Vi måste värna om demokratin!

I lördags fick jag veta att en partikamrat misshandlats i Norrköping (NT). Mannen hade stått vid Stadsbiblioteket och delat ut folder och valmaterial. Enligt länsvakthavande polisbefäl var det inte klart om attacken var planerad men konsekvenserna var allvarliga. Folkpartisten fick söka vård på Vrinnevisjukhuset.
Jag var djupt fundersam över detta och kände mig orolig då attacken inte var riktad till en individ utan till hela vårt demokratiska samhälle! Jag upplevde i mina unga år våldsamma drabbningar mellan oppositionen och makthavarna. Jag tror därför starkt på yttrandefriheten och är mycket mån om den.
Alla vi ska kunna utrycka oss om vad som helst annars är faran stor att alla vi förr eller senare drabbas av våldsamma angrepp på grund av vår; kön, religion, ålder etc.
Jag tänker på min partikamrat och hoppas att han snart repar sig. Jag hoppas innerligen att vi andra tar lärdom av detta och inte låter intolerans vinna denna viktiga kamp...

Ett verkligt problem som inte tas på fullaste allvar!

Nyss läste jag på Corren att en man i 70-årsåldern gripits, misstänkt för hustrumord.



Detta är ett verkligt problem som inte tas på fullaste allvar. Ingen vill erkänna att misshandel förekommer bland äldre. Ivåras skrev jag och min partikamerat Linnéa Darell en debattartikel om detta ämne. Vi försökte väcka uppmärksamhet kring frågan och uppmanade samhället för att inte "titta bort" utan satsa på bl.a. ökad information, stöd till våldsutsatta äldre samt olika möjligheter för dem att söka och få hjälp. Utöver resurser till Kvinnofrid tyckte vi att till exempel krisgrupper, jourplatser, telefonjour och kontaktpersoner för äldre skulle kunna behövas. Jag tycker inte att någon ska behöva leva sina sista år i pyskisk och fyskisk terro!

En Linköping och ett Östergötland för oss alla!

Idag fick jag vara med på Corren och ge en del svar till vilka ändringar vi folkpartister vill genomföra för att göra det lättare för hbt-gruppen. Igår hade min partikamerat Carina Boberg en debattartikel om Folkparitets tankar kring hbt-gruppen. Jag gav i min tur min syn på vilka förändringar som bör ske i Liköpings kommun respektive Östergötlandslandsting.




Större satsnigar på ungdomar, äldreomsorg med hbt-certifikat är blande de mest viktigaste frågorna. När det gäller landstinget måste vi lyfta upp jämlikvård och bemötandefrågan som de absolut nödvändigaste.
En sak till som sällan diskuteras i detta sammanhang är det invandrarna som utgör en del av hbt-gruppen, de som egentligen flyr sitt land för lättare kunna leva sit liv i Sverige. De mobbas, diskrimineras och isoleras ändå.
Det behövs en stor enighet bland oss politiker om vilka
satsningar som genast ska genomföras och hur myckt olika politiker, partier är beredda att satsa på hbt-gruppen! Jag skulle kunna tänka mig att ändra bl.a. förutsättningarna för IVF-försök (provrörsbehandling för par som själva inte lyckas att få barn) för hbt-gruppen i Östergötland. Finns det någon annan landstingspolitiker som är beredd att lika hårt satsa på denna fråga?

Ätstörningar bland unga killar måste kartläggas!

Idag publicerade Corren en debattartikel min vän Mattias Emanuelsson och jag skrev för ett tag sedan. Den handladar om "Ätstörningar hos killar". Ett problem som inte fått tillräckligt mycket uppmärksamhet och har därför varit mycket okänt för allmänheten. Corren har tyvärr inte lagt ut den på sin sida än, men förhoppningsvis gör de detta inom kort. För de som är intresserade lägger jag ut artikeln på min blogg:

Redan i tidig ålder förstår barn att framgång och popularitet är starkt kopplade till vissa utseenden och kroppsformer. Populära dockor, tecknade serier och TV-figurer är, med få undantag, snygga och smala eller vältränade. Detta förstärks under skoltiden och blir allt viktigare med åren. Under senare år har fler ungdomar vittnat om hur deras närstående kämpar för att nå en ideal kroppsform. En ny rapport visar att barn, vars föräldrar ofta bantar, i större utsträckning befinner sig i riskzonen för att utveckla ätstörningar.
Ätstörningar är mycket vanligare hos kvinnor än hos män. Studier om exempelvis anorexia tyder på att kvinnor står för cirka 90 % av fallen och män för 10 %. De drabbade lider ofta av sitt problem i det tysta, medan sjuk¬domen tar år av deras unga liv. Det ger dem dåliga förutsättningar att utbilda sig och rustas inför vuxenlivet. Konsekvenserna räknas inte enbart i förlorade skolår och djup livskris, utan drabbar såväl övriga familjen som den drabbades vänner.
Eftersom ätstörningar ofta betraktas som ett ”kvinnoproblem” kan det innebära att det finns ett stort mörkertal av ätstörningar bland pojkar och män. Trots att det saknas mycket kunskap om hur vanligt detta problem är bland män, misstänks män utgöra ungefär en tredjedel av dem som lider av hetsätningsstörning. Det innebär hetsätning utan försök att kompensera för vad man äter med hjälp av kräkning och dylikt. Tyvärr syns inte den här gruppen inom vården, då de inte söker hjälp på vare sig ätstörningsenheten eller inom BUP.
Vi folkpartister tycker att det omedelbart behövs en kartläggning av ätstörningsproblem hos pojkar. Detta krävs för att kunna inrätta nödvändiga kliniska riktlinjerna för en snabb utredning och individuellt anpassad behandling/vårdprogram.
Trots extra pengar till psykiatrin är behoven av ätstörningsvård fortfarande stort och hjälpen i många fall otillräcklig. Alla med ätstörningsproblem ska få en tidigt insatt specialiserad behandling av hög kvalitet.
Det är inte lätt att ändra samhällets skönhetsideal, men vi vet däremot att det är fullt möjligt att sätta in specialiserad behandling mot ätstörning tidigt under sjukdomens svåra förlopp. Många unga skulle därigenom räddas från ett liv vid sidan om samhället.

