tisdag 30 november 2010

Ett bakslag för mig, personligen, och mitt parti


För drygt två år sedan skrev jag tillsammans med Ralf Falkhede (FP), Lotta Helge (V), Irma Görtz (S) och Agneta Niklasson (MP) en motion som handlade om vård till papperslösa flyktingar. Initiativet kom efter en föreläsning då jag, Linnéa Darell, Carina Boberg från Folkpartiet samt Lotta Helge (V) och Agneta Niklasson (MP) samt en hel del sjukvårdspersonal och studenter deltog. Folkpartiet har varit ett av de första som kämpat för denna mänskliga rätt som förser de svagaste i vårt samhälle med humanitära insatser.
Resultatet var inte 100%-ligt tillfredsställande men löftet var att ett direktiv med klara riktlinjer skulle underlätta för papperslösa att få akut vård. Under tiden hoppades vi alla att regeringen skulle ingripa och sätta klarare ramar kring detta. Tiden gick…
Idag läste jag på Corren om en avhandling som visat att Östergötland, Örebro och Kronoberg är sämst i Sverige när det gäller att ta hand om papperslösa flyktingar som behöver vård. Detta var en riktig tankeställare som fick mig fundera på vad det är som inte fungerat? Har direktivet inte fått något stort genomslag? Har information om majoritetens riktlinjer inte spridits ut till all personal? Eller gör inte våra anställda som vi begär?
I vilket fall känns detta som ett nederlag för mig, personligen och även för mitt parti som Sveriges enda socialliberala parti. Jag har stöttat Rosengrenska Stiftelsen i några år och har förespråkat papperslösas rätt till ett humant liv, via mina fackliga, professionella och även politiska uppdrag. Detta bakslag känns idag som ett riktigt fiasko.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar