Det handlar om långsiktighet!

Idag publicerade Corren min senaste debattartikel som jag tillsammans med min partikollega Samad Teimori skrivit. Den handlar om strategiskt tänkande kring barn och ungdomar i utsatta områden. Det finns en del som lagt fram förslag på nya insatser i form av bibliotek, lekplatser, det finns en del som tycker att vuxen världen måste engagera sig mer och ta ansvar. Vi tycker att alla är bra förslag, men det räcker inte när det råder ett stort hopplöshet i dessa område. Utanförskap och segregation handlar inte enbart om att hamna bland betongen i de mest utsatta områdena – utan framför allt kan det handla om att inte bli sedd eller hörd. Ett misstag som ofta görs när vi talar om integration är att se vad samhället skall erbjuda unga med invandrarbakgrund, i stället för att öppna ögonen och se vad de själva kan erbjuda. Många ungdomar hoppar av skolan när de ser att inte ens deras föräldrar lyckats att etablera sig på arbetsmarknaden trots deras utbildning och kompetens. Vi måste se till att skolan blir barnens tryggaste miljö, att de hellre föredra gå dit än att stanna hemma för utbildning är den bästa skyddsfaktorn som kan få dessa individer att bidra med sin kompetens istället för att leva på bidrag!

Var finns alla kompetenta kvinnor?

Idag var det dags för årets andra landstingsfullmäktige då vi skulle behandla bl.a. Årsredovisningen för föregående år. Jag har under senaste fen år varit intresserad av en särskild sida på landstingsfakta, där man redovisar dels för ekonomiska satsningar majoriteten gjort på forskning under senaste året och dels en redovisning om andel forskarstuderande, disputerade, docenter och professorer. Med stor glädje kunde jag konstatera att majoriteten även förra året visat sin ambition och höjt upp sin insats gällande medel till olika forskningsprojekt. Dess medel delades ut vid både landstingsstyrelsen men även våra centrum och kliniker. Det jag däremot var kritiskt mot var det andel kvinnliga docenter och professorer inom medicin i Östergötland. Enligt statistiken har andel kvinnliga professorer i medicin i Sverige, från 15% år 2001 till 27% år 2011. Dessvärre är motsvarande siffra för Östergötland är 19% år 2013! Jag tycker att det behövs särskilda insatser för att skapa bättre balans när det gäller jämställdheten i dessa tjänster, för det är vad de är; tjänster! Här behövs FP som förändrar och skapar rätta förutsättningar för våra kompetenta kvinnliga akademiker där de kan blomstra fullt ut inom sina område!