Mattias Emanuelsson (FP), Landstingskandidat
Reza Zarenoe (FP), Landstingskandidat

Ett bakslag för demokratin!

Idag hörde jag på radio (SR) att SCB på Sveriges Radios uppdrag har tagit fram statistik om de cirka 50 000 personer som finns med på partiernas listor i kommunvalet och de cirka 5 500 kandidater som finns på riksdagslistorna, som partierna rapporterat till Valmyndigheten inför valet 2010. Det var tråkigt att höra siffrorna. Det kändes helt galet då jag vet att det finns många fler som är intresserade av politik och skulle kunna vara en tillgång för vår demokrati.
Anledningen till att varför de låter bli att engagera sig skulle det kunna vara att en del inte känner sig delaktiga i samhället. Att de kanske en dag ska resa hem.
En annan grupp som kanske vid tidigare skede försökt och varit med känner sig besvikna på hur de blivit behandlade. Jag vill här citera vårt enda kommunalråd i Linköping med invandrabakgrund; Muharrem Demirok som i samband med dagens upplysning om SCBs statistik sagt: ” Jag tror det är olyckligt att bara fokuserar på antalet personer med utländsk bakgrund. I många andra partier har man hyfsat många kandidater långt ner på listorna, men de får aldrig komma längre upp.”
Statistiken visar endast 4 kandidater med utländsk bakgrund i mitt parti i hela Östergötland, upprörande! Jag tycker att vi, framför allt folkpartister, måste skärpa oss och ta vara på alla östgötarnas/ linköpingsbornas kunskaper och livserfarenheter.
En korrekt tolkning av demokrati innebär en klar blandning och deltagande av olika grupper som samhället består av, inte en viss grupp som kanske inte har en riktig förståelse av vad de andra skulle vilja önska sig eller förvänta sig!
Vill vi ha fler som engagera sig i politik så måste vi bana väg, inte bara i skrift, utan i handling! Vi måste vara öppna och välkomna alla som vill vara med och låta dem växa i sina roller!

Bättre ALF fördelning till Sveriges bästa läkarutbidlning!

Igår fick jag tjänstgöra på landstingsfullmäktige. Det var mycket spännande dag med många inlägg och repliker mellan majoriteten och oppositionen. När jag fick ordet, ca 6 timmar efter att jag anmälde mig, fick jag äntligen prata lite om forskning och även våra vårdutbildningar. Jag berättade om min och partiets vision om att Östergötland ska bedriva forskning i världsklass.

Jag tycker att genom stark klinisk forskning och goda kvalitetsregister har Sverige en konkurrensfördel vad gäller uppföljning av nya läkemedel samt tidig introduktion på marknaden av innovativa läkemedel. Detta är något som Östergötland bör dra fördel av. Landstinget i Östergötland ska bidra till att samtliga vårdutbildningar håller hög kvalitet. Vi har Sveriges bästa läkarutbildning men de utdelas inte centrala medel som är jämförbar med deras höga prestation. Utdelningen bestämdes för länge sedan och har inte ändrats under de senaste åren. Jag tycker att vår del av centrala ALF-medel måste utökas då utdelningen inte är rättvist och inte motsvarar utbildningens status! SKL har tillsatt en delegation som under hösten kommer att börja en del förhandlingar kring detta. Vad jag förstått ska Marie Morell ingå i denna delegation och jag har bett Marie att se till utdelningen omedelbart justeras och anpassas efter varje utbildnings bedrift.
Vi har Sveriges bästa läkarutbildning men jag vill att vi även satsar helt hjärtat på att även ha Sveriges bästa sjuksköterske-, sjukgymnast-, arbetsterapeutsutbildningar! Alla vårdutbildningar som finns i länet måste få förstärkning för att kunna hålla en hög kvalitet. Detta är en självklarhet för mig.

Patienterna besitter en stor kunskap!

Vi alla är eniga om att patienten/ konsumenten måste ses som en resurs inom vården. De kan påverka sin och även andras hälsa. Patienterna besitter en stor kunskap som skulle hjälpa vårdpersonalen att ställa säkrare och mer specifika diagnoser. I en rapport som Socialstyrelsen som i mitten maj presenterade visade det sig att det finns oacceptabla skillnader i hälsa mellan olika grupper av medborgare. Utlandsfödda var bland dem som upplevde oftare brist på information från vårdpersonalen än svenskar. Lågutbildade söker inte den vård de behöver i samma utsträckning som högutbildade och deras dödstal i behandlingsbara sjukdomar är tre gånger så höga. Vården måste helt enkelt bli bättre på att informera patienterna på ett förståndigt sätt. Eget ansvar är en självklarhet för en del av oss, men denna naturliga fråga är inte så självklart för en hel del östgötar. Det är där vi behöver nå våra medborgare och förklara för dem vad det menas med detta och på vilket sätt och vilken utsträckning det kan påverka deras liv.
Att bygga broar och hitta ett gemensamt språk som underlättar mötet mellan vårdgivare och vårdkonsumenten måste vara ett prioriterat område för vården. På så sätt kan individen få mer makt att påverka sin egen vård och kan genom dialog med sina vårdgivare få mer förståelse över vårdprocessen samt behandlingar/mediciner som rekommenderas.