En enkel affärsuppgörelse!

Jag har alltid varit fascinerad av människans förhållande med Gud. Alla religioner är intressanta då de tittar närmare just på denna spännande fråga. Den tidigaste relationen som människan hade med en Gud var en enkel affärsuppgörelse. Det började med en önskan om en bättre jaktlycka. Alltså offrade människorna något starkars djur eller kanske till och med andra människor med förhoppning att Gud skulle hjälpa dem få större och fler föda. Så småningom förändrades offrandet till ett sätt att rena människan från syndiga handlingar. Människan måste ju vara ren och fri från synd för att få vara nära Gud.



Idag offrar vi inte djur eller andra människor för att kunna överleva dagen, veckan, året…! Vi försöker istället göra en deal med Gud! Alltså vill vi hitta en snyggare, smalare, rikare partner eller bättre jobb med högre status och lön så ber vi Gud om hjälp och lovar att vi ska skärpa oss och lägga av med några mindre eller större synder.
En vän till mig beskrev detta som ett tecken på respekt medan jag insisterade att detta handlar om en misstolkning om hur Gud ser på oss. Jag har studerat fler stora religioner. Min främsta uppfattning är det att i alla regioner pratar man först och främst om Gud som vår skapare, vår Fader, den snälle och barmhärtige. Sedan finns det förstås andra egenskaper som skiljer på olika religioner och deras syn på hur vi människor ska uppfostras.
Jag tycker att Gud inte roar sig med att se oss misslyckas varje gång vi inte kan hålla ett löfte eller tar ett fel steg. Gud gömmer sig inte bakom väggen och väntar med att peka med hela handen så fort vi missköter oss.
I alla religioner sägs det att Gud försett oss med alla möjligheter för att lyckas och leva ett gott liv och att Gud förlåter oss trots alla våra synder. Det ska vi välmedvetna om. Det är det Gud står för och det är just därför vi ska ha stor respekt för Gud, inte för att Gud kan ge oss finare, dyrare saker… Eller tänker jag fel igen?!