Vakna Mubarak!

Få har under de senaste dagarna missat den stora folkrörelsen som visat sitt missnöje mot det auktoritära regimen i Egypten. Bilderna påminner mig mycket om foklmassorna i Iran vid 1979.

Protester var idag in sin sjunde dagen. Dussintals demonstranter har dödats över hela landet sedan början av protesterna på tisdagen. Hundratals har skadats. Många polisstationer och styrande högkvarter parti har brända. Vissa statliga organisationer och privat egendom har vandaliserats och plundrats. Några av Egyptens mest ökända fängelser har äventyrats och tusentals farliga brottslingar har rymt.
Eftersom den exceptionella proteströrelsen fortsätter att skapa historia tycks kraven växa och målen blir tydligare och populära, och rörelsen verkar mer enat. Nästan ingen vill ha Mubarak kvar i makt!

Många pelarna i Mubaraks regim har tillfälligt kollapsat. Några av de rikaste, som även var mycket pro-Mubarak, har flytt landet. Ändå verkar Mubarak att klamra sig fast vid makten räknar huvudsakligen på stöd till på sin högsta militära rådgivare.
På måndagen kallade oppositionen för en "Million Man March" i Kairo imorgon.
Folkets ilska och rädsla växer för varje dag som går, medan Mubarak verkar envist lugn och beter sig som vanligt. Det påminner mig mycket av Irans shah. Han levde i sin lilla värld länge och låtsades att allt var lugnt.
Detta ledde till att folket blev mer upprörda och demonstrationerna utlöste varandra tills regimen föll i en kall februaridag!

Vilken dag!

Idag var det verkligen en turdag! Först under morgonen såg jag att min nya debattartikel var publicerad på Corren. Det handlar om att utnyttja vården alla resurser i kampen mot ohälsan. Jag gick ut redan under valrörelsen och la fram ett förslag som innebar att involvera tandvården i detta arbete och låta tandhygienisterna ta större ansvar för några screeningtest, bl.a. blodtrycks- och blodsockersvärdet. Jag hoppas innerligen att mina vänner inom majoriteten och även andra inser hur mycket östgötarna skulle kunna vinna på detta och genomför förslaget.
Sedan innan lunch fick jag ett samtal från SR Östergötland. De hade intresserat sig för mitt medborgarförslag, precise som TV4. Resultatet blev en intervju i eftermiddags.
Trafiknämnden har nämligen gått med på att ge 30 bussar namn och satsar 50 000 kr på detta. Jag vill engagera alla föreningar i detta arbete och få dem komma med förslag så att vi får större variation på namn.

Integration ska innebära att man är "hemma"!

Den 12 maj skrev jag några rader på min blogg om hur integrationspolitiken kunde förtydligas och hur med små medel man skulle kunna få folk känna sig "hemma".
Efter att ha fått stöd av några vänner, bl.a. Carina Boberg, gick jag vidare i början av september och skrev ett medborgarförslag. Förslaget innebar att ta fram invandrarnamn som bott/bor i Linköping och har genom sina goda insatser/ framgångar lyft upp staden.
Detta har nu uppmärksammats av media. TV4s lokala nyheter har ett inslag som går ikväll vid 18:30 och 22:30. Min förhoppning är att väcka diskussion kring hur med enkla medel samhället kan förhindra segregation och en eventuell uppdelning av vårt underbara land. Det är så man kan kämpa emot fördomar och missuppfattningar.

Ilojalitet äcklar mig!

För andra gången på kort tid känner jag mig besviken på illojalt folk som inte spelar schyst utan ändar sig så fort vinden svänger!
I hela min uppväxt lärde mina förebilder mig att lojalitet skulle vara på prioritet ett och att jag skulle ge signalen till mina närmaste att oavsett vad ämnet var skulle de kunna lita på mitt stöd.
Jag har svårt med dem som är hala och vänder kappan efter vinden och tänker på sig själv och sin lilla ställning. Jag blir genast frustrerad och kan inte dölja mina känslor. För hur kan man samarbeta med dem som kämpar för sitt eget intresse? De kan byta ut en mot nästa person i en endaste sekund… Skulle det vara överhuvudtaget värt att låta dessa egotrippade individer komma nära en…?
Det är klart att de finns i hela samhället och man kan inte undvika dem, men någonstans måste vi vara överens om att det är stor skillnad på att låta de styra efter sina önskemål eller få dem förstå att deras vinst är mycket kortvarigare än vad de själva tror…?

Ett bakslag för mig, personligen, och mitt parti

För drygt två år sedan skrev jag tillsammans med Ralf Falkhede (FP), Lotta Helge (V), Irma Görtz (S) och Agneta Niklasson (MP) en motion som handlade om vård till papperslösa flyktingar. Initiativet kom efter en föreläsning då jag, Linnéa Darell, Carina Boberg från Folkpartiet samt Lotta Helge (V) och Agneta Niklasson (MP) samt en hel del sjukvårdspersonal och studenter deltog. Folkpartiet har varit ett av de första som kämpat för denna mänskliga rätt som förser de svagaste i vårt samhälle med humanitära insatser.
Resultatet var inte 100%-ligt tillfredsställande men löftet var att ett direktiv med klara riktlinjer skulle underlätta för papperslösa att få akut vård. Under tiden hoppades vi alla att regeringen skulle ingripa och sätta klarare ramar kring detta. Tiden gick…
Idag läste jag på Corren om en avhandling som visat att Östergötland, Örebro och Kronoberg är sämst i Sverige när det gäller att ta hand om papperslösa flyktingar som behöver vård. Detta var en riktig tankeställare som fick mig fundera på vad det är som inte fungerat? Har direktivet inte fått något stort genomslag? Har information om majoritetens riktlinjer inte spridits ut till all personal? Eller gör inte våra anställda som vi begär?
I vilket fall känns detta som ett nederlag för mig, personligen och även för mitt parti som Sveriges enda socialliberala parti. Jag har stöttat Rosengrenska Stiftelsen i några år och har förespråkat papperslösas rätt till ett humant liv, via mina fackliga, professionella och även politiska uppdrag. Detta bakslag känns idag som ett riktigt fiasko.

Vad är viktigast; medborgarnas intresse eller våra pakter?

Jag har deltagit i första landstingsfullmäktige efter valet. Sammanträdet pågick i två dagar och det fanns många punkter på dagordningen. De mest spännande var delårsrapporten och finansplan för 2011. Det var mycket spänt läge då alliansen tillsammans med Vrinnevipartiet har en mager majoritet och många inom oppositionen var skeptiska och trodde och kanske till och med hoppades på att Sverige Demokraterna skulle fälla dessa beslut.
Media var förstås på plats och de var mycket nyfikna på utgången. Efter en lång debatt, på ca 5,5 timme, med många inlägg gick vi till beslut. Oppositionen som var mycket aktivt under debatten rustade upp sig för att begära votering. Men den sista debattören som var miljöpartist gjorde en oväntad sak; han sträckte t handen till oss! Han föreslog tre ändringar i finansplanen för att kunna rösta för vårt förslag!
Det var såklart inte läge för en sådan förhandling, vilket han själv också insåg, men avsikten var helt rätt. Han röstade för vårt förslag istället för oppositionens och garderade risken att SD skulle fälla förslaget.
Resultatet var dessvärre väntat och rätt obarmhärtigt. Han blev av med sitt uppdrag i Landstingsstyrelsen som en klar markering för resten.
Jag har funderat sedan dess på vad politiken handlar om? Är det så att vi representerar medborgarna och ska göra det bästa för dem? Eller ska vi göra allt, till och med offra dem som ibland har avvikande åsikter, för att försvara våra klubbar, allianser, pakter?

S måste skärpa sig!

Ännu en gång får man höra om kris inom S och att det riktats starkt internt kritik mot partiets topp. S kunde dämpa ner kritiken fram till valdagen men efter det katastrofala valresultatet Mona Sahlin och hennes närmaste står för går det inte att dölja klyftorna!
Det har länge diskuterats om att partiet behöver helt klart förnyas, men förmågan att få igång förändringen bland S-medlemmar har inte varit så starkt. Nu försöker SSU få fart på den tröga rörelsen som kanske borde ha kommit igång för länge sen.
I dagens DN skriver Ardalan Shekarabi och Anna Johansson att ” Vi är övertygade om att det är dags att göra en rejäl omvärldsanalys och ta reda på hur Sverige faktiskt ser ut år 2010 och om socialdemokratin över huvud taget har svaren på det moderna samhällets utmaningar. Vi måste göra en gedigen omprövning av vår politik, liksom av våra egna strategiska val och hur våra politiska motståndare utvecklats. Framförallt måste vi ha ett långsiktigt perspektiv på det politiska och organisatoriska förändringsarbetet för att kunna vinna valen 2014 och 2018.”
Jag vill bara önska S lycka till med sin omvärldsanalys och förändringsarbete så att de kan samla tillbaka sina väljare från SD…