kan man samarbeta med dem som kämpar för sitt eget intresse? De kan byta ut en mot nästa person i en endaste sekund… Skulle det vara överhuvudtaget värt att låta dessa egotrippade individer komma nära en…?
Det är klart att de finns i hela samhället och man kan inte undvika dem, men någonstans måste vi vara överens om att det är stor skillnad på att låta de styra efter sina önskemål eller få dem förstå att deras vinst är mycket kortvarigare än vad de själva tror…?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar