Byt glasögon!

Sverigedemokraterna har under senaste dagarna deklarerat flera gånger att de fäller varje regering som inte ger dem inflytande. De har klart sagt att deras kommande valrörelsen ska handla om invandring och hur de tänker dra ner på den om de får inflytande. De målar alltid en dyster bild av Sverige som gått under på grund av ”massinvandringen”. De har aldrig pratat om Sveriges solidariska människosyn som gjort det till den mest internationellt kända humaniska makten. Sverigedemokrater vill så gärna bygga murar kring landet och glömmer hur beroende ett litet land som Sverige är. De talar helst inte om att varje morgon går drygt 700.000 människor som har fötts i ett annat land till jobbet och bidrar till svenska ekonomin. Sverigedemokrater verkar inte ha läst demografiska prognoser som under senaste åren beskrivit hur den åldrande befolkningen kommer att öka och varnat för hur landet kan försörja sina pensionärer. Sverigedemokrater vill helst inte prata om fakta (Statistiska Centralbyrån 2014) att kvinnor förväntas bli 86,5 år 2050 istället för dagens 83 år, och männen förväntas leva till 84 istället för 79 år. För då vet de att Sverige står inför en demografisk utmaning och svaret på utmaningen är delvis invandring. Som socialliberal har jag länge utryckt min oro kring sättet vi diskuterar frågan. Fokus brukar sättas på en del av ett stort område, det vill säga invandringen. Jag tycker att utanförskap och segregation måste ses i ett större samhällsperspektiv. Det handlar inte enbart om att hamna bland betongen i de mest utsatta områdena – utan framförallt kan det handla om att inte bli sedd för den kompetens man besitter! Så låt oss diskutera ingerationen som inte fungerat i vårt land, låt oss öppna vägar för de som kommer hit att kunna bidra till vår ekonomi, låt oss skapa möjligheter som låter individen på egen hand styra mot sina mål!

Alltjämt mycket stor brist på högskoleutbildad arbetskraft!

Under senaste månaden har vi Folkpartister haft en debatt med Socialdemokraterna kring personalfrågan.

Vi folkpartister visar oro inför framtiden och vill redan nu börja att titta på vilka långsiktiga åtgärder som behövs för att försäkra en stabil personalförsörjning inom landstinget i Östergötland. Vi lyfter upp satsningar Folkpartiet har i andra län drivit fram, t.ex. ”sjuksköterskelyft”, för att utveckla sjuksköterskornas arbetsvillkor. Vi uppmuntra medarbetare med medellånga vårdutbildningar till egen forskning. Men Socialdemokraterna kommer med överbud och vill gärna visa att det är bara de som har de bästa åtgärderna. För oss Folkpartister är detta en stor fråga där vi kan sträcka ut våra händer över partigränser, för det är just det som behövs! Vi ser att det råder brist på flera personalgrupper inom vården i hela Sverige. Idag kom Arbetsförmedlingens egen rapport "Var finns jobben?". Vi är oroad eftersom demografin visar att antal gymnasieelever som kommer att söka sig till högskolor kommer att sjunka markant under kommande åren, detta visar sin effekt på arbetsmarknaden först i början av 2020 och fortsätter fram till 2030. Och vi får idag stöd av Arbetsförmedlingens rapport;" Den utbredda bristen på högskoleutbildade inom området hälso- och sjukvård består alltså på både fem och tio års sikt." Vi tar frågan om den rådande personalbristen inom hälso- och sjukvården på största allvar och vill samarbeta med andra partier för en trygg framtid, frågan är om Socialdemokraterna är villiga att samarbeta?

Sömnlös natt med många tankar

Det var många tankar och sömnen stördes. Låg kvar i sängen och tänkte på valresultatet hela natten; Vem vann? Vem var största vinnaren? Vem var största förloraren? Vad ville väljare säga? Hur hanterade rutinerade politiker valresultatet? "

Det är mycket tydligt att det finns en stor missnöje bland européer kring EU och beslut som fattas där. Det är tydligt att få ser EU som ett fredsprojekt där människor fritt kan röra sig. Nationalism och patriotism hörs tydligt i valresultatet. Européer verkar ha glömt sin historia då de efter andra världskriget var beroende av andra länders hjälp för att kunna återhämta sig. Nu är det hög tid att titta tillbaka i vår spegel och se vad nationalism och patriotism ledde till för inte så länge sedan. Nya generationer måste förstå vikten av öppna gränser, att vi inte kan klara oss ensamma i världen, att även Europa behövde hjälp för att kunna dra sig ur en stor kris efter två världskrig. Ett fredsprojekt behöver starka politiker som diskuterar sakfrågor. Men jag såg skadeglädjen hos en del partier när de gång på gång under valvakan drog upp de andras siffror och var glada över sina, trots att skillnaden inte var så stor. Det fanns inga tankar kring hur politiken skulle kunna fokuserar sig på frågor man missat utan på grund av gamla blockpolitiken och "Vi och De"-tänkandet var många rutinerade politiker glada över sina resultat. De hade svårt att se motståndarna som nu fått en stark ställning i EU-parlamentet, de såg inte nazisterna marschera in med huvudet högt upp. Igår röstade nästan 40 % av väljarna på främlingsfientliga, bakåtsträvande nationalister. Det finns ingen glädje i små marginaler, det måste finnas vettiga funderingar kring hur man ska få tillbaka medborgarnas förtroende och få dem förstå att "ensamt inte är starkt!"

Det handlar om långsiktighet!

Idag publicerade Corren min senaste debattartikel som jag tillsammans med min partikollega Samad Teimori skrivit. Den handlar om strategiskt tänkande kring barn och ungdomar i utsatta områden. Det finns en del som lagt fram förslag på nya insatser i form av bibliotek, lekplatser, det finns en del som tycker att vuxen världen måste engagera sig mer och ta ansvar. Vi tycker att alla är bra förslag, men det räcker inte när det råder ett stort hopplöshet i dessa område. Utanförskap och segregation handlar inte enbart om att hamna bland betongen i de mest utsatta områdena – utan framför allt kan det handla om att inte bli sedd eller hörd. Ett misstag som ofta görs när vi talar om integration är att se vad samhället skall erbjuda unga med invandrarbakgrund, i stället för att öppna ögonen och se vad de själva kan erbjuda. Många ungdomar hoppar av skolan när de ser att inte ens deras föräldrar lyckats att etablera sig på arbetsmarknaden trots deras utbildning och kompetens. Vi måste se till att skolan blir barnens tryggaste miljö, att de hellre föredra gå dit än att stanna hemma för utbildning är den bästa skyddsfaktorn som kan få dessa individer att bidra med sin kompetens istället för att leva på bidrag!

Var finns alla kompetenta kvinnor?

Idag var det dags för årets andra landstingsfullmäktige då vi skulle behandla bl.a. Årsredovisningen för föregående år. Jag har under senaste fen år varit intresserad av en särskild sida på landstingsfakta, där man redovisar dels för ekonomiska satsningar majoriteten gjort på forskning under senaste året och dels en redovisning om andel forskarstuderande, disputerade, docenter och professorer. Med stor glädje kunde jag konstatera att majoriteten även förra året visat sin ambition och höjt upp sin insats gällande medel till olika forskningsprojekt. Dess medel delades ut vid både landstingsstyrelsen men även våra centrum och kliniker. Det jag däremot var kritiskt mot var det andel kvinnliga docenter och professorer inom medicin i Östergötland. Enligt statistiken har andel kvinnliga professorer i medicin i Sverige, från 15% år 2001 till 27% år 2011. Dessvärre är motsvarande siffra för Östergötland är 19% år 2013! Jag tycker att det behövs särskilda insatser för att skapa bättre balans när det gäller jämställdheten i dessa tjänster, för det är vad de är; tjänster! Här behövs FP som förändrar och skapar rätta förutsättningar för våra kompetenta kvinnliga akademiker där de kan blomstra fullt ut inom sina område!

Hur får detta ske i Sverige?

Nyligen presenterade Brottsförebyggande rådet (Brå) sin årliga nationella trygghetsundersökning (NTU). Enligt rapporten har andelen otrygga minskat med 6 procent under senaste sju åren.

Men nära var fjärde kvinna känner sig så otrygg att hon inte går ute ensam sent på kvällen. Kvinnor oroar sig i högre grad än män över brottsligheten i samhället. Kvinnor mellan 20-24 år utsätts betydligt oftare för sexbrott. Denna skrämmande statistik måste tas på fullaste allvar av både politiker och rättsväsendet. I en debattartikel på Eskilstunakuriren har jag och min partikollegor Birgitta Ohlsson och Ademir Zilic tagit upp problemet. Vi menar att vårt samhälle inte kan acceptera en otrygghet hos en stor del av sin befolkning. Varje gång en kvinna utsätts för misshandel, olaga hot, grova kränkningar ska en utredning göras för att dokumentera hur ärendet hanterats, varför det har tagit så lång tid och hur brottet kunde ha förebyggts. Socialen/polisen/vården måste lära av sina misstag. ALLA yrkesgrupper som kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor ska få särskilda utbildningar om hur bevis ska säkras och dokumenteras.

Att hålla forskningen högt på agendan bör vara en naturlig del i utvecklingen av vår kommande region!

Idag skriver jag om forskning på dagens Corren. Varför tjatar jag så mycket om just detta ämne? För att genom stark klinisk forskning och goda kvalitetsregister har Sverige länge haft en konkurrensfördel vad gäller tidig introduktion på marknaden av innovativa läkemedel samt uppföljning av dessa. Men Sverige börjar tappa sin goda placering och snart är vi utkonkurrerade av andra länder som Kina och Indien.

Men det är inte den enda anledningen. Jag tycker att vår befolkning ska kunna utnyttja nya metoder/mediciner som kan erbjuda dem nya möjligheter att kämpa mot sina tillstånd/sjukdomar. För mig är det en självklarhet att skapa förutsättningar till det. Landstinget i Östergötland behöver en uppdraterad forskningspolicy, vilket även landstingets revisorer i sin senaste granskning påpekat. De pekar ut samma problems område jag länge lyft upp i mina debatter; att det finns variationer geografiskt, mellan kliniker och mellan yrkeskategorier. Ytterligare insatser krävs för att utjämna skillnaderna i dessa avseenden.” Jag vill i ett berett samarbete med andra partier som tar frågan på allvar, skapa en solid grund som kan garantera en jämn utveckling av konkurrenskraftig forskning, som ökar kunskapsproduktion och förbättrar vårdkvaliteten.