Vägen tillbaks är svårast!

Nästan alltid när integration diskuteras pratar man om personer som flyttat in till Sverige och deras situation. Vi glömmer oftast bort att det finns andra grupper i samhället som också måste anpassa sig. Bland dessa kan man möta personer som lämnat kriminalitet och försöker hitta tillbaka till ett normalt liv. De behöver all motivation i världen för att kunna överleva den svåra vägen tillbaks. Situationen i Linköping idag försvårar detta då dessa individer står utan bostad och måste förlita sig på frivilliga insatser från sin släkt, vänner etc. Det är ingen långvarig lösning utan kan tillsammans med arbetslöshet och utanförskap leda till att dessa individer skulle kunna dras tillbaks till sina kriminella gäng. Idag publicerade Corren en debattartikel som jag och min partikollega skrivit om just detta ämne. Vi förstår att det kan vara svårt att prioritera bort andra grupper men när vi tittar på kostnaderna och människoliknande så känns det totalt nödvändigt att göra en del satsningar även på den här gruppen. Vi skulle gärna se att Linköpings kommun ordnar träningslägenheter för dessa individer och skapar ett team som kan erbjuda Motiverande Samtal (MI), som innehåller personer som själva gjort likadana resor och känner igen svårigheterna. För oavsett vad som lett individen till så måste samhället ta sitt ansvar och hjälpa dem som avtjänat sitt straff och söker sig till ett normalt liv!