För ett par dagar sedan tidigt på morgonen när jag gick genom Trädgårdsföreningen i Linköping passade jag på att njuta av sommardofterna som fanns i luften och tittade jag på färgglada blommorna som fanns på vägen. Men plötsligt såg jag att det fanns mycket skräp på stora gräsmattan där scenen finns. Det gick och hitta allt möjligt där: från plast påsar till pizzakartonger och ölburkar. Den fina bilden av grönskan och sommarlukter som gav en ljuvlig känsla förstördes direkt.
En del hade struntat helt i vad som lämnats kvar efter dem, det gemensamma ansvaret kändes avlägsen. Undrar om folk vill ha det så där även hemma? Eller kan många ha det snyggt där men när de kommer ut så orkar de inte bry sig om miljön?
Många säger att de betalar kommunalskatt och den ska räcka till renhållning av staden. Samtidigt vill de helst smyga iväg så att ingen ser dem gå från sina burkar, kartonger och plast. Dessa personer kanske vet inte att det kostar extremt mycket att hålla staden rent och att resurserna för att ta hand om soporna inte ökat i samma takt som folk slarvar med sitt skräp. De kanske tror att våra skattepengar ska räcka till allt och lite mer. Men de vet säkert inte att våra ekonomiska resurser blir mer begränsade och pengarna ska endast tillgodose de största behoven.
Faktum är att nedskräpning är ett brott som kan ge böter eller fängelse. Men risken att åka fast är liten, och blir allt mindre. Allt fler fall anmäls och allt mindre andel klaras upp, endast fyra procent förra året mot tio procent 2006. Nedskräpning av miljön är ett beteende som klart går att ändra om viljan förstås finns! När ska vuxna lära sig att miljöförstöring drabbar oss alla? Och om de inte lär sig nu hur ska vi kunna förvänta oss att kommande generationer ska ta sitt ansvar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar