Igår när jag var på väg till möte såg jag ett äldre par som gick runt i korridorer. Det märktes att de inte kunde hitta rätt. En vårdgivare som gick förbi dem, stannade till och med ett vänligt leende frågade om de behövde hjälp. Jag kunde se hur glada äldre paret blev och hur förtvivlan försvann på en enadste sekund!
I dessa tider där luften är fylld med diskussioner om dålig ekonomi, effektiviseringar, Lean-tänkande och evidensbaserad vård måste vi påminna oss själva om att varje medicinskt besök starar med hur patienten bemöts, ansiktes uttryck som välkomnar patienten till vården och skapar en trygg relation.
Patienter söker sig till våren med ett problem, behov eller en fundering, oro som denne inte kan lösa på egen hand. Oftast tar detta över hela mötet med patienten och hela vårdens fokus sätts på att gå rak på sak och lösa patientens problem.
Men det en del av oss inte tänker på är det att behandlingen börjar alltid med hur patienten bemöts! Det är synen på patienten som subjektiv som underlätta att etablera en unik dialog med varje individ. Detta gör att patienten inte betraktas som en hörselskada, ett hjärtfel eller en höftoperation.
Att vara professionell vårdgivare innebär att våga kunna pendla mellan en mänsklig närhet och ett rationellt avståndstagande. Detta betyder att vårdgivaren inte behöver lämna sin vänlighet och mänsklighet hemma när han/ hon är väg till jobbet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar