Fortsatt hög kvalitet för svensk sjukvård

I slutet av förra vecka hade jag en debattartikel på Linköpings tidning. Då de inte lägger ut debattartiklar så vill jag lägga ut min artikel på min blogg så att alla kan läsa den. Artikeln handlar om hur hälso- och sjukvården måste förbereda sig inför framtiden.



Svensk hälso- och sjukvår har jämfört med andra länder hållit än så länge en hög standard. Tackvare forskningen har mindre effektiva behandlingsmetoder ersatts av nya förmånligare som höjer upp patienternas livskvalitet. Framtidens patient ställer många nya krav på vården. Därför är det av stor vikt att genomföra ständiga förbättringsprojekt inom olika delar av vården.
Patienternas roll är på väg att förändras; från att passivt ta emot besked av vårdgivare till en mycket delaktig och aktiv part i vårdprocessen. Genom bättre tillgång till information, via bl.a. internet, har patienterna kunnat öka på sin kunskapsnivå och därmed involverade under hela förloppet. Fler patienter vet idag hur de skulle ta hand sig själva i en del frågor, som rökning, fetma, motion m.m., vilket har påverkat vårdkonsumtionen så att antal besök inom vården sjunker med jämn takt.
Jag som folkpartist tycker att tillgängligheten till vården måste förbättras. Östgötarna måste helt enkelt få en tillgänglig vård värt namnet och med högt kvalitet! Väntetiderna har under senaste åren blivit kortare och landstinget kan erbjuda många patienter vård inom ramarna för vårdgarantin. Men det är inte tillräckligt bra! Genom bättre logistik kan resurserna användas maximalt. Det kan ibland behövas flexibla lösningar som kan leda till avlastning av delar av vården. ALMA-projektet är ett exempel där äldre får inträde till akutmottagningen och slipper krångel.
Tillgängligheten behöver inte alltid betyda tillgång till vårdplats eller egen läkare. Ibland kan en sammanhållen vårdkedja, där alla insatser samlas kring patienten, ha samma betydelse för patienten. Många patienter kan eller orkar inte ta del av informationen de får. Därför behövs det större samsyn och samarbete mellan kommunen och landstinget. Detta för att individer inte skulle hamna mellan olika stolar. Jag tycker att det ska satsas mer på forskning och utbildning inom större samsyn och samarbete mellan kommunen och landstinget då detta är ett sätt som kan erbjuda befolkningen fler och säkrare behandlingsmetoder.


Reza Zarenoe (FP)
Landstings politiker

En lyckad dag!

Jag hade en riktig lyckad dag igår. Först fick jag se vår gemensamma debattartikel på Corren. Vi var 6 folkpartister med uppdrag inom Barn & ungdoms-, Bildnings- och Socialnämnden, som undertecknade artikeln. Artikeln var ett svar på Socialdemokraternas påhopp under senaste tiden. S har gång på gång anklagat alliansen för en ökande barnfattigdom i Linköping. Vi beskrev det riktiga läget och la fram förslag till förbättringar inom området.
Sedan var jag på Liu på kvällen och träffade ca 75 utländska studenter. Det var en riktig givande träff med många frågor kring fortsatta studier, arbetsmarknaden, möjligheterna att få uppehållstillstånd. Förväntningarna var höga och entusiasmen var på topp för att kunna få tips om hur de kunde förbättra sina chanser för att nå sina mål.
Jag beskrev dagens läge och hur framtiden skulle kunna se ut. Man räknar med att antal pensionärer kommer att ökas medan antal yrkesverksamma kommer att minskas. Detta kommer att vara ett gemensamt problem för nästan hela EU och inte bara Sverige. Vi måste försöka att värva in duktiga individer till Sverige för att kunna bibehålla den levnadsstandarden vi haft.

Två debattartiklar på en dag!

Idag publicerade två olika dagstidningar två av mina senaste debattartiklar! Det kändes underbart. Den enda som publicerades på Corren handlade om integration och hur vi måste bedöma individerna.
Den andra handlade om ”kvotering”, ett het ämne som få vågar diskutera från min synvinkel! Den var publicerad på Linköpings Tidning. De brukar inte lägga ut artiklarna därför vill jag lägga min debattartikel på min blogg så att fler kan läsa den. Hoppas att de båda kan väcka konstruktiva diskussioner.

Kvotering betyder inte en bättre jämställdhet !

Folkpartiet har under en lång tid drivit frågan om att ha en jämnare representation av kvinnor och män i beslutande organ. Vi folkpartister tycker att detta är en viktig demokratifråga. Oppositionen vill genom kvotering till bolagsstyrelser genomföra en förändring de gärna vill kalla för ”ett steg för bättre jämställdhet.”
Jag som socialliberal tycker att jämställdhet handlar om att ha lika rättigheter och om att bli bemött, bedömd och sedd efter min reala kompetens. Särbehandling av och särskild lagstiftning för kvinnor har historiskt varit måltavla för jämställdhetssträvanden och krav på likabehandling har varit en återkommande fråga vid under de senaste valrörelserna. Särbehandling och olika spelregler har aldrig skapat rättvisa – tvärtom. Dessutom riskerar kvotering att försvaga kvinnors ställning på arbetsmarknaden.
Jag vill i stället se en varaktig förändring. Jag tycker att både kvinnor och män, yngre och äldre, svenska födda och utländsk födda ska ha lika förutsättningar att göra karriär. För även om bara en av hundra kvinnor som får jobb får det via kvotering, så kommer alla kvinnor som lyckats väl att misstänkas ha kvoterats till sina positioner.
För mig är detta ett sätt att byta ut ena orättvisan mot en annan! Alltså en kompetent individ missgynnas för att han/ hon tillhör ”fel” kön, ålder eller etnisk bakgrund.
Många svenska kvinnor är verksamma inom den offentliga sektorn, där möjligheterna till löneutveckling och entreprenörskap är sorgligt nog ganska begränsade. De kvinnor som arbetar inom näringslivet verkar huvudsakligen inom tjänstenäringen. Som folkpartist tycker jag att det behövs konstruktiva reformer, som att öppna upp för entreprenörskap inom traditionell offentlig sektor, skapa en friare arbetsmarknad eller sänka skattekilarna vid köp av tjänster, behövs för att sporra kvinnors karriärframgångar och företagande. Detta borde vara en prioritet för politiken istället för kvotering via tvång.
Erfarenheterna från Norge och deras kvotering visar att de som redan hade relativt goda karriärer fick ännu bättre position. En grupp på 70 kvinnor har tagit säte i mer än 300 bolagsstyrelser. Är detta verkligen något som vi svenskar ska sträva efter och försöka att uppnå? Jag utgår alltid ifrån att vi alla är jämlika och tycker därför att vi ska låta varje individs unika kompetens och egenskaper avgör om hon/ han duger till jobbet!

Reza Zarenoe (FP)

Vakna Mubarak!

Få har under de senaste dagarna missat den stora folkrörelsen som visat sitt missnöje mot det auktoritära regimen i Egypten. Bilderna påminner mig mycket om foklmassorna i Iran vid 1979.

Protester var idag in sin sjunde dagen. Dussintals demonstranter har dödats över hela landet sedan början av protesterna på tisdagen. Hundratals har skadats. Många polisstationer och styrande högkvarter parti har brända. Vissa statliga organisationer och privat egendom har vandaliserats och plundrats. Några av Egyptens mest ökända fängelser har äventyrats och tusentals farliga brottslingar har rymt.
Eftersom den exceptionella proteströrelsen fortsätter att skapa historia tycks kraven växa och målen blir tydligare och populära, och rörelsen verkar mer enat. Nästan ingen vill ha Mubarak kvar i makt!

Många pelarna i Mubaraks regim har tillfälligt kollapsat. Några av de rikaste, som även var mycket pro-Mubarak, har flytt landet. Ändå verkar Mubarak att klamra sig fast vid makten räknar huvudsakligen på stöd till på sin högsta militära rådgivare.
På måndagen kallade oppositionen för en "Million Man March" i Kairo imorgon.
Folkets ilska och rädsla växer för varje dag som går, medan Mubarak verkar envist lugn och beter sig som vanligt. Det påminner mig mycket av Irans shah. Han levde i sin lilla värld länge och låtsades att allt var lugnt.
Detta ledde till att folket blev mer upprörda och demonstrationerna utlöste varandra tills regimen föll i en kall februaridag!

Vilken dag!

Idag var det verkligen en turdag! Först under morgonen såg jag att min nya debattartikel var publicerad på Corren. Det handlar om att utnyttja vården alla resurser i kampen mot ohälsan. Jag gick ut redan under valrörelsen och la fram ett förslag som innebar att involvera tandvården i detta arbete och låta tandhygienisterna ta större ansvar för några screeningtest, bl.a. blodtrycks- och blodsockersvärdet. Jag hoppas innerligen att mina vänner inom majoriteten och även andra inser hur mycket östgötarna skulle kunna vinna på detta och genomför förslaget.
Sedan innan lunch fick jag ett samtal från SR Östergötland. De hade intresserat sig för mitt medborgarförslag, precise som TV4. Resultatet blev en intervju i eftermiddags.
Trafiknämnden har nämligen gått med på att ge 30 bussar namn och satsar 50 000 kr på detta. Jag vill engagera alla föreningar i detta arbete och få dem komma med förslag så att vi får större variation på namn.

Integration ska innebära att man är "hemma"!

Den 12 maj skrev jag några rader på min blogg om hur integrationspolitiken kunde förtydligas och hur med små medel man skulle kunna få folk känna sig "hemma".
Efter att ha fått stöd av några vänner, bl.a. Carina Boberg, gick jag vidare i början av september och skrev ett medborgarförslag. Förslaget innebar att ta fram invandrarnamn som bott/bor i Linköping och har genom sina goda insatser/ framgångar lyft upp staden.
Detta har nu uppmärksammats av media. TV4s lokala nyheter har ett inslag som går ikväll vid 18:30 och 22:30. Min förhoppning är att väcka diskussion kring hur med enkla medel samhället kan förhindra segregation och en eventuell uppdelning av vårt underbara land. Det är så man kan kämpa emot fördomar och missuppfattningar.

Ilojalitet äcklar mig!

För andra gången på kort tid känner jag mig besviken på illojalt folk som inte spelar schyst utan ändar sig så fort vinden svänger!
I hela min uppväxt lärde mina förebilder mig att lojalitet skulle vara på prioritet ett och att jag skulle ge signalen till mina närmaste att oavsett vad ämnet var skulle de kunna lita på mitt stöd.
Jag har svårt med dem som är hala och vänder kappan efter vinden och tänker på sig själv och sin lilla ställning. Jag blir genast frustrerad och kan inte dölja mina känslor. För hur kan man samarbeta med dem som kämpar för sitt eget intresse? De kan byta ut en mot nästa person i en endaste sekund… Skulle det vara överhuvudtaget värt att låta dessa egotrippade individer komma nära en…?
Det är klart att de finns i hela samhället och man kan inte undvika dem, men någonstans måste vi vara överens om att det är stor skillnad på att låta de styra efter sina önskemål eller få dem förstå att deras vinst är mycket kortvarigare än vad de själva tror…?